Som så många andra bloggare, som lyckats få sitt älskade barn till slut, så kommer så slutligen tankenöten om bloggens fortsatta liv. Jag känner inte samma behov av den längre, och känner inte direkt att den hjälper någon annan heller. Jag har ju också märkt att antalet läsare och kommentarer har minskat drastiskt, vilket är fullt förståeligt. Tiden är också en faktor. Ju äldre Alice blir, desto mindre tid kommer jag att ha att blogga. Dessutom finns det andra saker som behöver göras, när Alice sköter sig själv (dvs sover...).

Men jag har inte helt bestämt mig än. Jag får nog suga på den karamellen några dagar till...

Vilken lycka när jag hittade det här i affären idag:

Sorry, vet inte hur jag vänder bilden. Men ni förstår budskapet! Mjölkfri choklad! Tjoho! Vad jag har saknat choklad och nu är jag helt salig!!!   Ja, det var ju inte billigt, men WHO CARES??

Igår träffade vi mamma på köpcentrat. Jag var på jakt efter byxor till dopet, och jag hittade det ganska snabbt. Jag har normalt stl 38, men den här amningen tar på kroppen, så jag fick minsann gå ner till stl 36... Frågan är hur länge det varar när jag slutar amma... Det var iaf skönt att hitta byxorna så fort. Köpte även halsband och armband på Accessorize. Gillar verkligen den affären. Så många fina grejor! Väskorna ska vi bara inte tala om...

Sen var ju mamma här på kvällen, och hon nattade Alice med bravur. Sen åt vi tacos (utan både creme fraiche och ost för min del, boring!) och slötittade på tv. Jag gick och la mig 21.30, och mamma stannade uppe ett tag till. Jag var helt slut i knoppen, av förkylningen och totalstopp i näsan och att jag varit uppe sen 5 på morgonen.

Alice sov till kl 1 inatt, innan hon ville ha mat igen! Fantastiskt! Nästa matning var 4.30 och sen gick vi upp 7.30, så vi hade en superbra natt. Så skönt!

Nu är mamma hemma hos sin kise och fixar några ärenden, och så kommer hon tillbaka senare ikväll. Om ett par timmar kommer en fd kollega, som flyttade till Göteborg för kärleken för ett år sedan. Hon är i Skåne över helgen, och kommer hit en stund. Kul! Jag har gjort rabarberpaj på årets rabarber! Det är premiär och de såg väldigt goda ut! Mums! Mjölkfri vaniljsås är handlad, ska bli spännande att se hur det smakar... Vaniljvispen smakade sådär, så jag hoppas denna är bättre.

Min kära vän M och också fd kollega har en vän som är i ivf-svängen och precis har misslyckats med sitt tredje ivf-försök. Hon ville gärna ha någon att prata med och M frågade mig om jag kände mig stark nog för det. Självklart! Bring it on! Kan jag hjälpa någon, så absolut! Så fort vi är friska och krya här hemma, så ska de komma hit och hälsa på och vi ska prata och jag ska peppa! Jag ska framförallt försöka övertala henne att bege sig upp till Carlanderska för ett samtal. Om de sen inte vill fortsätta där så är det ju ok, men åtminstone ge det ett samtal och se hur det känns och vad läkaren säger. Det kostar inget, förutom bensinpengar t/r, men det kan det ju vara värt!

Vi saknar R massor, men imorgon kväll kommer han äntligen hem!! Tjoho!

 Igår var R och besiktigade vår ena bil. Det är R's bil, som han köpte precis innan vi träffades. En Ford Escort, årsmodell -97. Den har gått genom besiktningen på nåder de senaste tre åren. Men nu gick det inte längre. Det blev körförbud om en månad... Den andra bilen är en Volvo V70, som vi köpte för två år sedan. Jag kör Volvon och R kör Forden. Jag har ingen som helst möjlighet att ta mig till jobb på annat sätt än med bil, men R kan ta buss. Så nu är frågan hur vi ska göra. Ska han åka buss till jobb nu framöver, så att jag kan ha en bil hemma och inte blir helt låst? Eller ska vi investera i en begagnad bil i mellanstorlek? Så himla svårt. Jag avskyr kostnader som har med bilar att göra. Det är så himla trista pengar. Vet inte heller vad det skulle vara för en sorts bil, eller hur mycket pengar vi är beredda att lägga. Bläää...     

Jag är nu tvärstopp i näsan och röd om mulen som självaste Rudolf... Pest! Lyckligtvis är Alice på bättringsvägen och hostar bara när hon gråter.

Saknar R redan...

Misstänker skarpt att Alice fått torsk i munnen... Attans också. Så här står det på 1177.se om torsk hos spädbarn:

Vit beläggning på tungan och i munnen

Ska kanske införskaffa lite vichyvatten i affären idag och se om det hjälper.

För övrigt var natten betydligt bättre nu. Alice somnade, efter mycket om och men, ca kl 19.30 Hon sov till midnatt, och sen till kl 3.30 En timme senare började hon böka och grymta, som vanligt. Jag tog henne till mig i sängen och halvlåg med henne på axeln. Där lugnade hon sig något och så "sov" vi till 7.30 Vi har höjt upp hennes säng med en massa tidningar under benen i huvudänden, men det tycks inte hjälpa mot det här bökandet, tyvärr.

Nattningen igår var lite klurig. Det var R's tur att natta. Alice somnade säkert tre gånger, men vaknade nästan direkt igen av okända anledningar. Hon blev så klart kinkig när hon vaknade. Jag gick in och löste av R efter drygt en timme. Av någon anledning fick jag henne att somna nästa direkt... Mysko. Eller är det en mammas hand som ska til ibland?? Det här fenomenet har hänt en gång innan. Att R har kämpat och kämpat, men Alice vill inte riktigt somna. Sen funkade det när jag tog över.

Nu har R åkt till jobbet, och i eftermiddag lyfter planet till Barcelona. Vi ser inte honom förrän måndag kväll. Kommer sakna honom som attan! Tur att mamsen kommer hit, ev redan idag.

Trevlig helg allihopa!

Alice åt bara halva flaskan ersättning igår kväll och somnade på nolltid, kl 19. Vaknade kl 21.15 (brukar annars vara vid midnatt) och jag ammade henne. Sen vaknade hon igen vid midnatt och sen igen kl 2. När hon sen vaknade igen en timme senare, så var jag helt slut. Visste att det inte berodde på att hon var hungrig, så R tog henne på axeln och gick runt med henne. Hon var inte ledsen, bara bökig. Jag somnade.

När R's klocka ringde 6.30 var han inte i sängen, utan jag hittade dem i soffan där Alice sov i bärselen på pappas bröst. Hon vaknade och var glad som en solstråle.

Förmodligen har förkylningen ställt till det för Alice, och så fort hon låg ner så började det rossla och ha sig i halsen och näsan. Jag hoppas iaf att det är så, och att inte nattrutinerna har ställts på ända nu. Det har ju varit så bra i en hel månad!

Jag ammade henne precis och hon somnade som en stock efter det...

För övrigt så snörvlar, snorar och hostar jag också nu...   

Stort tack till Lisa, som tipsade mig om Lofsans blogg! Nu förstår jag varför jag inte ska göra situps och jag har testat om jag har delade magmuskler!

Var inne i en sportaffär för någon vecka sen, och kikade på toning skor. De har 30% rabatt t o m 29 april, på både Reebok Easy Tone och Puma BodyTrain. Eftersom jag är ute och går varje dag nuförtiden, så är jag lite sugen på en sån här sko. Men jag vet inte vilken... Googlade lite på dem för att se vad som skiljer dem åt egentligen, och hittade mest negativa artiklar och blogginlägg om toningskor. Att det bara är buffel och båg...

Men mycket av det negativa handlade om att man inte ska förvänta sig en spänstig rumpa, och att de här skorna inte kan ersätta ett pass på gymmet, om man nu skulle tro det. Men det har jag redan förstått. Jag är bara ute efter att promenaderna ska bli lite mer effektiva.

Någon som har toningskor, och vilket märke i så fall? Har ni märkt någon skillnad jämfört med vanliga promenadskor? Vilka ska jag välja?

Halkade in på en blogg av en slump när jag skulle logga in här. Råkade väl klicka lite fel. När jag såg vad bloggen hette, Leo i himlen, så stängde jag inte ner fönstret så som jag brukar när det här händer. Jag började läsa istället. Oj, vad berörd jag blev. Tårarna rann när jag hade läst klart.   Självklart är det alltid fruktansvärt att förlora sitt barn, men när man vet att det är sjukvården som är orsaken till det, så blir jag bara så förbannad. Det är så fel, fel, fel!!!

Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle kännas att förlora Alice... Ibland, när vi lagt henne för natten, får vi såna galna tankar att vi måste gå in och se om hon andas. Vi har babyvakt, eftersom sovrummet ligger en bit ifrån vardagsrummet. När vi hör henne i den, så andas vi ut. När det går för lång tid, utan ett ljud, då måste vi tassa dit och lyssna efter andningsljud. Ibland får jag panik bara av tanken att något skulle hända henne. Då måste jag verkligen anstränga mig för att mota bort de tankarna.

Alice finns här och nu, och mår bra. Hon skrattar och ler och jollrar! Vad vore livet utan henne?? Oerhört tomt...