Jag har fått två stycken awards! Tusen tack till Anna Cecilia och Ninna! Det satt som en smäck!   

Uppgiften är att lägga upp ett favoritfoto och skriva tre saker som står mig nära. Sen ska jag ge den vidare till fem personer.

Hmm, favoritfoto... Det är ju egentligen ett av våra bröllopsfoton, men det vill jag inte lägga upp på bloggen. Så jag får väl hitta nåt annat. Kan ta min brudbukett!

EmelieOhlsson.se

Något som står mig nära:

1. Min nyblivne make, så klart! Han finns alltid närmast mitt hjärta!

2. Min mamma. Jag är oerhört tacksam för att hon finns, och hon är om  möjligt ännu viktigare sen pappa dog.

3. Min katt. Min mise som jag haft i 13 år och som verkligen är min. Hon har inga problem med R, men hon går allt som oftast till mig istället.

De fem personer som jag vill ge den här awarden till är:

• Sweet Home Hartford
• Linda
• ParisLisa
• FiaLisa
• Jenny Maria

Jag surfade precis runt bland andra ivf-bloggar och slogs av att alldeles för många av tjejernas pappor är eller har varit allvarligt sjuka. Det är så tragiskt, och jag blir så berörd varje gång jag läser om det, eftersom jag själv varit där.

Mina allra varmaste kramar och tankar går till Pi, Ninna, Jenny Maria och MDB. Jag känner verkligen med er, i hjärtat.

Självklart finns det fler underbara tjejer (och killar förstås) där ute, som också saknar sina pappor, så som de en gång var. Mina tankar går till er också, även om jag inte känner er, eller nämner er här.

Tillägg: gäller givetvis mammor också!

Måste berätta också, att vi var på Slagthuset i Malmö i torsdags. Det var inspelningen av SVT's program Robins. Det var fantastiskt roligt!   Vi var där med våra goda vänner och grannar H & A. För ynka 215 kr/pers fick vi dessutom en god bit mat innan showen. Man kan gå dit och bara se showen också om man vill. Inspelningen varade nog i 1½ timme, med lite omtagningar och längre intervjutid än vad som visas i tv.

Har ni tid och tillfälle, så kan jag starkt rekommendera att köpa biljetter!

Här är ett klipp från showen!

Det var en lite tuff förmiddag idag. Vaknade i natt av att kisen kräktes igen... Vad är problemet?? Blev väldigt orolig men lyckades ändå somna om.

Igår köpte jag sej, eftersom jag tyckte att hon kanske inte behöver äta torsk. Men det gick inte hem... Tidigare i veckan köpte jag allaska pollock. Det gick inte heller hem. Hon är tydligen finsmakare.

I anvisningarna från veterinären stod det att man skulle dryga ut fisken med kokt ris och sen blanda med lite olja. Skonsamt för magen nu när hon haft problem med den. Vad tror ni låg kvar i matskålen i morse...? Just det, ris... Hon har lyckats plocka ut torskbitarna och bara ätit dem. Hur kunde jag tro att hon skulle äta riset? Hon har aldrig någonsin ätit ris. Kebab, pepparkaka, chips, glass, vaniljsås, javisst. Men inga nyttigheter.

Men i morse ville hon inte äta något alls. Hon hade inte rört maten sen igår, som hon kräkte upp igen. Vi märkte ju att hon var hungrig, för hon kom springande så fort R öppnade burken med påläggsskinkan vid frukost. Tja, hon behöver ju inte vara hungrig för det, bara sugen. Men hon följde också med mig när jag gick med skålen med torsk och satte på hennes matplats. Men hon bara luktade på det, åt inget... Blev alltså väldigt orolig, eftersom kräkts också. Trodde det var slut med det nu. Så jag blev lite blödig och grät en skvätt. Min lilla älskling...

R lyckades dock få in henne lite blötfoder innan vi körde iväg sen på eftermiddagen. Det lugnade mig lite. Men det är verkligen inga mängder hon stoppar i sig.

Antibiotika tabletten i morse och ikväll gick faktiskt riktigt bra. Droppade den långt in i munnen, höll igen munnen och smekte henne på halsen. Vips, så svalde hon och tabletten var i magen! Tjoho!   För att hon var så duktig fick hon faktiskt en liten bit kattgodis. Sen skulle vi ha i henne kletet också. Det var lite svårare. Hon lyckades bita mig i fingret, så det gick hål... Nu är jag svullen om fingret och det är ömt och varmt... Har förvisso lite kattallergi (ja, ni läste rätt!), men är det en normal reaktion? Jag ska väl inte behöva ta stelkrampsspruta för det lilla??   

Har inte gett kletet ikväll än...

Hur fasiken ska man lyckas få ner en halv tablett antibiotika i katten, morgon och kväll i tio dagar?? Hon bara spottar ut den igen ju! Inlindad i skinka, spelar ingen roll!   

Hur fasiken ska man lyckas få i katten en dos klet med kosttillskott för att sänka njurvärdet, varenda eviga dag i resten av hennes liv? Förstår inte. Försökt blanda med torsk, då äter hon inte. Smetat på skinkan, då spottar hon ut...   

Ja, katter har verkligen en egen vilja...

Jag har för mig att jag en gång fick ett massmail med en text om vilken kamp det är att medicinera en katt. Önskar jag kunde hitta den igen! Någon som känner igen?

När man nu gör ett kosttillskott för katter, varför inte sätta lite god leversmak på det eller nåt? Så de äter det? Man kan ju göra hostmedicin med jordgubbssmak till barn, så varför inte leversmak på kattmedicinen??

Någon förresten som har tips på hur jag kan få dessa två medikamenter i min katt?   

Ringde Försäkringskassan i morse. Fick plats 66 i kön och kände missmodet komma. Knappade in mitt tfn och bad att bli uppringd när det var min tur. Uppskattad tid ca 8 min. Det tog nog inte mer än 5 min. Stort plus i kanten till FK där!   Oj, vad många handläggare de måste ha som svarar i telefon, om de kan ta 65 samtal på 5 minuter!!

Frågade alltså om hur bruttolöneavdraget påverkar en framtida mammapeng. T ex om jag har avdrag i jan-mar 2011 och sen ska vara mammaledig från dec 2011. Min årsinkomst sänks ju med 60.000 ca, eller vad nu våra försök kommer att kosta. Men det hade inte betydelse, sa hon. Eftersom min bruttolön är "normal" igen innan jag börjar ta ut mammapengen. Den lön jag har innan min ledighet multiplicerar man med 12 för att räkna ut årsinkomsten, som mammapengen grundar sig på. Att jag har lägre inkomst i tre månader i början av året spelar ingen roll. Så sa hon. Och hon t o m dubbelkollade med en kollega för säkerhets skull.

Toppen! Det känns bra. Nu ska jag också ringa Skatteverket och fråga om en jämkning påverkar hur mycket jag tjänar på bruttolöneavdraget. Eller det rättar till sig efter deklaration i vilket fall som helst? Jag har lite svårt att få rätt på det i mina beräkningar. Jag har haft jämkning sen vi flyttade till huset för tre år sen, men jag kanske inte ska ha det nästa år om vi tjänar mindre på bruttolöneavdraget då...

Återkommer med svaret...

Akupunktören hade tänkt fel... Jag måste alltså ha en burk till med örtmedicin. Så mycket för "1½ månads behandling för under 600 kr". Jaja, funkar det så är det ju värt alla pengar i världen!

Min kisemis har varit hos veterinären. Jag lämnade henne där igår, för att hon har kräkt upp sin mat i en veckas tid. Inga hårbollar, utan bara mat. Ingen skillnad när hon fick kokt fisk istället för sitt vanliga torrfoder. Det kom också upp. De tog blodprov, urinprov och röntgen. Sedan också kontraströntgen och hon fick ligga med dropp över natten. Njurvärdet visade sig vara lite förhöjt och hon hade tydligen urinvägsinfektion till råga på allt. Så det är specialfoder som gäller i fortsättningen, för att hålla hennes njurvärden på rätt nivå. Billigt foder alltså... Kan endast köpas hos veterinären eller speciella djuraffärer...   

Det var ingen billig historia att lösa ut henne från veterinären heller. Fast hon är försäkrad, så gick självrisken på 3200 kr... Där rök den skidresan... Givetvis tycker jag att hon är värd de pengarna. Men hon är 13 år. Frågan är hur mycket hon är värd... Var går gränsen? Jag vet faktiskt inte. Hon är ju min lilla bebis, som jag haft så länge. Längre än jag och R varit tillsammans. Jag vågar inte ens tänka tanken på att dagen kommer, då hon inte finns längre. Jag hoppas verkligen att hon dör naturligt och inte måste avlivas. Jag hoppas verkligen inte att det blir jag som bestämmer om hon ska leva eller dö. Hemska tanke. Framförallt om det har med pengar att göra. Om det är pengarna som ska avgöra om hon får fortsätta leva... Usch och fy...   Nej, huvudsaken nu är att hon är hemma igen och mår bra igen. Det får vi vara glada för i nuläget.

Läget för min gode vän med hjärnblödningen går lite upp och ner. Lite sämre värden i helgen, men ser nu bättre ut igen. En dag i taget...

Nu har jag blivit pillerknaprare på allvar. Jag äter ACO Kvinna, Apiforce, Fertile Garden (örtmedicin från akupunktören) och Thyroid (också från akupunktören).

(NEJ!!! Jag har glömt mina ringar idag!!!  )

Thyroid är alltså svinsköldkörtel. R var lite rolig igår och undrade om vi nu kommer att få en liten griskulting istället för en bebis...   De är ju också söta förstås!

Min läkare på Cura ringde tillbaka igår, ang äggdonation. Vi kan inte få remiss, eftersom vi fått tre ivf-försök. De som får remiss, sa hon, är de som inte kan göra ivf pga dålig äggkvalitet eller brist på ägg. Man kan göra äggdonation privat på en klinik i Umeå, men det är enda stället i Sverige. Det kostar runt 100.000 kr och är en kö på ca 2 år, sa hon. Universitetssjukhusen utför också äggdonationer, men endast remitterade fall. Alternativet då är att vända sig till utlandet. AVA-kliniken är stor på äggdonation och finns i ett antal länder, bl a i Finland och Lettland. Jag kollade deras hemsida (med info på bl a svenska!). Min läkare rekommenderade mig att maila AVA och kortfattat berätta vår situation. Säga att vi inte har problem med äggkvantiteten, utan med embryokvaliteten. Höra vad de säger om det. Jag frågade också om priset.

Hon var väldigt förvånad över att vi kommit på tanken på äggdonation öht. Men det är ju hennes kollegas förtjänst..., och det sa jag. Den andra läkaren på Cura har vid ett tillfälle nämnt att det kanske kunde vara nåt för oss. Den tanken satte sig i bakhuvudet. Men oftast är det alltså brist på ägg som gör att man gör äggdonation. I vår situation vet vi ju inte om problemet ligger hos mig eller R. Äggen är bra från början och eftersom vi gjort ICSI så har de plockat bra spermier. Men sen går det alltså inte så bra. Vi har aldrig fått ett perfekt embryo.

Efter samtalet med Cura-läkaren är jag inte längre så sugen på äggdonation. 100.000 kr och inte alls garanterad någon graviditet. Kanske ska lägga de pengarna på en adoption istället? Där kan man åtminstone vara i princip säker på att vi kommer att få ett barn. Även om det dröjer fyra år. Läkaren frågade om jag har egen ägglossning och det har jag ju.

-Under kan ju ske, sa hon och menade att vi ju faktiskt kan lyckas på egen hand om vi har en massa tur och flyt.

Eller hur...??!!   Det tappade vi tron på för länge sen...

Nu ska vi först och främst ta oss upp till Göteborg nästa fredag och höra vad Carlanderska säger om vår situation och om de har nåt nytt att tillföra. Eller om de tror på att vi kan få ett biologiskt barn öht.

Det tråkiga nu är att jag ska käka de här pillerna i 1½ månad, dvs till mitten av december. Vi har, som sagt, ingen aning om när min mens kommer. Ingen ägglossning än iaf. Men om inte mensen kommer där strax efter pillerna, så känns det som att ett nytt ivf försök detta året är kört. Kan ju hända att Carlanderska ger mig piller som jag käka för att sätta igång en blödning, och att vi precis hinner med ett försök innan de stänger för julen. Men det blir verkligen jäkligt tajt. Känns som det kommer att bli i januari istället...

Men nu blev jag lite förvirrad. Akupunktören har sagt att jag ska ta tabletterna i 1½ månad. Att burkarna räcker till det. Men det är 90 tabletter av örtmedicinen. Jag tar 2 tabletter morgon och kväll. Alltså fyra om dagen. De räcker ju bara i 22,5 dagar... Det får jag inte ihop... Får ni? Jag får nog ringa henne igen... Det verkar som hon räknat med två tabletter om dagen, vilket blir 45 dagar... Konstigt.   

Jag längtar efter att sätta igång igen. Jag vill inte bara gå här och dra och inte göra nåt. Jag vill känna att jag gör nåt för att råda bot på vår barnlöshet. Men det känns som tiden bara springer iväg och det inte händer nåt. Fast efter Göteborg och Carlanderska nästa vecka känns det kanske som vi kommer nån vart i alla fall!