Har ni någonsin sett något vackrare??

 Ok, bilden kräver kanske en förklaring. Där pilen är, är huvudet, så bönan ligger upp och ner. Till vänster upptill, ser man antydan till två små ben. Ser ni dem?  

Allt såg finfint ut enligt läkaren. Jag är idag i v 7+1 och bönan mäter 8 mm från huvud till rumpa. Han kunde inte se några blödningar eller nåt annat onormalt någonstans, som kunde vara anledning till de bruna flytningarna. Dessutom har de i princip försvunnit nu, så det känns bra.

Läkaren konstaterade att vi har bf 2012-02-13. Fick ett brev att ta med till mvc, när vi ska dit. Imorgon ska jag ringa och boka tid för det.

Måste ju berätta om resultatet av vår egen lilla studie. Vi frågade läkaren idag om han kunde berätta om R's spermaprov den här gången och jämföra med förra gången. I en dos som normalt ska innehålla ca 1 miljon spermier, fanns förra gången ca 1000 st. Inte särskilt bra mao. Den här gången fanns det 20.000 spermier!!! Shit, vilken förbättring! Helt otroligt! Det är så klart fortfarande långt till 1 miljon, men jisses vilken förändring! Så jag kan nog rekommendera zink och folsyra till era män, om ni har manlig faktor. För detaljer om dos, läs i det länkade inlägget ovan. Kanske svårt att få tag på så starka folsyratabletter förresten. Jag fick dem på recept av Cura till mig själv, när vi gjorde behandlingarna där. Lycka till alla kämpar!

Ang CA's studie av nedfrysning av ägg direkt efter plockningen, så överlevde vårt ägg frysen och upptiningen. Tyvärr gick det sen bort, och det är alltså inte det ägget som ligger i frysen hos CA nu. Men bara att det överlevde frysningen var ett framsteg och positivt för studien.

Visst är livet helt fantastiskt ibland?!   

Två dagar till vul på CA... Börjar bli rejält nervös. Största farhågan är så klart att de inte hittar något som lever där inne... Usch, hemska tanke.  

Tyvärr har jag haft bruna flytningar i 1½ vecka, men de har inte tilltagit i styrka. Jag har inte heller ont. Känner bara lite värk i magtrakten då och då, och är väl fullt normalt, vad jag förstår, när livmodern växer. 

Brösten ömmar som attan, och har kanske blivit en liten aning större. Möjligtvis lite tröttare än normalt, men inte nämnvärt. Väldigt svagt illamående då och då, men mer en obehagskänsla.

Inte mycket till symptom alltså, men jag lever på hoppet att jag är en sån där som inte får så mycket symptom. Vill inte tänka tanken att allt inte står rätt till där inne med bönan.

Flytningarna gör oss helt klart oroliga. De ska inte finnas där. Men samtidigt så vet vi att det är såååå vanligt. Men hur länge? Hur länge kan man ha bruna flytningar utan fara för bönan? Det känns bara fel med bruna flytningar. Får väl höra med läkaren på tisdag.

Om allt går bra på tisdag, ska jag genast ringa mvc för tid för inskrivning. Undrar om vi blir erbjudna KUB? Jag fyller ju 35 i augusti. Vet inte riktigt hur vi ställer oss till det. Måste läsa på lite mer.

Idag är det 6+6. Imorgon går jag alltså in i v 8. Det är tre veckor sen vi testade. Det har gått ganska fort, samtidigt som det känns som tiden släpar sig fram.

Ni håller väl tummarna för att allt går bra på tisdag?   

En artikel om ofrivillig barnlöshet och lokalföreningen Barnlängtan - Skåne i min lokaltidning, Helsingborgs Dagblad igår, 19 juni:

http://np.netpublicator.com/dagenstidning/hd/HD20110619.pdf

Gå till sidan 74-75. En liten del av artikeln kan ni läsa här, om ni klickar på bilden. Här är Cornelia Armano, som valdes som ordförande i Barnlängtan - Skåne.

Jag bara måste ventilera det här:

Jag har en barndomsvän, sen lekskolan, F. Har nog nämnt henne några gånger förut, och mina lite kluvna känslor till vårt förhållande. Hon är liksom en sån vän som tar energi ibland. Samtidigt finns det ingen som känner mig som henne, och hon är underbar när vi väl träffas. Jag vill ogärna "göra slut" med henne, även om jag ibland känner att det kanske hade varit bäst. Hon ringer/mailar aldrig och frågar hur vi mår eller hur det går för oss, men om vi träffas så frågar hon. Vi träffades för några veckor sen, under sprutningen, så hon visste att vi var igång med behandling. Sa nog t o m när det var dags för plockning osv. Hon har inte hört av sig alls. I måndags kväll ringde jag för att berätta den stora glada nyheten. Hon blev så klart glad för vår skull, men sa nästan direkt att hon inte hade tid att prata (läggdags för barnen) och kunde hon ringa nästa kväll istället? Hon sa t o m en tid då hon skulle ringa. Ok, sa jag. Tror ni hon ringde tisdag kväll? Nope... I går flög jag till Sthlm och har nu precis kommit hem. Tror ni hon har ringt? Nope... Så jag börjar undra; är hon öht intresserad av hur det går för oss? Eller tar det så långt tid att lägga barnen??   Jag är så otroligt besviken på henne, så jag kan knappt sätta ord på det. Inte en chans att jag kommer att ringa henne igen iaf, och jag funderar t o m på att inte svara om hon, mot all förmodan, ringer. Kan man kalla det en vän? Det gör mig så ledsen, med tanke på den historia vi har och allt vi gjort tillsammans.   Den största lyckan i vårt liv, och hon bryr sig inte. 

Läste igår kväll om Jenny Maria, som tyvärr fått missfall i v 7+5. Det är så j-a fel med missfall och missbildningar när man kämpat som ett djur för att bli gravid öht. Så fel, så fel. Mina tankar finns hos er!

Det är också flera på Familjeliv och på andra bloggar som tyvärr förlorat sin älskade och efterlängtade kotte i magen, på sistone. Jag känner just nu att det är för mycket för mig. Jag orkar inte ha de tankarna just nu. Jag måste vara positiv och tro på att det här ska gå vägen. 

Blir orolig och nervös för vår egen skull när jag läser de här tragiska historierna, så jag tror jag ska dra ner på bloggandet och Familjeliv de här veckorna fram till vul iaf. Så det blir inte dagliga uppdateringar, men ni behöver inte vara oroliga. Jag kommer tillbaka och så länge ni inte hör motsatsen så är allt bra.   

Åh, äntligen får jag skriva den rubriken igen!    Vad jag har längtat! Inga konstigheter än så länge, inga blödningar whatsoever. Idag har vi också nått delmål 1: första dagen utan extra progesteronet Crinone.   Delmål 2 är nästa måndag. Då har vi gått förbi den dag då mf var ett faktum förra gången...

Mina svärföräldrar är lite roliga. Det är svärfar som är den känsliga och gosiga typen, som gärna kan ge mig en kram. Svärmor kramas inte gärna, och gör hon det sä är det nog för att hon känner sig tvungen. I lördags träffade vi svärfar på brädgården och det var första gången efter vi plussade. Han kom direkt fram till mig och la armen om mig, och frågade hur jag mådde och om allt fortfarande var bra. Igår träffade vi svärmor också första gången efter vi plussade, och det första hon sa var att jag hade en söt klänning... Ingen kram eller nåt. Svärmor pratar konstant, och det tog nog en kvart innan hon frågade hur jag mådde och om allt var bra. Men hon frågade iaf, så det får vi väl vara nöjda med.

Måste berätta en annan incident med svärmor. Det var förra helgen, då vi var på middag hos dem på Kristi Flygare. R's syster med familj var också där. Systern har två små döttrar, den senaste föddes i november 2010. Svärmor hade tagit ner en gammal dockvagn från vinden, som R's syster hade som liten. Jättefin och väldigt retro. Det var meningen att systern skulle ta den med hem, till döttrarna, så klart. Systern var lite tveksam, eftersom de redan hade en dockvagn. Det dividerades fram och tillbaka om denna dockvagn, varpå svärmor säger:

-Då får jag väl sälja den på Blocket då.

Jag blev något paff, och kunde inte låta bli att säga vad jag tänkte (observera att jag just då ruvade på lilla bönan, vilket hon visste):

-Det kan ju hända att det kommer fler barnbarn.

Hon blev nog lite tyst och paff av mitt uttalande, men jag tog faktiskt lite illa vid mig. Precis som om hon liksom inte väntade sig att vi skulle få barn någon gång. Varför skulle hon annars sälja dockvagnen?? Bara för att inte systern ville ha den? Och den var hennes? Skulle inte R kunna få den till sina barn? Den kommentaren störde mig oerhört, och jag kommer nog aldrig att glömma den. Det slutade iaf med att systern tog den med sig hem ändå.

Idag ska jag träffat ett par tjejkompisar och käka på uteservering. Härligt! Jag tar med glädje ett glas mineralvatten och låter dem dricka lite vin!    Båda vet att jag är gravid, och det underlättar ju något.

Lite knivigare blir det med midsommar, eftersom vi ska vara hemma hos oss. Vi är ett gäng på 14 vuxna och 7 barn. Bara H & A känner till graviditeten. Så jag får väl köpa en flaska alkoholfritt rosévin, och hälla över det i en karaff. Vi har en box rosé stående, så de kan gott tro att vinet är därifrån. Alla tar med egen dricka, så det blir nog ingen som vill smaka på vinet i min karaff.    Jag äter inte sill eller dricker snaps i normala fall, så de blir inga problem att undgå det, som tur är.

Någon som har den här boken? Är den värd att köpa? Det är just en sån bok jag är ute efter, där det står vad som händer varje vecka, plus att jag kan skriva lite egna anteckningar.

Min graviddagbok har jag inte börjat skriva in än. Men den boken skulle jag egentligen inte kalla dagbok. Man skriver mer generellt kring graviditeten. Jag har skrivit lite på lösblad, som jag ska föra över till boken sen. Om vi kommer så långt.

Men idag känns det bra och jag är fortfarande gravid!

Är yrsel symptom på graviditet? Flera gånger i eftermiddags blev jag väldigt yr och det svartnade för ögonen när jag reste mig. Det är ju sånt som händer då och då annars också, men inte så många gånger och tätt inpå varandra.

Har gjutit lite betong idag, eftersom R fick lite betong över när han fixade till lite vid våra l-stöd. Gjorde två små hjärtan och en "kudde". Aldrig gjort kuddar förut, men sett dem på hantverksmässor. Kul att se om det blir bra. De är så häftiga, tycker jag.

Nu en dusch, och sen spaghetti carbonara, och ett glas vatten! Smaskens! R tar nog ett glas rosé, men jag avstår med glädje!   

Har ropat hem en yoga-dvd på Tradera; power yoga (ashtanga). Jag har tidigare tränat Body Balance och älskade det. Har provat kundalini yoga, och tyckte det var dödstråkigt och menlöst. Så jag tror ashtanga yogan är min grej. Men frågan är om jag ska börja med det nu? Finns det övningar som jag inte bör göra som gravid? Borde jag försöka köpa en dvd med gravid yoga istället? Kanske kan göra vanlig yoga nu till en början, och sen gå över till gravid yoga senare?

Jag har inte tränat öht sen äggplockningen. Var ute och gick en runda på 3 km med R häromdagen, och det var så skönt att röra lite på sig. Det är ju det jag mår bäst av. Läste i en gravidbok igår att det inte rekommenderades löpning/joggning... Nehe... Det får väl bli promenader då. Kan ju gå lite längre sträckor. Yoga kan väl vara bra variation till det. Hur tränar/tränade ni andra som är gravida eller har varit?

Måste ju också skicka en tanke av enorm tacksamhet till Johan Glans, som utförde sitt jobb som komiker med bravur.   Både jag och R kom att tänka på det igår, att vi skulle tacka honom.  Fattar ni nu öht inte alls vad jag dillar om, så läs här.