Fy f-n!!! Vi har haft helgen från helvetet, rent ut sagt...   Det började i fredags när jag hämtade Alice från dagis. Då var hon varm, och jag tog tempen på henne och hon hade 39 gr. Konstigt att de inte märkt nåt på dagis, att hon var varm. Nåja, hon var ändå ganska pigg. Men hon ville inte äta nåt alls till middag och sen skulle hon minsann inte sova heller. Det är väldigt längesen vi hade problem med läggningen, så det kom som en överraskning. Hon dreglade som en tok också, så vi gissade att det var tandsprickning på gång. Vi gav henne flytande Ipren, och efter en stund somnade hon ändå.

Natten gick hyfsat ok, och lör fm körde jag och Alice på utflykt med goda vännerna. R var hemma och övervakade maten i ugnen (som skulle bli pulled pork). Allt gick bra, förutom att hon knappt åt lunch. Sen på kvällen kom svägerskan med mannen och Alices två kusiner (3 & 6 år). Det blev en hel del gnäll från Alices sida och åter igen åt hon ingenting. Sen kom läggningen... Vi höll på i två timmar och försökte få en hysteriskt skrikande dotter att sova. Något frustrerande när man har gäster... Till slut la jag henne i vagnen och gick ut. Då somnade hon efter en stund, tack o lov. Sen var det inga problem att lägga över i sängen.

Sen vaknade hon kl 4 sön morgon och tyckte det var dags att gå upp...   R la sig på soffan med henne och tittade på Musses klubbhus. Hon slumrade till lite några gånger, men somnade inte ordentligt. Kl 7 gick vi ut med vagnen och hon somnade nästan bums och sov den timme vi var ute och gick. Hon vaknade när vi kom hem. R hade sett nåt som liknade blåsor på tungan och jag googlade lite. Hittade höstblåsor och undersökte Alices händer. Jodå, visst fanns det små blåsor där. Även på skinkan. Såg vi redan i fredags, men såg mer ut som plidor och inte blåsor. Höstblåsor kan tydligen även orsaka kraftigt dreglande, så det kändes som bingo. Inte konstigt aptiten var lika med noll heller om man har munnen full av blåsor. Stora problem vid middagsluren också igår.

Igår kväll var det åter strul vid läggningen. Men hon somnade ändå efter 45 min. Sen sov hon hyfsat bra på natten och vaknade kl 6 idag. Jag ringde vc när de öppnade och sen körde vi dit. De kunde konstatera att vissat var det höstblåsor... Smärtstillande är det enda man kan göra. Så hon fick Alvedon när vi kom hem och sen åt hon hyfsat på lunchen. Nu sover hon.

Fy fasiken för höstblåsor, säger jag!!! Nog det värsta vi varit med om. Vi var helt slut igår och jag grät flera gånger av ren frustration. Tack o lov är hon relativt pigg ändå, och feberfri sen i lördags. Så imorgon blir det dagis igen. Distriktssköterskan tyckte inte det var några problem, så länge hon är feberfri och pigg.

Vi ifrågasatte om vi verkligen skulle göra syskonförsök... Så jobbigt var det. Men det är klart vi ska.   Så fort min kropp tillåter.

Igår träffade jag tre andra tjejer som gjort ivf och lyckats. Det var en ivf-föräldra/gravidträff i Barnlängtan Skånes regi. En av tjejerna träffade jag innan sommaren, och vi bestämde då att träffas igen. Nu var även K (med bloggen Mot ett liv) och ytterligare en tjej med, vilket var jättetrevligt! Klara är gravid, medan vi andra har fått våra små ivf-mirakel redan. Träffade också dessa små mirakel; lilla Emilia och lille Arthur, båda bedårande söta!! Tiden går så fort och plötsligt kändes Alice jättestor jämfört med de båda. Förvisso ett år som skiljer, men var har det året blivit av?? Det var mysigt att träffa tjejerna och jag hoppas det blir fler träffar, och kanske är det fler som vågar komma då. Är det någon som är intresserad, så maila skane @ barnlangtan.com.

Annars händer det inte så mycket i livet för tillfället. Väntar ju nu på mensen, som jag inte har en aning om när den kommer. Om en vecka, om två veckor? Don't know. Men jag har iaf köpt folsyra nu, det hade jag totalt glömt innan... F-n, jag glömde ju ta en tablett i morse!! Äsch, får bli nu då. Sen ska jag hämta ut mina progynon och lutinus också inför den stimulerade behandlingen. Men det är ju ingen panik.

För två veckor sedan började jag och R på viktklubb.se. Vi gjorde det för några år sedan också, mest för R's skull då. Han gick då ner 20 kg! Har aldrig sett honom som tjock, men visst var han lite överviktig. Nu hade han gått upp iaf 10 kg igen, och mina kilon hade omfördelats på nåt sätt och kläder började kännas trånga. Inte alls sugen på att köpa nya större kläder, så då fick det bli diet. Jag har ett normalt BMI, så egentligen behöver jag inte gå ner i vikt. Det är mest för min självkänslas skull. Så förutom diet, så har jag även börjat träna. Döm om min förvåning när jag vägde mig efter första veckan och jag redan gått ner 2 kg! Idag ytterligare 1 kg! (Trots kladdkaka på kalas i lördags och pecanpaj på träffen igår!   ) Det trodde jag aldrig att det skulle gå så fort! Men det är ju jätteroligt! Midjemåttet har minskat också med 5 cm, på nåt konstigt sätt. Dock vill jag ju bli av med "fläbbet" runt midjan (eller snarare precis under midjan), och det sitter stadigt kvar...   

Så blev det! Vi avbryter det här försöket och gör stimulerat FET nästa månad istället.

Som det känns i kroppen nu så verkar det som jag har äl idag och inte i lördags som testet visade. Har inte fortsatt testa så jag vet inte. Får se när mensen behagar dyka upp. Då börjar jag med Progynon (tror jag pillerna hette).

Känns ok. Bättre att ta det säkra före det osäkra!!

Fick utslag på äl-stickan i lördags, men har inte haft andra tecken på äl. Ringde CA i måndags och var igår i Malmö på nytt vul för att se om jag verkligen haft äl. Läkaren var tveksam. Fick även lämna blodprov för att kolla progesteron värde tror jag. Sen skulle CA ringa mig men det har de inte gjort. Skulle inte bli förvånad om de inte fått faxet från Malmö för den kommunikationen har bara funkat en gång av fyra... Så jag ringde CA nu på morgonen och fick tfn tid kl 10.35 Om allt är ok, så blir det FET på fredag. Men jag tror verkligen inte det blir nåt denna månaden. Allt måste ju vara rätt för att inte riskera nåt. Har ju bara en endaste frysis och den ska få en ärlig chans. Då är det bättre att avbryta nu och istället köra på stimulerad FET nästa månad. Får se vad CA säger idag.

Var på nytt vul i Malmö igår. Tredje vul och tredje läkaren... Han var väldigt fåordig. Jag hoppade upp i stolen och han mätte slemhinnan lite snabbt, körde runt lite med staven och så klart. Mätte inga äggblåsor eller kollad särskilt noga. Sa inget heller. Så jag frågade så klart. Han trodde på äl till helgen och slemhinnan såg fin ut. Han skulle faxa CA resultatet. Han trodde inte fler vul skulle behövas. Relativt nöjd gick jag därifrån.

På em ringde bm från CA.

-Jag har pratat med läkaren här (på CA) och eftersom det gått så lång tid nu så bestämde vi att avbryta och istället köra stimulerad cykel.

-Va?? sa jag. Vad menar du "gått så lång tid"?

-Ja, du är ju på cd 24 idag och inga tecken på ägglossning enl vul idag.

(Que??)

-Men jag har alltid långa cykler, så det är ingen överraskning och läkaren i Malmö idag trodde ju att äl skulle ske i helgen, protesterade jag. Jag har sagt hela tiden att jag har långa cykler.

-Jaha... Hur långa cykler brukar du ha?

-I genomsnitt 45 dgr, så får jag äl i helgen så stämmer ju det och det sa ju läkaren till mig.

-Här har han skrivit att slemhinnan såg fin ut, men inga äggblåsor på tillväxt. Det var ju konstigt.

Barnmorskan lät något förvirrad, och jag berättade att jag uppfattade läkaren som väldigt slarvig och nonchalant och att han inte ens mätte några äggblåsor. Här började jag nästan gråta, för jag var så besviken på läkaren och att det nu inte skulle bli nåt FET...

-Men du känner ju din kropp bäst, säger bm då. Och det ska vi vara ödmjuka inför. Så då fortsätter du äl-testa fram till helgen och så ringer du igen på måndag. Har du fått positivt äl-test, så gör vi vul för att säkerställa att du verkligen haft äl. Vi vill ju inte riskera nåt. Har du inte fått äl-utslag så avbryter vi och kör stimulerad cykel.

Åh, fantastiska bm!!   Vad glad jag blev! Hon räddade verkligen situationen. Så jag ska alltså fortsätta äl-testa veckan ut. Hoppas nu det blir omslag...

Men gud så besviken jag är på läkaren i Malmö. Så nonchalant och slarvig!!!! Fy för honom. Hoppas verkligen inte jag behöver gå till honom fler gånger. Varför sa han så till mig och skrev nåt helt annat till CA? Dåligt.   

Idag är jag hemma med Alice. När jag väckte henne i morse så var hon brännhet och jag tog tempen. Över 39 gr. R kunde inte vara hemma idag, så jag åkte i ilfart till jobb och hämtade laptopen och lite papper och så hem igen. Då hade Alice somnat om lite i sängen hos R, så vi la henne i sin egen säng och hon somnade igen. Sov i drygt två timmar (och jag kunde jobba) innan jag gick in till henne för en timme sen och kollade läget. Då vaknade hon, så hon fick lite att äta och dricka. Sen pekade hon på sängen igen, så jag la henne och nu sover hon igen... Bästa botemedlet mot sjukdom är ju vila, men hur mycket ska hon få sova utan att det stör sömnen inatt?? Hon har aldrig sovit så mycket innan när hon varit sjuk. Svårt. Stackars lilla hjärtat...