Vem kunde ana att jag skulle käka 8 pergokurer??? Inte jag iaf! Får väl se om detta blir den sista eller det blir fler efter och mellan ivf-försöken.

Ja, vi fick alltså tid till info möte för ivf den 16/9. Nu är det alltså verklighet att vi ska göra ivf. Jag hoppades så att det skulle gå vägen nu under sommaren, när vi har slappnat av mer och inte fokuserat så mycket på tempar osv. Vi har ju så klart tajmat in sexet vid äl, men inte varit så noga med att räkna dagar och så. När man dessutom vet att vi har hjälpen inom snar framtid, så kanske det kunde lossna... Men icke...

Mannen fortsätter knapra hälsokost som bara den. Nästan som en middag för honom, med 6 olika preparat varje kväll.  Ska bli intressant att höra vid ivf om det hjälpt något och förbättrat kvalitén på simmarna.

I början var jag lite kluven till ivf. Kunde liksom inte riktigt fatta eller acceptera att just VI skulle bli tvungna att gå den vägen för att få vårt hett efterlängtade barn. Men nu har jag vant mig vid tanken och ser verkligen fram emot att få sätta igång. Sen finns det ju förstås inga garantier för att vi ska lyckas på de tre gratisförsöken, men jag tänker minsann inte ge upp hoppet innan vi försökt allt vad vi kan.

Nästa steg sen är ju adoption... Det är jag verkligen inte redo att ta in i huvudet... Gyn sa vid senaste besöket, i början av juni, att vi skulle börja fundera på det, om utifall att... Så man vande sig lite vid tanken. Men jag kan inte tänka på det nu. Det känns som det är att förutsätta att ivf inte kommer att lyckas. Jag tänker inte gå genom ivf med inställningen att det inte kommer att gå och att det slutar med adoption.