Ont i magen till och från denna veckan... Växtvärk eller är något fel? Hur vet man? Tycker inte om det iaf. Låg med varm vetekudde på magen igår kväll och i natt, det kan väl inte skada iaf? Är också väldigt öm på höger sida av magen, om man trycker lite lätt. Konstigt. Tryck inte då...

Tankarna snurrar väldigt, och jag försöker med tankens hjälp få bönan att vara frisk och att vilja stanna kvar i min mage. H*n ska veta att h*n är väldigt efterlängtad och älskad, och att vi mer än något annat vill att h*n stannar kvar hos oss.

Skönt med ul på onsdag, så vi får se om allt är bra...

För övrigt är det nu 199 dagar kvar till beräknad förlossning...

Sista dagen på semestern idag, på måndag är det jobb. Och födelsedag, 35 år... Och v 12+0, alltså en milstolpe.

Måste tipsa om ett superbra recept på smarrig rabarberpaj!     Vi har fått ett recept av svärmor som vi alltid använder oss av. Vi blir alltid besvikna när vi provar nåt annat, för svärmors recept är verkligen svårslaget. Men nu hittade jag ett annat recept (som förvissor påminner lite om svärmors) som var fantastiskt gott och som vi absolut kommer att göra fler gånger. Ni hittar det här på ICA's hemsida.

Med vårt vanliga "flyt" så har vi fortfarande inte fått en tid till ul. Så jag ringde nu på morgonen. Nej, de hade inte fått vår remiss... Så klart inte. Fanns det ändå någon tid de här sista dagarna denna veckan? Nej, så klart inte. Hon hade en tid på måndag, på min födelsedag. Jag sa nej tack.

-Vill du inte ha en liten bild på din födelsedag? sa hon glatt.

-Det kan ju bli på andra hållet också, med ett dåligt resultat, sa jag, och det vill vi inte ha på min födelsedag.

Så vi fick en tid på ons 3 aug, 13.30. Skitbra Måste alltså iväg både tis (inskrivning) och ons från jobb nästa vecka, när jag kommer att ha asmycket att göra. Ska reda upp sommarvikariens påhitt, göra ett juli bokslut och vara redo för avfärd till Turkiet på lördagen. Nästan inget alls på schemat nästa vecka alltså. Kommer garanterat att vara tvungen att jobba över.

Vad tröttsamt! Varför har de inte fått vår remiss? Var det killen på provtagningen som sa "du behöver inte två remisser" och kastade den ena? Kanske skulle han egentligen skickat upp den ena till obstetriska avd för ul? Det var nog en sommarvikarie.

Men solen skiner trots allt idag, så det får vi väl vara nöjda med. Det kanske blir en dag på stranden?   

Så var vi inne i v 12... 11+0 idag. Måtte det bli en bra vecka. Känns som att klarar vi den här veckan, med KUB och allt, så har vi kommit en bra bit på väg. Jag vet så klart att mycket kan hända även efter v 12, men det är ändå ett delmål. Små myrsteg på vägen till det stora målet den 13 feb (eller däromkring). 14 feb hade ju varit perfekt med tanke på Alla hjärtans dag och att det är vår halvåriga bröllopsdag!   Vad hade då suttit bättre än vårt efterlängtade lilla mirakel? Men h*n är lika välkommen vilken dag som helst förstås! 

Jag vet att jag är dålig på att läsa och kommentera er andras bloggar... Jag är så rädd för att läsa om nåt hemskt som har hänt, och själv bli orolig för att det ska hända oss. Även att läsa de bloggare som ännu inte lyckats gör mig lite skraj. För man kan ju alltid hänvisa till andras människors olycka, som man läst någon annanstans. Jag ber om ursäkt för min frånvaro på era bloggar, tjejer...   Hoppas att få återkomma lite längre fram... 

När slutar man kolla i trosorna och på toapappret efter blod?

När slutar man tänka att fostret kanske har dött där inne, utan att vi vet om det?

Slutar någonsin de här tankarna?

Tiden segar sig verkligen fram.   Det känns som jag varit gravid i evigheter, men det är inte ens fyra veckor sen vi var på vul på CA... Önskar att tiden gick lite fortare.

Igår var vi på en loppis, och R hittade en baby-björn/bärsele. Vi har ingen aning om hur man sätter på en sådan, eller hur den ska se ut, så vi visste ju inte om den var komplett. Dessutom kändes det lite väl tidigt och vågat att köpa en sån grej nu, i v 11. Tänk om något hemskt händer? Så vi lämnade den, och direkt när vi vänt oss bort hörde vi en kvinna som sa: "Då tar jag den för 20 kr, min dotter är gravid." Så var baby-björnen puts väck. 20 kr?? Kollade Blocket när jag kom hem, och den billigaste jag hittade här i närheten kostade 175 kr. Så det var verkligen ett kap. Men tänk om vi hade fått stå där med skägget i brevlådan, och inte få användning för den... Hemska tanke.

Hoppas vi får brevet imorgon med tid för ul. Vill få det här KUB-testet överstökat. Det är verkligen ett orosmoment. Jag har förstått att man får en sannolikhetssiffra för DS och en siffra för Trisomi 13/18. Det visste jag inte. Trodde det bara var en siffra, för alla tre kromosomavvikelser. Vill veta nu...

Har provat min nya kamera lite. Vid ett av de få tillfälle det var uppehåll i regnet, gick jag ut och fotade lite blommor. Kändes bra och kul! Ville bara fortsätta! Ser verkligen fram emot introduktionskursen som jag anmält mig till i augusti.

Vad säger ni? Ok för en glad amatör?      

Ok, enligt önskemål kommer här en liten uppdatering om vår efterlängtade graviditet.  

Jag är idag i v 10+4. De senaste två veckorna har varit jättebra. Jag har inte mått illa alls, eller haft några andra jobbiga krämpor. Däremot har jag stundtals varit totalt orkeslös, liksom dränerad på energi och bara längtat efter att få lägga mig ner och vila. Det verkar ha avtagit lite nu.

Har märkt att nu när vi har semester och det är såååå dåligt väder, och vi gör ingenting, så får jag jätteont i ryggen. Jag har alltid haft dålig ländrygg och går på massage för detta på jobbet. Dock ingen massage sen grav beskedet. Under de två dagarna i Varberg hade jag inte ont alls, och har nu konstaterat att jag måste röra på mig för att inte få ont. Så jag får skärpa mig på den fronten. Vet inte om det har lite att göra med graviditeten också. Har aldrig haft så förbannat ont förut, som jag haft nu. Knappt kunnat gå ett steg utan att det hugger i ländryggen.   

Har haft en del huvudvärk den senaste veckan. Tanken har slagit mig att det kan bero på järnbrist, men det är ju inget som kollas redan väl. Eller de kollas på inskrivningen 2 aug kanske? Vi fick ju ändra datum där, pga den ändrade semestern.

Märker ingen skillnad på magen. Tycker inte den har växt, men det hade jag inte förväntat mig redan heller. Det är ju fortfarande så tidigt. Men brösten däremot har växt. Tycker de är ivägen hela tiden. Inte van vid den här storleken. Har en A/B-kupa i vanliga fall, så inga stor bröst alltså. Men inte pyttiga heller. Ganska lagom, om jag får säga det själv.   Men nu är de bara ivägen alltså. De är fortfarande väldigt ömma, och blir galen på katten som hela tiden ska upp och gå på mig och brösten...   

Oron som fanns där innan, har lagt sig, tycker jag. Nu ser vi bara framåt och räknar med en liten kotte i februari. Däremot smög sig oron in lite igen, nu när jag tog blodprovet för KUB igår och vilket resultat vi får på det. Vill inte få ett dåligt resultat på det innan semestern i Turkiet... Vill inte göra FVP och vill verkligen inte ta bort bönan...

Är betydligt mer hungrig än normalt. Nog har det blivit lite onyttigt ätande på semestern, men när vi jobbar igen så är det nog inga problem. Det får bli lite extra frukter.

Ja, det var väl allt, tror jag. Drygt en vecka kvar till 1 aug, och vi har gått 12 fulla veckor (och min födelsedag!). Det längtar vi efter!

Det känns fortfarande väldigt overkligt att vi faktiskt lyckats, efter 3½ år. Svårt att tro på att vi ska bli biologiska föräldrar inom en ganska snar framtid. Vi ska få en liten person som ska förgylla vårt liv och som vi ska överösa med kärlek och som vi ska oroa oss över i många år framöver. En liten skapelse som kommer att ha både mina och R's gener, och någon liten bit av oss båda. Vem kommer han/hon likna? Vilka delar av mig kommer han/hon få, och vilka delar av R?

Ser mycket fram emot hela hösten och vad den här resan kommer att innebära för oss. Det är bara så fantastiskt!  

Mina tankar finns ständigt hos alla dem som fortfarande kämpar och längtar. Jag hoppas innerligt att ni också finner lyckan snart, oavsett om det är ett biologiskt eller adopterat barn. Det är ni alla verkligen värda!

Har nu kommit hem från minisemester i Varberg med H & A. Hade två underbara dagar och lyckades nog pricka in de enda dagarna med sol på tre veckor, känns det som. En enorm tur hade vi alltså! Vi bodde perfekt ute på Getterön (väldigt pittoreskt), och eftersom vi var två chaufförer så var det inga problem att köra den lilla sträckan in till centrum. Vi har haft jättemysigt med många goda skratt och mycket god mat!   

R har beställt en systemkamera till mig i födelsedagspresent! Haha! Han frågade för någon vecka sen om han fick avslöja sina planer eftersom det var en ganska dyr present, och resonera med mig. Vi har diskuterat fram och tillbaka och valt mellan Nikon D3100 och Canon EOS 1100D. Det blev till slut en Nikon, och på köpet får vi en kameraväska, ett litet minneskort och en kurs i hur kameran fungerar i Malmö vid ett tillfälle. Jättebra! Det blev alltså samma kamera som Toncis man rekommenderade när jag frågade om era tips!   Ska bli riktigt kul att utforska och lära känna kameran!

Imorgon ska jag till provtagningscentralen på lasarettet och ta blodproverna till KUB-testet. Antar sen att det blir ett ultraljud i slutet av nästa vecka eller början av veckan därpå. Måtte vi få ett bra resultat...   

Igår var en tung beslutsdag. Vi satt i princip hela dagen (det var ju verkligen väder till det!) framför datorn och letade annan resa istället för den som blir inställd. Våra krav är nog ganska höga, eftersom vi absolut inte vill byta ned oss till ett sämre alternativ. Vi hade valt ett barnfritt hotell, för att vi absolut ville ha det. Det skulle vara lite lyxigare, för att det är en försenad bröllopsresa. Det skulle helst vara all inclusive. Det datum vi hade att åka var 6-7 aug. Så ni förstår kanske att utbudet inte var det största, om vi inte skulle gå på de riktiga lyxresorna...

Vi hade i princip gett upp, kollat genom alla "Blue couples", "De luxe", "Sand mellan tårna"  som Fritidsresor har som koncept. Hittade inget som kändes självklart. Så lite senare på kvällen, innan vi skulle gå och lägga oss, tog vi en sista titt igen. Plötsligt hittade vi ett hotell vi inte sett förut. Det var inget koncepthotell, så det var nog därför vi inte sett det innan. Men där fanns inget öht för barn att göra, så det är i princip ett barnfritt hotell. Det heter Sensimar Side Resort & Spa och är byggt 2009. Det ligger, som namnet antyder, i Side, Turkiet. Det var en lättnad att äntligen hitta något som passade oss och våra krav. Idag har jag fått det godkänt av chefen, och vi har nu gjort ombokningen.

Ett annat beslut vi tog igår, var om KUB. Jag läste på lite mer om det, och vilka sjukdomar som kan hittas och vad de innebär. De kan hitta tre kromosomavvikelser; trisomi 21, 18 och 13. 21 är samma som Downs syndrom. 18 och 13 är grava utvecklingsstörningar och OM barnet föds levande, så dör det oftast inom första levnadsåret. Ni kan läsa mer detaljerat genom att följa länkarna i siffrorna.

Vi beslutade att genomföra KUB. Vi har, som sagt, inget problem med Down Syndrom, med de två andra sjukdomarna vill vi helst undvika. När vi har svart på vitt, vilken riskfaktor vi har, så tar vi beslut om hur vi går vidare. Vill ju verkligen helst inte riskera missfall genom fostervattensprov, men det beslutet tar vi när vi vet resultatet av KUB. Känns skönt att ha tagit beslutet faktiskt.