Lugnet efter vul för en vecka sen, höll i sig ungefär en vecka... Skulle mycket väl kunna göra ett nytt vul idag, för att kolla att allt står rätt till... Inget särskilt tyder på att det inte skulle vara så, men oron finns där och gnager. Kommer den någonsin att försvinna?

Den tanke jag har i huvudet är att fostret dör, men min kropp fortsätter ändå som om den vore gravid. Dvs alla symptom fortsätter som om inget har hänt... Jag tror att allt är bra, men i själva verket har bönans lilla hjärta slutat slå. Usch, usch! Vill verkligen inte tänka så, men kan inte låta bli.

Vi vågar ändå på nåt sätt tänka framåt, och räkna med att allt kommer att gå bra. Vi kan ju liksom inte gå och förvänta oss det motsatta. Om en vecka är det hälsosamtal på MVC och det ser vi fram emot.

Läste att det är i denna veckan som könet på barnet bestäms. Undrar om det blir pojke eller flicka? Ärligt talat, så struntar jag blankt i vilket. Bara det blir ett friskt litet barn. Eller, jag skulle älska barnet hejdlöst även om det hade en sjukdom, det vet jag.

Mina spontana tankar kring KUB är alltså att strunta i det. Får vi ett barn med DS, så fixar vi det också. Läste på Wilda Mathildas blogg att hon fått den här frågan om KUB och varför de valt bort det. "Föds barnet med DS dör det troligtvis i förtid" hade människan sagt till Mathilda. Hur tänkte människan när hon faktiskt sa de orden högt??

Min åsikt är att det är bättre att ha älskat och förlorat, än att inte ha älskat alls.

Därmed inte sagt att vi bestämt oss till 100%. Vi ska först höra vad de säger om detta på MVC. 

 

Rosita

5 juli 2011 17:01

Haha, välkommen in i graviditetens oro! :-) Det värsta är att det kommer inte bli bättre med tiden, och när väl den lille är ute så börjar nästa oro! Men det hör till! Det är ju så otroligt viktigt för oss att värsta tänkbara är ju att något ska gå fel!
Men för att vara ärlig, du har sett hjärtat slå på ditt lilla underverk! Och risken för mf efter det är väldigt låg. Allt kommer gå otroligt bra nu! Men såklart förstår jag, och jag säger samma sak. Ett ul idag bara för att kolla så att allt verkligen står rätt till därinne skulle jag inte tacka nej till. Och då är jag ändå i vecka 28 och den lille sparkar för fullt :-) Men man vet ju aldrig ;-) Och det första jag gjorde i vecka 9 eller nått räckte som du skriver i ungefär en vecka, sen var jag lika nojjig igen!
Jag vet att det är lätt att säga till andra, men försök släppa de tankarna och njut nu! Det är du mer än värd!
Förresten, vad gäller KUB. Det är ju ingen risk alls att göra. Det är ett ul och ett blodprov från dig. Så med andra ord en extra chans att se bebisen i magen :-) Och om det skulle vara något fel så förstår jag mer än väl att ni struntar i det, men det kanske kan underlätta att veta innan? Då kan ni förbereda för det inför barnets ankomst. Fostervattenprov däremot -nope. Varför chansa?
Kram på dig och njut nu!

Miss S

5 juli 2011 20:13

Tack för dina ord och råd!
Kram till dig också!

 

Ninna /villblimammanu

5 juli 2011 19:17

Håller med skulle vilja kolla varje dag om bönan fanns kvar och mådde bra, jag hade ju samma tankar fast jag bara hann vara gravid i drygt 5 veckor. Nog tusan stormade det i huvudet iallafall...

Låt oss nu hoppas och tro att bönan har det bra hos dig.

Jag håller alla tummar och tår för er :-)

ram Ninna

http://www.villblimammanu.blogspot.com

 

Kix

5 juli 2011 21:17

Det är väl inte så konstigt att man känner oro. Har man kämpat så länge som ni har gjort så kan jag tänka att det är svårt att tro att det händer något gott. Jag hoppas snart att din oro släpper så du får chansen att njuta fullt ut. Det kanske aldrig händer, men jag hoppas. Du är på god väg Mrs S. Kram Kix

http://kix.bloggplatsen.se

Miss S

6 juli 2011 08:13

Tack snälla! Du är för söt! :-)
Kram

 

Puma

5 juli 2011 22:06

Jag känner igen mig helt! Jag skulle vilja titta in i magen varje dag och kolla att altting står rätt till. För mig släppte en del av oron efter mitt andra ultraljud i vecka 12 och nästan helt efter rutinultraljudet i vecka 19. De kommer gå bra. Kram till dig!

http://drommenomsaga.blogspot.com

Miss S

6 juli 2011 08:14

Det finns ju inget planerat ul innan rul i v 18, och det känns som en evighet dit. Men inte mycket man kan göra innan dess. Bara försöka njuta! :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredag blir vår Elias tolv veckor och tiden har gått sjukt fort!! Han är en väldigt snäll liten kille och mycket enklare än Alice var. Han har dock också problem med magen precis som Alice hade, men han verkar tåligare eller har lättare att komma ...

Är född... Igår morse kl 9 kom vår lille kille till världen, 50 cm och 3505 g, 17 dgr tidigare än beräknat. Han ville inte riktigt komma ner och jag hade krystvärkar i 4 timmar och var verkligen helt slut. Men så kom han till slut med hjälp av s...

Nu har de svullna benen och fötternas tid kommit. Förra veckan var det en del bilåkande och då blir det värre. Nu har jag fått acceptera faktum och måste använda stödstrumpor trots värmen. Snyggt värre till kjol eller trekvartsbyxor och sandaler... M...

Nu är det verkligen countdown här! Har haft tre veckors semester med Alice som bara susat iväg. Dagarna har varit fulltecknade med olika aktiviteter. Tor-fre tog vi tåget med mormor till Göteborg och gick på Liseberg och bodde på hotell. Det var p...

Fick en förkylning som inte ville ge med sig utan istället blev värre efter 2,5 veckor med hosta och feber. Gick till vc och hade en sänka på 99 (ska vara under 10). Så läkaren konstaterade lunginflammation och ordinerade penicillin. Han frågade när ...