I tidningen MåBra, som jag fick av min fina vän, läste jag följande artikel:

Humor bra för befruktningen

Ett gott skratt kan öka chansen att bli gravid genom provrörsbefruktning. Det något oväntade rönet presenterades nyligen i tidskriften Fertility and Sterility. De föräldrar som genomgår provrörsbefruktning är ofta extremt stressade över situationen och ett sätt att lindra stressen är humor. I studien såg man att de kvinnor som blev underhållna av en clown direkt efter att embryot implanterats i livmodern dubbelt så ofta blev gravida jämfört med andra kvinnor. Skratt tycks alltså fungera som en naturlig antistressmekanism.

Med andra ord, så se till att få er ett gott skratt efter ET, alla ni tjejer som kämpar där ute! Jag ska minsann se till att ha en bra komedi hemma efter nästa ET!   Frågan är vad som räknas som "direkt efter"? Vi har ju dock 2 tim bilväg hem från kliniken...

Måste förresten berätta vad jag fick med posten. I torsdag fick jag en lapp i brevlådan att det fanns ett brev att hämta på posten, som var för stort för utdelning. Nyfiken i en strut, blev jag, men hade mina aningar.

I fredags efter jobb hämtade jag paketet och gissade rätt på avsändaren. Det var från min barndomsvän. Jag mailade henne (orkade inte ringa och prata) och berättade om missfallet i tisdags, och jag har inte hört ett knyst från henne. Inte ett ord. Varit så besviken på henne. Nu hade hon skickat ett litet tröstepaket med tidningarna MåBra och Allers Trädgård och ett choklad. En liten lapp medföljde där det stod att hon inte hittar några ord för att trösta, men hoppas tidningarna kan skingra tankarna lite, ett par sidor i taget. Blev jätteglad för paketet, och ska tacka henne så snart jag kan.

Det har varit ganska bra några dagar nu. Men igår kväll hann verkligheten ikapp mig lite grann, när vi hade lagt oss. Det enda jag kunde tänka på var att jag vill vara gravid igen. Jag vill ha tillbaka den där euforiska känslan jag hade. Den lyckokänslan, den känslan av overklighet att vi faktiskt äntligen lyckats. Vetskapen att det fanns något som växte i min mage, och det var hett efterlängtat. Jag vill känna det igen. NU! Jag sa det till R och tårarna föll. Han sa att det är klart vi kommer att känna så igen, men vi får vänta lite. Jag vill inte vänta längre! Vi har väntat länge nog på det här! Över tre år nu, rättare sagt.

Var inne en snabb sväng på Familjeliv igår. Läste en tråd som heter nåt i stil med "vi som fått mf, inte har barn sen tidigare och längtar mycket". Där var ett inlägg från en tjej som skrev att hon slutat med p-pillerna i januari och efter tre veckor fick de sitt "hett efterlängtade plus". Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Det är ju löjligt. Jag vet, jag är skadad av den här barnlösheten. Givetvis kan man längta enormt mycket efter ett barn efter att ha försökt i tre veckor (visste hon ens om när hon hade äl??). Men jag blev bara trött av att läsa det där, och stängde ner webbläsaren.

R's kusin (som vi umgås en del med) fick förresten sitt andra barn igår kväll, en liten son. Grattis...

Tack för era tips om spa! Nu har jag bokat! Det blev Hotell Skansen i Båstad, som har ett bra mars erbjudande. Kostar 1595 kr/pers med vinprovning, 3-rätters middag, frukostbuffé och tillgång till relaxavdelningen. Det blir nog inga behandlingar. Maken bryr sig inte om det, och jag ska till Torekov Hotell om en månad med jobbet, och då får jag två behandlingar.   

Vi har varit på Hotell Gässlingen i Skanör förut, och det var så himla bra så vi kollade lite på det också. Men relaxavdelningen där är ganska liten och tråkig, och Skanör är väl sådär kul på vintern. Däremot är maten helt fantastiskt underbar där! Den godaste mat vi någonsin ätit, kan jag lova. De har just nu erbjudande på en övernattning med 5-rätters meny för bara 995 kr/pers (ingår även afternoon tea med hemgjorda underbara scones vid ankomst). Det kan jag starkt rekommendera om ni är sugna på en liten get-away.

Ikväll blir det middag hos mamma, gott gott. Helgen är fullbokad, det är skönt för en gångs skull.  

Visst är det härligt att jobba på ett företag där det råder konstant baby-boom...?? NOT!!   

Min manlige kollega fick en liten dotter för tre veckor sen. Vår VD (som jag berättat också haft problem) fick sin andra dotter natten till i tisdags. En tredje kollega berättade stolt i tisdags att hon ska bli mormor igen "i september, så det är nattagammalt". En fjärde är gravid med nr 2 och är beräknad till maj nån gång. Det är alltid något som händer på babyfronten på det här stället. För alla andra. Jag står inte ut med att lyssna på det. Var t o m så otrevlig så jag inte ens gratulerade "mormor" i tisdags. Låtsades som jag inte hörde nåt... Tralalala.   

Jag bestämde igår att vi ska åka iväg en natt och bo på spahotell, få sköna behandlingar, slappa i en mysig relaxavdelning och äta en fantastisk middag. Det är vi minsann värda. Får se om jag kan hitta nåt trevligt, som inte ligger alltför långt bort. Några tips? Helst i eller i närheten av Skåne.

Just nu känns det som att vi bara drömde att jag var gravid. Det känns så overkligt. Det var så kort tid, och det var över så fort. Vi hann bara njuta i 1½ vecka, av vetskapen. Hände det verkligen? Ja, jag tror det. Det var väl ingen dröm heller?   

Pratade med CA igår och bokade om vul till fredag nästa vecka. Så får vi träffa samma läkare som vi träffat förut. Om det varit normalt gravid-vul så hade vi inte behövt det och inte behövt extra tid för samtal med läkaren.

Nu har jag nog slutat blöda helt, verkar det som. Har blött mer eller mindre i 2½ vecka, så ganska skönt att det är över nu.

Nu ska jag ta tag i min träning igen. Hade tänkt ut och springa igår, men det var verkligen inte väder till det. Det blev en promenad istället.

Precis innan mf hann jag beställa böcker från Adlibris. Bl a beställde jag boken "Mina nio månader", som är en graviddagbok. Det paketet kommer nog med posten idag. Den boken åker direkt in i bokhyllan. Vill inte se den. Men hoppas verkligen jag får tillfälle att använda den någon gång i framtiden.

Känner mig avdomnad. Försöker låtsas om ingenting...

Magkänslan jag haft sen i fredags stämde. Det är över. Finito. Slut.

Det var en kortvarig lycka, och även om jag inte kände mig direkt gravid, så märkte jag definitivt skillnaden mot när jag inte längre var gravid. Jag kände mig på nåt väldigt märkligt sätt tom. Jag kan inte beskriva det på nåt annat sätt.

På samma sätt kände jag en konstig känsla, som jag inte berättat om förut, en vecka eller så efter återförandet. Jag låg i sängen på kvällen och skulle sova, och hade båda händerna på magen. Plötsligt fick jag en superstark känsla av "förbindelse" med nåt i magen. Det var överväldigande, och sen tänkte jag att jag måste ha inbillat mig. Men jag kan fortfarande känna känslan, och bli glad av den. Nu är jag övertygad om att det verkligen var en riktig känsla.

Precis som när jag kände att det stack till i magen bara en timme efter återförandet. Vet inte om det var när embryot fäste, men vissa säger ju att man kan känna det. Jag kommer aldrig att veta, men jag tror att det var det jag kände.

Under senare delen av ruvningen var jag relativt övertygad om att vi lyckats, men jag vågade inte tro på det, och intalade hela tiden mig själv att vi nog inte lyckats. Jag kände ilningar och dragningar i magen, som jag tolkade som goda tecken. Sen flera graviddrömmar på det.

Men den där drömmen där jag testade och fick en glad gubbe och ett lysande grönt test, som blev tvärtom mitt framför ögonen på mig... Den drömmen har hängt sig kvar i mitt huvud. Har hela tiden tänkt att det var ingen bra dröm. Det blev en sur gubbe och testet lyste rött. Farhågan har hela tiden funnits där: är det ett tecken på ett kommande missfall?

Nu är det mycket flum här. Jag brukar inte tro på sånt, utan är ganska realistisk. Men den här magkänslan har visat sig vara rätt nu några gånger. Det är konstigt.

Hcg-värdet hade idag sjunkit till 100. Läkaren hittade ingen tydlig hinnsäck. Det talar sitt tydliga språk. Har fortfarande tid hos CA för vul på onsdag nästa vecka. Ska ringa dem imorgon och berätta läget. Läkaren på gynakuten ville ta nytt hcg-prov nästa vecka för att se att det går ner till 0. Men jag sa att CA kunde göra det istället, så jag får höra om det imorgon.

Körde tillbaka till jobbet och gömde mig på kontoret resten av dagen. Stängde dörren. Åt lunch efter alla andra var klara. Tog ingen em fika. Orkade inte möta alla och låtsas som inget hade hänt.

Nu är det över.

Stort tack för alla era tummar och alla era värmande ord och kommentarer. Det betyder så oerhört mycket och är så skönt att veta att ni finns där och hejar på oss. Tack.

Tack för era tummar och tankar.

Blödningen blev kraftigare igår kväll och även klumpblandad. Allt hopp bara rasade av oss totalt. Tårarna trillade friskt.

Tyvärr kunde läkaren inte säga så mycket som gav oss klarhet. Han hittade en hinnsäck, men han hade gärna velat se något i den... Men så i nästa mening sa han att det behöver inte betyda nåt, eftersom det är så tidigt i graviditeten. Han var dock inte särskilt positiv. De tog blodprov för att kolla hcg-nivån. Men läkaren ville inte säga något förrän han hade nåt att jämföra med, så vi ska dit igen på måndag morgon. Då ser vi om det är någon förändring på hinnsäcken och om hcg-nivån har höjts eller sänkts.

Men det finns inte mycket hopp kvar i det här huvudet, det ska ni veta. Det känns väldigt kört.

Perfekt tajming med dop på lördag också... Tror inte jag klarar av att läsa en dikt för mitt lilla fadderbarn. Det räcker nog med att hålla henne.

Varför varför varför??? Varför måste vi tillhöra alla små procentsatser?? Först tillhör vi de 10% som är ofrivilligt barnlösa, sen de 20% som inte lyckas på tre ivf-försök, sen tillhör vi kanske även de 10% som får missfall... Vart tog rättvisan vägen i den här världen? Jag förstår inte. Vad har vi gjort för att förtjäna detta? Jag vill inte vara med längre i den här "leken". Det börjar bli för jobbigt. Det tär.

Men jag är på jobbet nu, och försöker hålla masken. Förutom för chefen, som jag berättat för.

Jag vet ju dock att det är bra att jag inte har ont. Jag vet också att det är positivt att vi öht blev gravida. Det betyder ju att det funkar. Men det är en klen tröst just nu. Hur lång tid tar det till nästa gång..?

Bara att hålla ut till måndag alltså. Men räkna inte med något positivt resultat...