Japp, så blir det. Resan blir inställd. Några av er har frågat om de verkligen kan göra så. Det undrade jag också, och ringde Unionen och frågade. Egentligen har de inte rätt att dra in beviljad semester, men om de ändå kräver att jag jobbar så ska jag definitivt kräva ersättningsresa (vi ska inte drabbas ekonomiskt öht alltså) plus att han tyckte att jag skulle kräva extra betalning för att jag jobbar. Chefen har hela tiden sagt att de betalar vår merkostnader för resan, så det är inget problem. Men extra betalning har vi inte diskuterat...

Chefen ringde alltså i morse och berättade att bokslutet blir 23 aug. Så vi måste hitta en ny resa nu. Problemet är att R ska vara med i nåt projekt på jobbet v 36-39 då han måste vara med åtminstone vid nåt tillfälle på annan ort. Men han vet inte förrän efter denna semestern när det är... Då går hela september. Oktober känns lite för sent att åka. Vill inte vänta så länge, och då börjar jag ju bli lite större, så är inte sugen på det heller. Så vi vet inte när vi kommer iväg... J-a skit är det!!!

Igår var vi på hälsosamtal hos MVC. Det var en timmes snack om våra levnadsvanor, vilket mat jag kan/ska äta och vad som ska undvikas, fosterdiagnostik (KUB), hur hela "programmet" hos BM kommer att se ut, vilka besök det innebär etc.  Det där med KUB ställer till det hos oss. Är fortfarande lika villrådiga. R verkar vilja göra det, och om det är "dåligt" resultat så kan vi förbereda oss på det. Jag tycker däremot att det är en onödig oro resten av graviditeten. Men hur resultatet än blir, så vill jag inte ta bort barnet och jag vill inte göra fostervattensprov. Vi har fram till den 25 juli på oss att ta beslutet. Sen måste det bokas innan det är för sent.

Vi har fantastiskt semesterväder... NOT! Vi har förvisso haft jättefina semestrar de senaste åren, så vi ska kanske inte klaga. Men ändå trist när det regnar... Ikväll kommer svärföräldrarna och R's syster med familj på grillning. Skulle vilja sitta ute ju, men känns som det är kört tyvärr.

Nästa vecka har vi bokat en övernattning i Varberg tillsammans med H & A. Ska bli riktigt mysigt och kul! Hoppas verkligen vi får uppehåll. Tyvärr ser det dåligt ut... Frågan är vad man gör i Varberg när det regnar? Några förslag?

Verkar som vår resa till Turkiet v 34 är lite i farozonen... Företaget jag jobbar på har precis blivit uppköpta av ett amerikanskt bolag. Vi ska göra ett bokslut så fort allt är klart med konkurrensverket. Det bokslutet verkade först bli i slutet av juli, och då fanns risk att jag skulle bli inringd på min semester för att göra bokslut. Nu är det framflyttat. Först sa de runt 15 aug, och det är veckan före Turkiet. Jag är två dagar på kurs den veckan, men det hade ju fått gå. Nu verkar det som bokslutet blir 22 aug, och då är vi i Turkiet...   Så j-a typiskt!!!

Chefen sa precis "Om ni får avboka och vi ersätter resan, så vet vi ju ändå inte när bokslutet blir. Bokar ni om, så kanske det blir då istället." Gahhhh!   Jag trodde faktiskt inte att hon skulle gå så långt som till att dra in min semester helt pga detta. Som vi har längtat och sett fram emot den här resan sen mars, när vi bokade...

-Ni kan ju vänta lite med att börja packa, sa hon sen och skrattade.

Det är bara jag och chefen på ek avd och jag gör i princip hela boksluten själv. Finns tyvärr ingen annan att kalla in.

Jag blev nästan gråtfärdig när hon sa så där... Vi får väl bara vänta och se hur det blir. Har inte berättat för R, får ta den dusten ikväll. Han blev lite lack bara av att jag kanske skulle bli inringd vår sista semestervecka här hemma, så vill inte tänka på hur han reagerar på detta beskedet...   

Hade inatt en hemsk dröm om missfall... Jag blödde kraftigt och i toaletten hittade jag ett litet foster. Fostret plockade jag upp (!) och det levde och hade vingar och flög lite omkring i handen på mig! Tyckte det var så konstigt att jag fick missfall när fostret ändå levde. Ville liksom bara stoppa in det igen... Mycket märkligt hur man får ihop det i drömmarna! Usch!

R drömde också konstigt inatt. Men det var att vi testade negativt från första början. Så vaknade han och tänkte "nej, det var ju positivt och vi är gravida" och så somnade han om och drömde samma sak igen. Skumt!

Ikväll ska vi se Veronica Maggio på Sofiero i Helsingborg! Det blir pick-nick i gröngräset med goda vännerna H & A, kycklingpastasallad, alkofritt rosé, kaffe, kakor och chips. Hoppas på finfint väder! Dessutom är hon ju så himla bra!!!

Lugnet efter vul för en vecka sen, höll i sig ungefär en vecka... Skulle mycket väl kunna göra ett nytt vul idag, för att kolla att allt står rätt till... Inget särskilt tyder på att det inte skulle vara så, men oron finns där och gnager. Kommer den någonsin att försvinna?

Den tanke jag har i huvudet är att fostret dör, men min kropp fortsätter ändå som om den vore gravid. Dvs alla symptom fortsätter som om inget har hänt... Jag tror att allt är bra, men i själva verket har bönans lilla hjärta slutat slå. Usch, usch! Vill verkligen inte tänka så, men kan inte låta bli.

Vi vågar ändå på nåt sätt tänka framåt, och räkna med att allt kommer att gå bra. Vi kan ju liksom inte gå och förvänta oss det motsatta. Om en vecka är det hälsosamtal på MVC och det ser vi fram emot.

Läste att det är i denna veckan som könet på barnet bestäms. Undrar om det blir pojke eller flicka? Ärligt talat, så struntar jag blankt i vilket. Bara det blir ett friskt litet barn. Eller, jag skulle älska barnet hejdlöst även om det hade en sjukdom, det vet jag.

Mina spontana tankar kring KUB är alltså att strunta i det. Får vi ett barn med DS, så fixar vi det också. Läste på Wilda Mathildas blogg att hon fått den här frågan om KUB och varför de valt bort det. "Föds barnet med DS dör det troligtvis i förtid" hade människan sagt till Mathilda. Hur tänkte människan när hon faktiskt sa de orden högt??

Min åsikt är att det är bättre att ha älskat och förlorat, än att inte ha älskat alls.

Därmed inte sagt att vi bestämt oss till 100%. Vi ska först höra vad de säger om detta på MVC. 

Illamåendet har nästan försvunnit helt nu sen i fredags. Möjligtvis att jag kan känna av det när jag äter och börjar bli mätt. Men annars är det lugnt. Skönt. Men R tycker jag ska fortsätta må illa... Det är ju trots allt ett symptom.

Brösten är väldigt ömma och har nog växt till sig lite. Inte jättemycket, så att det är supertydligt. Men lite. De känns tyngre liksom.

Någon hemsk trötthet har jag inte känt av. Visst har jag slumrat på soffan några kvällar, vilket jag inte brukar göra. Men det har inte varit någon lamslående trötthet, som jag läst så mycket om.

Min mage har varit lite upp och ner. Inte förstoppning, som för många andra, utan nästan tvärtom. Det har inte varit något problem, men lite körig i magen har jag varit sen jag plussade.

Jag mår med andra ord ganska bra. Nästan för bra. Så man börjar undra igen; är jag verkligen gravid? Finns det verkligen en liten böna som växer i min mage? För den lever väl fortfarande...?? Kan inte hindra att de tankarna dyker upp. Den oroligheten kommer säkert alltid att finnas där.

Ser fram emot min födelsedag, 1 aug, då vi har gått 12 fulla veckor. Det är ett bra delmål. Hoppas verkligen vi tar oss dit.

Har ni sett min lilla ticker jag har lagt in i högermenyn? Ville inte ha en sån där liten bebis som flyter omkring, som är så populär. Den här tickern är lagom för mig.

Idag ska vi hem till A och lilla bebisen och fika och lämna tillbaka partytältet som vi lånade på midsommar. Vi har även köpt en liten present till bebisen, från oss i kompisgänget. Hoppas inte A frågar något om vår längtan, men med tanke på hur hon har uppfört sig innan, så gör hon nog inte det. Då säger vi bara att vi längtar fortfarande, och det är ju i allra högsta grad sant, eller hur?

På tisdag ska jag äntligen träffa min kompis Loppan från FL. Det ska bli jätteroligt att träffas IRL, och kul att se hennes gravidmage.   Det känns liksom lite speciellt med Loppans bebis, eftersom det var jag som övertalade dem att åka till CA och det var där hon blev gravid. Kul!

Jag jobbar en vecka till bara, sen har vi semester i tre veckor! Tjoho! Det ska bli så skönt! Hoppas vädret blir hyfsat bara...

Då är du inte ensam, ett av sex par upptäcker att de inte kan uppnå en graviditet och få ett barn precis som de trodde att de skulle. De försöker om och om igen, går igenom emotionell och fysisk smärta, medicinska undersökningar och behandlingar, och perioder av hopp och hopplöshet. Vägen till ett familjeliv är skakig för många. Det är där ditt längtansfamiljevykort kommer in som ett ovärderligt budskap om hopp.

Om du har haft problem med fertiliteten, skicka oss, och andra på samma väg, din berättelse. Om du genomgick assisterad befruktning, från ovulationsinduktion, insemination till IVF eller ICSI, så kommer din berättelse (anonym eller öppen) att ge en strimma av hopp.

Om du fått barn naturligt efter behandling och/eller efter flera års försök, har du också en längtansfamilj. Om din familj kommit till genom donerade könsceller eller om du har adopterat din familj, dela gärna med dig av din historia.

Om du och din partner har beslutat att inte genomgå behandling eller andra alternativ till föräldraskap, eller om behandlingarna misslyckades och du lever ett meningsfullt liv utan barn, var vänlig skicka ditt budskap om kärlek och glädje. Det är välbehövligt.

Allt du behöver göra är att klicka på bannern nedan, instruktioner följer på fertilityeuropes hemsida. Instruktioner finns på flera språk inklusive svenska, klicka bara på ditt språk (flaggan). Sedan skapar du ett vykort och delar med dig av din berättelse. Fertilitet Europe, arrangör av kampanjen ”Längtansfamiljer” (på engelska ”Special Families Campaing”) skickar ett stort TACK till var och en av er längtansfamiljer för att ni skickar detta budskap om hopp.

Snälla, sprid också till dina vänner om din längtansfamilj. Du vet aldrig hur mycket det kan hjälpa.

Vänliga hälsningar
Barnlängtan / Fertility Europé

PS. Fertility Europe, arrangör av kampanjen ”Längtansfamiljer”, är en oberoende paraplyorganisation för europeiska organisationer, som arbetar med fertilitetsproblem och ger stöd och råd till dem som drabbats av svårigheter i att bli gravid. Fertility Europes medlemmar, de deltagande organisationer, är din lokala kontakt om du behöver information eller stöd.

Jag har mått illa ganska ordentligt sen söndag kväll. Inte så att jag har kräkts, men ändå ganska besvärande. Jag har köpt ingefärsté, rån och saltiner eftersom jag läst tips om att det kan hjälpa. Tuggat tuggummi har jag också gjort. Vilket jag väldigt sällan gör annars. Har inte märkt någon större skillnad. Men igår och idag har det känts bättre. Känns som det har lite att göra med hur mycket jag har att göra. Har jag inget att göra, så har jag liksom tid att känna efter hur jag mår och då mår jag plötsligt illa. Knepigt. Fast jag hade iofs att göra på jobbet både mån och tis också, och jag mådde ändå illa. Jaja. Jag klagar faktiskt inte. Jag bara konstaterar hur det är. Skulle aldrig falla mig in att klaga på något som har med vår efterlängtade graviditet att göra. Bara så ni vet.   

Igår visade jag vul-bilden för min chef. Åh, hon blev så glad och rörd! Hon är verkligen världens bästa chef. Hon bara längtar efter att få börja kalla mig tjockis, sa hon.   Hon ser dock inte fram emot min mammaledighet... Hon tyckte R kunde ta den biten! Haha! Lite svårt för honom att amma kanske... Hon sa det så klart inte på fullt allvar, men jag förstår om hon inte ser fram emot att ta in en vikarie för mig. Hon är själv väldigt nära pensionering (typ inom 1-2 år), så att lära upp en ny person och lära känna en ny person känns nog som lite jobbigt. Nåja, det tänker jag inte bry mig om nu.

Jag har skickat in ansökan om org nr till Barnlängtan Skåne till Skatteverket. Undrar hur lång tid det kan ta? Det var ett par veckor sen jag skickade det.

Jag glömde ju att berätta att vi såg ett fladdrande litet hjärta igår! Hur kunde jag glömma det?? Det var ju det mest fantastiska! Det var helt underbart att se!    

Nu har jag bokat tid för hälsosamtal och det blir 12/7. Första veckan på semester, så det blir perfekt. Sen den 10/8 är det riktig inskrivning med prover och allt annat. På hälsosamtalet ska vi bl a prata om KUB-testet, berättade barnmorskan idag. Intressant.

Tjolala!!!

(De bruna flytningarna är nu helt borta!)