Jag har en "vän", A, som är mycket väl medveten om vår kamp för att få ett barn. Vi har varit ganska nära vänner, men när vi började få problem och det drog ut på tiden så gjorde hon klart för mig att hon var inte rätt person att prata om detta med. Med andra ord så var det obekvämt för henne. Efter det har jag inte ringt henne, och vi har knappt pratat öht på nästan ett år. Hon har också gjort bort sig ordentligt vid ett par tillfällen, med oerhört dumma kommentarer och idiotiskt beteende. I förra inlägget finns länk till det inlägg där jag berättar om vad A gjorde i december...

A har nu fått en liten dotter (andra barnet), för ca tre veckor sen. Igår var jag tvungen att ringa henne av en helt annan anledning, och jag var lite orolig för att hon mot all förmodan skulle fråga hur det gick för oss. Vill inte alls berätta för henne att vi plussat, det kan hon få reda på när resten av världen får det. Om ett par månader alltså. (Om vi nu kommer så långt...) Så jag funderade alltså över vad jag skulle svara om hon frågade, och hade tänkt ut att jag skulle säga typ "vi längtar och hoppas fortfarande", för det gör vi ju. Ingen lögn alltså.

Men jag hade så klart inget alls att oroa mig för. Givetvis frågade hon inte alls hur det gick för oss. Hon bara babblade om sin lilla dotter och hur jobbigt det är att ställa klockan var tredje timme natten genom för att mata dottern (som är 4 veckor för tidigt född). Shit. Stackars henne.   Hade vi nu inte plussat i måndags, så hade det nog varit skitjobbigt att höra henne prata om dottern. Nu kändes det ändå helt ok, även om jag blev så trött på henne.

Det är så tragiskt att hon verkligen inte bryr sig. T o m så lite att hon ber mig att inte prata med henne om det. Mer känslokall människa får man nog leta efter. Men det är väl i svåra situationer man lär sig vilka ens riktiga vänner är, eller hur? Nu kan jag inte helt bryta kontakten med henne, eftersom hon och hennes man ingår i det gäng som vi umgås med. Så jag får väl stå ut med henne. Men undrar om hon själv märkt att vi inte är samma vänner längre, som förut?? Skit i henne nu.

Idag slutade vi tidigt på jobb, pga pingstafton imorgon. Man tänker inte på det längre, eftersom måndag inte är helgdag längre. Men sluta tidigt tackar man ju aldrig nej till, eller hur?

Imorgon ska vi köra till brädgården och köpa virke till ett plank vi ska bygga i trädgården. På söndag ska vi på dop i Ystad, hos R's kusin som fått sitt andra barn. Dopet ska vara på en lekplats, så vi hoppas på fint väder, eller åtminstone uppehåll. Kul med ett annorlunda dop!

Önskar alla nya och gamla och fd tappra kämpare en riktigt härlig helg och pingst, och givetvis alla andra som läser den här bloggen också!   

Åh, vad tröttsamt.   Hade skrivit ett långt inlägg, och så blir det problem med Internet och programmet måste stängas ner... Så inlägget försvann. Får se om jag skriver om det i helgen... Det handlade om min "vän" A, som jag skrivit om här.

Ny upplevelse: vaknade innan klockan ringde idag av att jag var kissnödig... Det gör jag aldrig annars. Tolkar det som ett gott tecken.   

Förra gången vi plussade, började jag läsa gravidböcker direkt. Jag lånade på biblioteket, och köpte t o m en bok på Tradera. Jag kände mig superfåning som hade läst så tidigt, sen när missfallet var ett faktum. Tänkte att jag kunde hålla mig ifrån läsandet lite längre den här gången, men icke. Det är som ett gift. Jag måste läsa. Boken från Tradera hann jag inte ens börja läsa förra gången, för jag fick den efter missfallet. Så den studerade jag lite igår.

Jag hann även köpa en graviddagbok förra gången. Även den kom efter missfallet, och åkte direkt in i bokhyllan. Den plockade jag också fram igår. Tänkte dock att jag kunde skriva på lösa papper till en början, och sen fylla i boken med de uppgifterna. Men nu är jag kanske lite hiad igen. En dag i taget var det ju...

Men samtidigt vill jag ju verkligen njuta av varje dag som gravid, och inte bara förvänta mig ett missfall. Än så länge ser ju allt bra ut. Inga konstigheter. Så ja, jag tänker nog börja skriva lite faktiskt. Så det så.   

Har precis pratat med CA, och det blev vul där 28 juni.    Längtar!

Åh, jag kan inte jobba riktigt. Har bara bönan i huvudet, och kommer på det ena efter det andra som jag måste kolla på nätet... Lite lätt virrpanna idag... Ska jag någonsin kunna koncentrera mig på jobbet igen? Känns omöjligt.   

Lite dålig bildkvalitet, men absolut ingen tvekan om resultatet, eller hur?    Det är helt otroligt och fantastiskt! Jag tänker njuta av varje dag som allt går bra, även om vi just bara tar en dag i taget.

Tusen tusen tack för alla fina, snälla och omtänksamma kommentarer! Ni är verkligen underbara där ute. Tänk att man kan få sån värme från vilt främmande människor, det betyder så mycket!   

Nu väntar jag på att CA ska ringa, så vi får en tid till vul. Verkar som CA går in och gör vul under stängningen, men inte behandlingar. Det är bra. Känns ändå tryggare att göra vul där, än på vilken annan gyn/mvc som helst.

Idag var det ingen tvekan om resultatet. Vi testade både med testlagrets sticka och med det CB vi fick från CA. Strecket på stickan var starkare idag än igår, och plusset på CB kom ganska omgående och gick inte att ta miste på!   

Fattar ni???? Vi har lyckats! Jag är gravid! Det är helt otroligt! Kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är över att vi bytte till CA. De har verkligen överträffat sig själva. På två försök har vi plussat två gånger och dessutom fått en eskimå. Cura lyckades inte med något av det.   

Givetvis vågar vi inte riktigt ropa hej än. Missfallstankarna finns ju där. Men för tillfället är jag gravid och jag har dessutom inte minsta antydan till blödning. Vilket jag ju hade innan jag ens testade förra gången. Så idag tänker jag njuta av vetskapen att bönan finns kvar där inne.   

Ska köpa ett digitalt CB idag tänkte jag, så tar vi det imorgon på den officiella testdagen. Undrar hur det blir med vul på CA nu när de snart stänger för sommaren. Får vi göra vul hos egen valfri gyn då eller? Eller ringa mvc? Jaja, en dag och en vecka i taget...

Wihiiii!!!!!!!!!! Det blev ett plus!!!!

Idag är förvirringen total. Var helt inställd på att få skriva ett enda ord i det här inlägget: negativt. Men jag vet inte. Det fanns ett väldigt svagt rosa streck på grav stickan... Vad jag har förstått, så kan ett grav test aldrig visa falskt positivt...? Eller?

Vi fattar ingenting. Men hoppet finns kvar. Vi inbillar inte oss. Förut har det verkligen inte funnits minsta antydan till streck, när vi misslyckats. Men kanske är det så svagt pga ett mycket tidigt missfall. Eller för att hcg-nivån inte hunnit bli så hög än?

Nytt test imorgon bitti alltså, och det riktiga CB testet på onsdag. Måtte testresultaten bli starkare. Så om ni orkar, får ni gärna hålla tummarna lite till. Det är vi så oerhört tacksamma för!   

Bönan, hang in there! Du är så enormt efterlängtad!

Har ihärdig huvudvärk och ingen bra känsla inför morgondagen... Huvudvärk brukar innebära mens, och inga tecken alls tyder på motsatsen...