Så här var det;

Kl 8 fredag morgon ringde läkaren. Jag hörde direkt på hennes röst att allt inte var som det skulle. Så sa hon:

-Du ringde väl igår, så du vet väl ungefär vad läget är?

-Öh, nej..., sa jag.

Hon måste ha blandat ihop mig med någon annan.   I vilket fall som helst, så berättade hon att två av äggen varit omogna. Ett ägg hade blivit försört i plockningen, vilket tydligen händer ibland. Det sista ägget hade de försökt befrukta, men något gick alltså fel. Minns inte exakt vad hon sa om anledningen till det, men det var nåt om spermiens dna. Men hon såg ingen anledning till att vi inte skulle kunna lyckas nästa gång, hon var hoppfull. Nu vet vi hur min kropp fungerar och reagerar på behandlingen och nästa gång kommer doserna att justeras. Hon trodde att de hade plockat äggen för tidigt denna gången.

Tack o lov så räknas inte detta som något försök, eftersom ingen återföring skedde. Så vi har fortfarande tre försök kvar. Men det är sånt antiklimax! Den här dryga månaden som gått sen jag började med nässprayen, har ju allt bara trappats upp hela tiden, och vi har hela tiden närmat oss slutmålet och förhoppningarna har stegrats. Och så på 5 sekunder raseras allt! Så är man tillbaka på ruta ett och den här månaden som har gått var helt förgäves... Allt har ju cirkulerat kring det här, och så visar det sig att det var helt meningslöst... Nja, kanske inte helt. Nu vet vi ju förstås hur det går till, hela behandlingen och äggplockningen. Läkaren vet hur vi inte ska göra nästa gång. Det är positivt.

Nu inväntar vi alltså mens i mitten av december, och ytterligare en mens i mitten på januari. Eftersom jag har så oregelbunden mens (35-70 dgr), så får jag förmodligen ta Primolut Nor för att framkalla blödningen i januari. Då får jag börja med injektioner direkt. Korta metoden är väl det, antar jag. Jag har inte riktigt förstått poängen med nässprayen och nedregleringen. Varför skulle jag spraya nu, men inte i januari? Sen gissade hon på äggplock i slutet av januari. Snabba ryck då alltså. Men det är ju en eeeeevighet tills dess!  Två månader! Som tur är, är ju december en månad som är full av andra aktiviteter och tiden brukar springa iväg. Det händer ju nåt varje vecka, så jag hoppas tiden går fort.

Efter läkarens tfn samtal i fredags, såg vi ingen anledning att stanna hemma och bara fördriva tiden. Utan vi körde iväg till jobb. Mina kollegor blev väldigt ledsna över att se mig, och på eftermiddagen fick jag alltså den jättefina blomman av dem. Blev helt tårögd. Fredagen bestod ju också av att ringa runt till våra föräldrar och syskon för att meddela de tråkiga nyheterna och dra samma historia fyra gånger...

Det är märkligt, hur man sätter hela sitt liv på vänt, liksom. Allt har ju handlat om ivf den senaste tiden och jag kan knappt komma ihåg nåt annat som vi gjort i november. R blev plågsamt medveten om hur psykologiskt påfrestande en ivf-resa är. Höga berg och djupa dalar. Från total lycka och topphöga förväntningar, till djup besvikelse. R är väldigt dålig förlorare. Även om detta inte är något spel, så är det inget undantag. Han hatar att förlora, och detta var ju helt klart en förlust för oss. Vi var ju medvetna om risken att det kunde gå så här, men blundade väl lite för den. Man vill ju inte se den sidan. Så är det bara.

Nu undrar jag hur länge mina bröst och bröstvårtor ska vara ömma?? Ända fram till mens eller? Det gör sjukt ont! En tråkig påminnelse om vad som kunde varit...

Den här fantastiska blomstergruppen fick jag av mina underbara kollegor på min fantastiska arbetsplats. För att pigga upp mig. Blev väldigt rörd av deras omtanke. Chefen är helt fantastisk!

Är också rörd av er omtanke, era fina ord och alla era kramar. De behövs och värmer gott. Tusen tack.

Fick en stark känsla igårkväll av att det inte gått vägen. Jag hade rätt...

Inga befruktade ägg. Ingen återföring idag.  

Måste ju också gratulera ivf-karusell till supersöta lilla dottern!

Tusen tack för alla era lyckönskningar!  Puss!

Äggplockningen idag gick hyfsat bra. Jag säger hyfsat, för av 25 äggblåsor, lyckades de bara plocka 4 ägg... Lite besviken på det. Men sköterskan lovade att det var guldäggen de plockade.  Så det kör vi på!

Vi kom till kliniken halv nio och jag fick värktabletter direkt. Sen visades vi in i ett litet rum, där jag fick byta om till den traditionella snygga sjukhusskjortan, med bara bh och strumpor till. R visades iväg till ett annat rum, där han fick göra "sin grej" och kom sen tillbaka. Efter en stund kom en sköterska och visade in oss i händelsernas rum. Hoppade upp i gynstolen och fick en nål i armvecket. R fick sitta på en stol vid min huvudände. Fick först lite lugnande i nålen, och blev lite smått snurrig. Sen kom läkaren och jag fick syrgasmask över ansiktet. Samtidigt sprutade sköterskan in narkosmedel i nålen och bad mig ta några långa djupa andetag. Hann ta två andetag, sen bye bye! Helt otroligt så fort det går! Nästa moment jag kommer ihåg är att jag hör någon komma och säga till R att de vill att han ska lämna ett prov till. När R kommer tillbaka igen, börjar jag vakna till liv lite mera och är något förvånad över att vi åter befinner oss i det lilla rummet vi först kom till. Trodde vi var kvar i det andra rummet. Tydligen har jag själv kravlat mig över från gynstolen till rullsängen. Har inte minsta minne av det! När jag har vaknat lite mer, går R och hämtar lite frukost och det var fantastiskt gott!  Sen kommer läkaren in och berättar hur det gått. Hon plockade alltså 4 ägg, vilket hon tyckte var lite lite. Optimalt är 8-9 ägg. Men å andra sidan räcker det med ett ägg, för att det ska skapas nytt liv!  

Vi ska dit igen på fredag kl 12.30 Läkaren lovade dock att ringa på morgonen först, så vi inte kör dit i onödan om det inte blir någon återföring. Men hon ringer oavsett vilket. Så håll nu tummarna!

Jag är nog förskonad, för jag har inte särskilt ont. Har haft lite som mensvärk, men inget jag besvärats av. Så jag har inte behövt ta smärtstillande. I eftermiddag har vi bara legat på soffan och slappat. Såg måndagens avsnitt av Ullared, och sen en inspelad film. Tanken var lite peppning, så vi såg "På smällen". Visste inte alls vad den handlade om egentligen, men det var en rolig och söt film, precis lagom för ändamålet. Gick ut en liten runda sen, för att få lite frisk luft och det var riktigt skönt. Efter lite mat i magen också, så återgick vi till soffan.

Ska börja med vagitorierna imorgon. Usch... Inget jag ser fram emot. 21 dagar av kladd...  Tre gånger om dagen. Men vad gör man inte för ett litet pyre i famnen?

Imorgon är det jobb. På kvällen är det julfest med jobb och vi ska till Malmö och se Labero och äta gott. Ska bli riktigt kul och är tacksam att jag inte har så ont så jag inte kan följa med. Än så länge iaf.

Igår var det alltså dags för Pregnyl injektionen, kl 21. När klockan var tjugo min i nio, riggade vi upp grejorna på köksbordet. Lilla påsen vi fick på info mötet i september, med olika kanyler och injektionssprutor, åkte fram från medicinskåpet. Instruktionen lades fram på bordet. R fick äran att bryta av toppen på ampullerna. Han var något tveksam till att bryta av glas. Men det gick ju lätt och det blev inga skärsår.  Vi blev förstås lite förvirrade när vi bara skulle använda 3 av de 6 ampullerna i förpackningen. Men samtidigt hade vi båda ett svagt minne av att sköterskan sa att vi inte skulle använda alla. Vi använde två ampuller med pulver och en med vätska. Sög upp vätskan med värsta superstora nålen (j-a tur inte den skulle in i min mage! ), släppte ner i pulvret, som löstes upp. Sög upp vätskan igen och släppte ner i nästa pulverampull. Sen byta nål, till en något finare trevligare nål och så tjoff! In i magen med vätskan! Lite svårt att trycka in vätskan, när man är van vid injektionspennan, som är så enkel. Men det gick bra.

Bipacksedeln, ev biverkningar:

Vanliga: Smärta och rodnad vid injektionsstället. Mild till måttlig förstoring av äggstockarna, blåsor på äggstockarna, ökad produktion av hormoner. Illamående och kräkningar. Flerbörd (exempelvis tvillingar).
Mindre vanliga/sällsynta: Allvarlig överstimulering av äggstockarna. Förutom ovan nämnda symtom kan man få diarré, vätska i buken, hjärtsäcken och lungorna. Blodet kan också levra sig lättare, vilket kan leda till blodpropp.

Tvillingar?? Hmm... Jaja, bättre än inget barn alls, eller hur?  Två (eller fler) barn är lika älskade och välkomna som ett barn.

Ingen rodnad vid injektionsstället, men är lite öm där nu. Mår finfint än så länge, inget illamående. So far, so good!

Nu längtar jag bara till morgondagen, och hoppas jag mår bra efteråt! Vi ska på julfest med jobb på torsdag, och jag vill verkligen följa med. Så jag hoppas det ska gå!

Fråga: exakt hur ömma kan bröstvårtor bli?? Det gör nästan ont när vattnet i duschen strålar på! Fler som har det så?

Idag skiner solen hos mig!

Vul i morse gick jättebra, rent ut sagt!  Hade ca 25 äggblåsor i varierande och bra storlek och en fin slemhinna. Hon sa direkt att jag inte skulle ha mer stimulering, utan bestämde ÄP på onsdag och ET på fredag! Wohoooo!!!! Äntligen! Hon sa också att jag har perfekta äggstockar för sån här behandling, eftersom jag svarat så bra på en så pass låg dos. Såg jättefint ut och de bästa förutsättningarna! Hihihi!  

Nu tänker ni säkert att jag borde lugna ner mig och även vara beredd på bakslag, och jag vet att detta inte betyder att det går bra hela vägen. Men jag tänker faktiskt njuta av glädjen i ovissheten och ha höga förväntningar på det här försöket! Så det så!

Hade puregonsprutan med mig för att ev sticka mig efter vul, som värsta knarkaren på toaletten...  Men det behövde jag alltså inte. Sista injektionen var igår, och ikväll ska jag blanda till ett nytt läkemedel, Pregnyl, och injicera kl 21.00, plus/minus 15 min. Sprutan ska tas 36 timmar innan ÄP, så det är noga med tiden. Efter injektionen blir det inte heller mer nässpray. Så jag tar farväl till den också idag.

Fatta! Jag kan tekniskt sett vara gravid i helgen! Tralalala! Jag är så lyckligt ovetande om vad framtiden har i sitt sköte...

Inget mer blod, tack o lov.  Men tycker fortfarande det är konstigt.

Erbjöd R att sticka mig i morse, men han ville inte. Han är rädd för att det ska bli fel. Det tror jag iofs inte att det skulle bli, men jag kan ju inte tvinga honom. Tänkte mest att det kunde vara kul för honom att testa, och att få känna sig lite mer delaktig.

Igår köpte jag ny mobil. Köpte ny för nån månad sen, och bytte då abonnemang från Tele2 till 3. Jag ville nämligen ha ny telefon, men inte dyrare abonnemang. Jag betalade 99 kr i mån och fick ringa för det, hos Tele2. Jag behöver inte mer. Men de har inte det abonnemanget längre, så om jag ville ha samma så var jag tvungen att byta till 3. Sagt o gjort, 3 blev det. Men jisses, vad dålig täckning! Blev lovad vid köpet att täckningen var bra. Men när jag är på jobb (på vischan) så står det alltid "endast nödsamtal" på telefonen, och många samtal kommer inte fram. Så jag fick nog häromdagen och skickade ett klagomail till 3. Fick till svar att de kunde häva abonnemanget (bundit mig på 24 mån). Det trodde jag aldrig, så jag blev positivt överraskad.  Så igår, när vi ändå hade vägarna förbi Phone House, så kollade jag ny mobil och givetvis slutade det med att jag hade en ny telefon i en kasse med mig därifrån... Nu har jag alltså gått tillbaka till Tele2, men får betala 119 kr/mån, plus samtal. Surt, men hellre betala lite mer och kunna använda telefonen än att den bara ligger obrukbar i väskan. Självklart kunde jag inte behålla mitt nummer heller, som jag haft i århundraden. Så, nytt nummer blev det, och fick messa ut det till hela kontaktlistan idag. Jaja...

Var på step-pass i morse och hade riktigt kul! Jag älskar step! Speciellt när det är lite mer avancerade steg, musiken skruvas upp lite extra och man känner rytmen pumpa i blodet!  Härligt!

I eftermiddags var vi på Rögle-match. Tyvärr var det ju inget roligt resultat, men det var en ganska kul match och så fick jag ju se Foppa! Försökte ta foto, med nya kamera, men ganska svårt. Om han bara kunde stå stilla nån gång!  Har ju dessutom inte riktigt hunnit lära mig kameran, så lite trixigt.

Efter matchen körde vi och köpte lite rökt lax, kycklingspett och potatissallad som vi mumsade i oss när vi kom hem. Mmmm, jättegott!  

Igår tror jag hormonerna spelade mig ett nytt spratt. När vi körde hem, efter våra ärenden, så bestämde vi att vi skulle köra inom pizzerian och köpa mat med oss hem. Vi kom dit, och såg mängder av bilar. Så vi ångrade oss, och skulle köra därifrån igen. En tanta i en parkerad bil höll på att göra mig galen. Hon körde lite fram och tillbaka, körde in till sidan, körde ut igen och jag vet inte allt hon höll på med. Mitt tidigare glada humör var som bortblåst! Jag var förbannad och skulle kunnat börja störtböla direkt! Hade inte R varit i bilen med mig hade jag nog börjat gråta. Nu i efterhand kan man ju skratta åt det, men oj vad arg jag blev!  Fast det gick över rätt så fort sen, som tur var. Toppade ju med glögg och pepparkakor också!

Nu ska jag gå och värma på resten av glöggen från igår. R kallar och undrar om han ska dra ur sladden på datorn...