Alla inlägg under januari 2010

Av Miss S - 31 januari 2010 18:37

Såg det där på TV4, Efter 10 med Malou von Siwers, med tema Barn till varje pris. Var det i onsdags det handlade om barn med down syndrom? Det var en kvinna som skrivit en skönlitterär bok om att få ett barn med down syndrom. Kan nog vara en intressant bok att läsa, så jag får nog skriva upp titeln på min kom-ihåg-lista. Tror den hette Eskil - riddaren av syrenbersån, eller nåt liknande. Nu till poängen varför jag nämner detta.


Malou intervjuade författaren till boken. Författaren nämnde att hon själv fått ett "kärleksbarn", en dotter med down syndrom. Jag reagerade direkt. Kärleksbarn? Vad betyder det? För henne så var det tydligen så att dottern var en sladdis. I övrigt framgick inte vad hon menade med kärleksbarn. Man kan ju undra då vad hennes två tidigare barn var?? Öhh... Förstår inte riktigt.   

 

Jag började genast undra... Kan vi kalla vårt framtida barn (hur det nu än kommer till världen och biologiskt eller adopterat) för ett kärleksbarn?


För att få svar knappade jag precis in ordet på Wikipedia och fick följande förklaring:


Kärleksbarn betyder ursprungligen ett oplanerat barn eller oäkting. Ordet har genomgått en betydelseförändring, och har numera också börjat betyda älskat barn och efterlängtat barn, då samlevnadsförhållandena idag är annorlunda gentemot då ordet användes som flitigast.

 

Ja, alltså kan vi kalla vårt barn för kärleksbarn. Det betyder ju tydligen också att barnet är älskat och efterlängtat, och det kommer det ju i allra högsta grad att vara. Som vi längtar och som vi redan älskar det barn som kommer att bli vårt en dag!    Barnet kan ju dessutom inte vara mer planerat! Vi har planerat i över två år, och är oerhört förberedda och inställda på att få ett barn.


Vet inte om författaren avsåg den ursprungliga betydelsen, att barnet var oplanerat kanske? Eftersom det var en sladdis, så kanske det var det? Jag vet inte. Strunt samma...


Fortfarande lite ont i magen till och från, men inte så farligt att jag tar någon värktablett. Det har inte heller blivit värre, så jag tror inte det är risk för någon överstimulering. Däremot känner jag då och då att jag blir lite snurrig i bollen, och det är lite otäckt. Väldigt ömma bröst...


Måste också säga hur illa jag tycker om vagitorierna... Blä...   Jag fattar inte heller varför de ska spolas i ljummet vatten innan man sätter in dem? Vattnet bara pärlar sig och rinner av ju! Vet ni?


Jag frågade mig själv häromdagen varför jag startade den här bloggen. Har kommit fram till att det egentligen är för min egen skull, och för att jag ska komma ihåg allt sen. När vi har fått vårt barn, kommer jag att skriva ut alla mina inlägg här, och lägga på nåt säkert ställe. Så kan jag läsa det sen när jag blir gammal. Då kommer jag att minnas hur jag kände, hur jag mådde och hur allt gick till. Kanske jag dessutom hjälper någon som är på väg att gå genom ivf? De kan läsa om hur det går till, både på min och andra ivf-bloggar. Sen är det ju en stor bonus att jag fått så många bloggvänner, som stöttar mig till fullo genom detta och som vet vad vi går genom. Mitt bloggande har öppnat en helt ny värld för mig. Hade ingen aning om att så många fantastiska tjejer där ute bloggar om ivf. Men det har också gjort mig aningens beroende... Måste ju gå in och kolla deras bloggar regelbundet och se hur de mår.   


Mariana, qicki: måste ju hälsa er välkomna till min blogg!


Christina: min läkare sa inget om att väga sig, bara att man går upp i vikt om man är överstimulerad. Tror inte heller det är någon fara för en ev graviditet. Har tvärtom hört att många som varit överstimulerade och testat har faktiskt varit gravida.   


Kanske lite rörigt inlägg det här... Ja, tankarna snurrar för fullt...   

ANNONS
Av Miss S - 30 januari 2010 15:00

Min mamma jobbar på lasarettet. Hon berättade häromdagen en sak som gjorde mig oerhört upprörd.


En patient som gjort ivf kom in till dem. Hon var gravid med tvillingar. Men det var inte vad hon hade planerat och ville, så hon gjorde abort!!!   Va??? Fattar ni?? Jag kan inte för mitt liv förstå. Hur är människan pantad? Hon måste ju rent ut sagt vara dum i huvudet! Framförallt skulle hon absolut inte få lov att göra fler ivf-försök, men det får hon tydligen. Herre gud... Vad är det för värld vi lever i? Man kan väl inte få göra abort när man blivit gravid genom ivf?   Det går över mitt förstånd...  


Vara bara tvungen att avreagera mig lite...

ANNONS
Av Miss S - 30 januari 2010 13:41

Glömde skriva; testdag är 17 februari. Dvs om sju svåra år...   Hur i hela fridens namn ska jag kunna vänta så länge??

Av Miss S - 30 januari 2010 13:14

Tralalala!!! Jag kan numera titulera mig själv som ruvare!   Förstår ni lyckan?? Ja, det är klart ni gör! Många av er är går ju genom samma sak som vi!


Vi tar det från början... Hade ju bestämt att vi inte skulle ringa kliniken i torsdags och fråga hur det gick, så det gjorde vi inte heller. På kvällen gick vi på hockey, bestämt sen lång tid tillbaka. Men skönt att aktivera sig, och kunna göra ett seriöst försök att tänka på annat. Sen gick det ju så klart inte till 100%... Pratade lite om fredagen på kvällen när vi gick och la oss, men försökte att inte ha alltför höga förväntningar. Men med 22 ägg kan man nästan inte ha annat!


Fredag förmiddag körde vi iväg till kliniken och var där i god tid. Satt nervöst och väntade på att klockan skulle slå 10.30 så det skulle bli vår tur. Äntligen kom sköterskan och hämtade oss. Dr P hade i onsdags sagt att om vi skulle få ett embryo tillbaka så skulle vi tillbaka till "operations" salen, annars skulle vi träffa henne på hennes kontor. Men vi blev alltså ledda till op salen! Haha! Ett gott tecken!   Ändå försökte vi att inte ha alltför höga förhoppningar, fötterna på jorden... Vi fick vänta i ett litet kyffe och efter en liten stund kom P. Hon berättade att sju ägg hade blivit befruktade! Wow! Av de sju, var det dock endast ett som uppfyllde kriterierna för återföring. Men det räcker ju, eller hur?? Det enda, guldägget, var å andra sidan perfekt i alla avseenden. Det fanns dock en sak som gjorde det lite annorlunda; det var sexcelligt. Vanligtvis är det fyrcelligt efter två dagars odling. Men det kan alltså även vara 2 eller 6 celligt. Hon hade läst vissa studier som tydde på att det t o m kunde vara bättre med 6 celligt, men de kunde inte se några tecken på det på deras klinik. Fast det var absolut inte sämre än 4 celligt alltså. Övriga sex befruktade ägg var endast 2 celliga, och de skulle fortsätta odlas till blastocyster över helgen. På måndag eftermiddag ska vi ringa och höra hur det gått, och om det blir några embryon till frysen. Hoppas hoppas!


Så jag fick svida om och så gick vi in i op salen. Jag hoppade upp i stolen och R satt bredvid. Vi fick se embryot på en dataskärm och hon visade de 6 cellerna och varför det var så perfekt. Sen satte operation återföring igång. Klipp klapp, så var det klart! Snabbt och absolut smärtfritt. Sen kollade P med vul på mina äggstockar. De var ganska stora, sa hon. 10 cm mot normalt 2 cm. Inte konstigt att jag kände mig svullen. Hon ville att jag skulle vara väldigt uppmärksam över helgen och nästa vecka på det. Om jag kände mig mer svullen, magen växte lite, viktuppgång, illamående och ja, andra "dåliga" tecken. För då kunde det vara överstimulering. Så fram tills att äggstockarna minskar och jag inte känner nåt i magen, så ska jag ta det väldigt lugnt. Ingen direkt träning, kanske lite promenader bara. Trist. Jag vill ju träna. Fast inte om jag har ont förstås...


Efter besöket på kliniken körde vi in till stan och gick på gågatan och hittade ett ställe med asiatisk lunchbuffé. Mums! Sprang faktiskt på min mamma på stan! Kul! Så fick vi berättat direkt hur det hade gått.


När vi kom hem sen på eftermiddagen var det bara för mig att hoppa in i duschen. Jag skulle på kick-off med jobb, och skulle köra hemifrån en timme senare. Så det blev lite stressigt och jag hann därför inte uppdatera här igår. Sorry... Det var middag och 80-talsmusik igår och det var riktigt kul. Förutom att jag hade känningar i magen, lite till och från. Jag som älskar att dansa och framförallt till 80-tals musik (eller hur, Sofie??   ), blev lite besviken på att jag inte var helt fit for fight. Körde hem redan 23.30, och då var jag verkligen redo för sängen.


Sov sen ända till halv tio idag, och vaknade till det underbaraste av väder! Strålande sol, mängder av snö och -8 grader. R har kört iväg för att träna fotboll, och jag ska alldeles strax promenixa iväg till affären. Det blir väl den sortens motion jag får nöja mig med de närmsta dagarna. Men i det här vädret är det ju helt ok! Love it!


Förresten, någon av er som har erfarenhet av återföring av 6 celligt embryo?


Trevlig helg, mina söta vänner!

Av Miss S - 28 januari 2010 13:45

Får ju inte glömma att tacka för alla söta, snälla och uppmuntrande kommentarer jag fått! Ni är guld värda! Stor kram till er alla!


  

Av Miss S - 28 januari 2010 12:45

Nu ska jag försöka berätta om gårdagen. Jag svävar lite på moln, så ha överseende med om jag svävar iväg lite!   


Vi åkte hemifrån redan tisdag kväll alltså. För att undgå snökaoset på vägarna, som de varnat för. Dock märkte vi att spolarvätskan på vindrutan frös, så vi slog av på takten lite. Ishalka? Underkylt? Usch... Väl framme på hotellet så checkade vi in via en skärm och bokningsnummer som jag fått. WC och dusch i korridoren. Det väldigt lilla rummet bestod av en dubbelsäng, med en våningssäng över, liiiiiten tv och handfat. Det var precis dörren gick att öppna utan att den slog i sängen. Men vi skulle ju bara sova där, så det gjorde inget att det var så litet. Det var dock väldigt lyhört och jag hörde folk som gick i korridoren, mobiltelefoner som ringde, nån som snarkade, toaletter som spolade, tåget som gick precis utanför hotellet osv. Samtidigt som jag hade tusen tankar i huvudet. Så jag sov alltså inte alls särskilt bra. Men någon blund fick jag, för jag sov när klockan ringde kl 6. Vi skulle förvisso inte var på kliniken förrän 07.40, men vi ville kolla om snön dragit in och om vi skulle köra i god tid ändå. Vi skulle ju trots allt genom hela stan. Men det var ingen snö då. Så R knatade iväg till Statoil, som ligger bredvid hotellet, och köpte kaffe och macka. Jag tog mina duschgrejor och handduk och tassade ut i korridoren till duschen, nyduschad och ren ska man ju vara inför plockningen. Jag hatar att duscha på morgonen! Jag fryser så otroligt! Men det var ju bara att bita ihop.


Sen körde vi till kliniken. Där fick jag min "frukost" bestående av en Panodil och en annan värktablett (starkare tror jag). Vi gick in på vårt lilla kyffe, och jag fick byta om till den utsökta eleganta lilla sjukhuskappan. R knatade iväg på sitt håll och gjorde sitt. Sköterskan kom och hämtade mig efter en liten stund och vi gick in i händelsernas rum. Jag hoppade upp på britsen och skulle lägga upp benen, när jag upptäckte att jag fortfarande hade trosorna på mig! Haha!   Det viktigaste av allt hade jag glömt! Sköterskan sa att det var inte helt ovanligt, faktiskt. Sen kom R in i rummet också och jag fick en nål i armen. Snackade några minuter med sköterskan och läkaren kom in. Samma som gjort vul på mig de här fyra gångerna. Jag gillar henne. Sen började jag bli lite snurrig i mössan, och så var jag borta.


Vaknade till lite och kände att det gjorde ont. Var på vippen att säga att jag nog skulle ha lite mer sömnmedel, för jag var vaken. Men just då uppfattade jag av någon att det var klart, så jag behövde inte mer. Tyckte också att jag hörde att det blev 15 ägg. Har ett svagt minne av att jag klättrade över till sängen och blev inkörd i vårt kyffe. Var halvvaken ett bra tag och pratade nog lite med R. Frågade om jag hade fattat rätt, att det blev 15 ägg? Han bekräftade det. Efter en stund var jag så pass vaken att jag satte mig upp. Då kom läkaren in och berättade att det faktiskt blev hela 22 ägg!   Kan inte riktigt fatta det! 22 ägg???? Fantastiskt!!! R hämtade lite frukost och vi käkade lite. Sen kom sköterskan och bad R gå iväg och lämna ytterligare ett prov... Stackaren... Inte nog med att det är jobbigt att lämna ett prov, han måste dessutom göra det en gång till...    När han hade kommit tillbaka och sköterskan kom igen för att ta bort nålen från min arm, så frågade vi varför han skulle lämna två prov. Hon sa att det kunde mycket väl vara för att man behövde mer helt enkelt, eftersom det var så många ägg. Eller så kunde det vara så att även om det första provet såg ut att vara relativt mycket, så fanns det kanske inte så många spermier. Lämnade man ytterligare ett prov, så brukade det vara bättre. Även om det till mängden inte såg så mycket ut. Så det var ju skönt att veta.


Fick besked att vi skulle infinna oss för återföring imorgon kl 10.30 Frågade om de kommer att ringa innan, ifall vi inte behöver köra dit. Men läkaren sa nej. Om utifall att det inte sker någon befruktning alls, så ringer de idag. Annars ska vi komma som planerat. Även om det inte blir nåt bra att återföra imorgon, så ville hon ändå att vi skulle komma så att vi kunde prata om vad som hänt. Det känns bra. Det fick vi inte göra förra gången. Så vi har fortfarande ingen aning egentligen vad som gick fel då. Men än har de inte ringt iaf. Varje timme som går utan att de ringer, är en vinst!   


Vi körde hem i sakta mak, eftersom det låg mycket snö på vägarna. Jag halvsov hela vägen hem. Supertrött. Vid ett tillfälle blev jag otroligt varm och slängde av mig jacka och scarves och blev lätt illamående. Funderade på om R kunde stanna på motorvägen. Men det slapp vi. Det gick över lika fort igen.


Resten av dagen och kvällen spenderades på soffan, sovandes till och från. Värktabletterna slutade verka när vi kom hem, och jag fick lite ont igen. Men inte så farligt att jag tyckte att jag behövde mer värktabletter. Det var ok. Jag var mest trött.


Ikväll ska vi på hockey match. Blir förmodligen förlust, eftersom laget ligger i botten av tabellen. Men kan nog vara bra att tänka på nåt annat än emryon och återföringar!


Fick mina affirmationskort igår, som jag beställde häromdagen. Har dem på skrivbordet på jobb nu. Idag står det:


Jag unnar mig att njuta av livets skönhet!

 

Dessutom skiner solen idag. Vilken fantastisk dag!  

Av Miss S - 27 januari 2010 20:57

Det blev hela 22 ägg! Så mycket bättre resultat än vi någonsin vågat drömma om!    Har också mer ont i magen denna gången än förra. Då kände jag i princip ingenting.


Skriver mer imorgon.



Av Miss S - 26 januari 2010 19:42

Jag kunde tydligen inte gå och packa väskan redan, för jag har ju fått hela två stycken blog award av mina fina bloggvänner, Lisa och Tonci!


  


När man får en award ska man:

A: Kopiera awarden på er blogg!
B: Länka till personen som gett dig awarden!
C: Berätta 7 intressanta fakta om dig själv!
D: Välj 7 andra bloggar som du vill ge awarden till!
E: Länka till deras bloggar!
F: Lägg en kommentar i deras blogg att du gett dom denna award!


Oj, nu ska jag berätta 7 intressanta saker om mig själv... Kan ju bli lite svårare...

1. Jag har väldigt lätt för att lära mig nya språk.

2. Jag är otroligt nyfiken och vetgirig.

3. Jag avskyr tomater, pepparrot och ärtsoppa.

4. Det jag är mest stolt över att jag klarat, är att jag skrapade ihop pengar och stack till Australien ensam när jag var 20 år. Mamma var livrädd, har hon berättat efteråt!

5. Jag och en barndomsvän har varit på Roskilde festivalen två år, och det var skithäftigt! (Jag har dock aldrig provat droger.)

6. Jag är livrädd för spindlar!

7. Jag behöver jobba på min självkänsla.


Jag ger priset till Rosita, Lina, Kix, Helene, ivf-karusell, cf, fru barnlös. Så, nu ska jag bara meddela alla de här toppentjejerna att de har fått ett litet pris!



Presentation


Jag är 35 år och sambo med R som är 36 år. I dec 2007 bestämde vi oss för att försöka bilda familj. Lättare sagt än gjort!

(För ett kort sammandrag av vår IVF-historia så här långt, klicka nedan!)

E-mail

miss_s1976(snabel-a)yahoo(punkt)com
Lilypie Second Birthday tickers

Vårt mirakel

25 april 2011: start Primolut Nor, 10 dgr

11 maj: start Menopur

18 maj: vul

23 maj: ÄP

28 maj: ET

8 juni: Testdag!

7 juni: testat ++++   

28 juni: vul v 7+1

12 juli: hälsosamtal på MVC, v 9+1

2 aug: inskrivning på MVC, v 12+1

3 aug: ul KUB, v 12+2

13 sep: rul, v 18+1

24 okt: MVC, första besöket sen inskrivningen, v 24+0

9 nov: MVC, v 26+2

23 nov: MVC, glukosbelastning, v 28+2

8 dec: MVC, v 30+3

21 dec: MVC, v 32+2

4 jan: MVC, v 34+2

12 jan: MVC, v 35+3 (blodprov Rh-neg)

8 feb 2012: vår dotter kom till världen!   

Historia

IVF1: nov 2009 (ingen ET)

IVF2: jan 2010

IVF3: apr/maj 2010 (ingen ET)

IVF4: maj 2010

IVF5: aug 2010

IVF6: jan 2011 (gravid, mf v 6, 5+6)

IVF7: maj 2011 (gravid)

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7 8 9
10
11
12 13 14 15 16
17
18 19
20
21 22 23
24
25 26 27 28
29
30 31
<<< Januari 2010 >>>

Senaste inläggen

Tappra kämpare

Blogglista

Kika gärna in

Föreningen för ofrivilligt barnlösa

  

Wabbie foundation

 

 

Samlade ivf-bloggar

 

Länkar

Arkiv

Besöksstatistik

Sök i bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se