Åh, äntligen får jag skriva den rubriken igen!    Vad jag har längtat! Inga konstigheter än så länge, inga blödningar whatsoever. Idag har vi också nått delmål 1: första dagen utan extra progesteronet Crinone.   Delmål 2 är nästa måndag. Då har vi gått förbi den dag då mf var ett faktum förra gången...

Mina svärföräldrar är lite roliga. Det är svärfar som är den känsliga och gosiga typen, som gärna kan ge mig en kram. Svärmor kramas inte gärna, och gör hon det sä är det nog för att hon känner sig tvungen. I lördags träffade vi svärfar på brädgården och det var första gången efter vi plussade. Han kom direkt fram till mig och la armen om mig, och frågade hur jag mådde och om allt fortfarande var bra. Igår träffade vi svärmor också första gången efter vi plussade, och det första hon sa var att jag hade en söt klänning... Ingen kram eller nåt. Svärmor pratar konstant, och det tog nog en kvart innan hon frågade hur jag mådde och om allt var bra. Men hon frågade iaf, så det får vi väl vara nöjda med.

Måste berätta en annan incident med svärmor. Det var förra helgen, då vi var på middag hos dem på Kristi Flygare. R's syster med familj var också där. Systern har två små döttrar, den senaste föddes i november 2010. Svärmor hade tagit ner en gammal dockvagn från vinden, som R's syster hade som liten. Jättefin och väldigt retro. Det var meningen att systern skulle ta den med hem, till döttrarna, så klart. Systern var lite tveksam, eftersom de redan hade en dockvagn. Det dividerades fram och tillbaka om denna dockvagn, varpå svärmor säger:

-Då får jag väl sälja den på Blocket då.

Jag blev något paff, och kunde inte låta bli att säga vad jag tänkte (observera att jag just då ruvade på lilla bönan, vilket hon visste):

-Det kan ju hända att det kommer fler barnbarn.

Hon blev nog lite tyst och paff av mitt uttalande, men jag tog faktiskt lite illa vid mig. Precis som om hon liksom inte väntade sig att vi skulle få barn någon gång. Varför skulle hon annars sälja dockvagnen?? Bara för att inte systern ville ha den? Och den var hennes? Skulle inte R kunna få den till sina barn? Den kommentaren störde mig oerhört, och jag kommer nog aldrig att glömma den. Det slutade iaf med att systern tog den med sig hem ändå.

Idag ska jag träffat ett par tjejkompisar och käka på uteservering. Härligt! Jag tar med glädje ett glas mineralvatten och låter dem dricka lite vin!    Båda vet att jag är gravid, och det underlättar ju något.

Lite knivigare blir det med midsommar, eftersom vi ska vara hemma hos oss. Vi är ett gäng på 14 vuxna och 7 barn. Bara H & A känner till graviditeten. Så jag får väl köpa en flaska alkoholfritt rosévin, och hälla över det i en karaff. Vi har en box rosé stående, så de kan gott tro att vinet är därifrån. Alla tar med egen dricka, så det blir nog ingen som vill smaka på vinet i min karaff.    Jag äter inte sill eller dricker snaps i normala fall, så de blir inga problem att undgå det, som tur är.

Någon som har den här boken? Är den värd att köpa? Det är just en sån bok jag är ute efter, där det står vad som händer varje vecka, plus att jag kan skriva lite egna anteckningar.

Min graviddagbok har jag inte börjat skriva in än. Men den boken skulle jag egentligen inte kalla dagbok. Man skriver mer generellt kring graviditeten. Jag har skrivit lite på lösblad, som jag ska föra över till boken sen. Om vi kommer så långt.

Men idag känns det bra och jag är fortfarande gravid!

Är yrsel symptom på graviditet? Flera gånger i eftermiddags blev jag väldigt yr och det svartnade för ögonen när jag reste mig. Det är ju sånt som händer då och då annars också, men inte så många gånger och tätt inpå varandra.

Har gjutit lite betong idag, eftersom R fick lite betong över när han fixade till lite vid våra l-stöd. Gjorde två små hjärtan och en "kudde". Aldrig gjort kuddar förut, men sett dem på hantverksmässor. Kul att se om det blir bra. De är så häftiga, tycker jag.

Nu en dusch, och sen spaghetti carbonara, och ett glas vatten! Smaskens! R tar nog ett glas rosé, men jag avstår med glädje!   

Har ropat hem en yoga-dvd på Tradera; power yoga (ashtanga). Jag har tidigare tränat Body Balance och älskade det. Har provat kundalini yoga, och tyckte det var dödstråkigt och menlöst. Så jag tror ashtanga yogan är min grej. Men frågan är om jag ska börja med det nu? Finns det övningar som jag inte bör göra som gravid? Borde jag försöka köpa en dvd med gravid yoga istället? Kanske kan göra vanlig yoga nu till en början, och sen gå över till gravid yoga senare?

Jag har inte tränat öht sen äggplockningen. Var ute och gick en runda på 3 km med R häromdagen, och det var så skönt att röra lite på sig. Det är ju det jag mår bäst av. Läste i en gravidbok igår att det inte rekommenderades löpning/joggning... Nehe... Det får väl bli promenader då. Kan ju gå lite längre sträckor. Yoga kan väl vara bra variation till det. Hur tränar/tränade ni andra som är gravida eller har varit?

Måste ju också skicka en tanke av enorm tacksamhet till Johan Glans, som utförde sitt jobb som komiker med bravur.   Både jag och R kom att tänka på det igår, att vi skulle tacka honom.  Fattar ni nu öht inte alls vad jag dillar om, så läs här.

Jag har en "vän", A, som är mycket väl medveten om vår kamp för att få ett barn. Vi har varit ganska nära vänner, men när vi började få problem och det drog ut på tiden så gjorde hon klart för mig att hon var inte rätt person att prata om detta med. Med andra ord så var det obekvämt för henne. Efter det har jag inte ringt henne, och vi har knappt pratat öht på nästan ett år. Hon har också gjort bort sig ordentligt vid ett par tillfällen, med oerhört dumma kommentarer och idiotiskt beteende. I förra inlägget finns länk till det inlägg där jag berättar om vad A gjorde i december...

A har nu fått en liten dotter (andra barnet), för ca tre veckor sen. Igår var jag tvungen att ringa henne av en helt annan anledning, och jag var lite orolig för att hon mot all förmodan skulle fråga hur det gick för oss. Vill inte alls berätta för henne att vi plussat, det kan hon få reda på när resten av världen får det. Om ett par månader alltså. (Om vi nu kommer så långt...) Så jag funderade alltså över vad jag skulle svara om hon frågade, och hade tänkt ut att jag skulle säga typ "vi längtar och hoppas fortfarande", för det gör vi ju. Ingen lögn alltså.

Men jag hade så klart inget alls att oroa mig för. Givetvis frågade hon inte alls hur det gick för oss. Hon bara babblade om sin lilla dotter och hur jobbigt det är att ställa klockan var tredje timme natten genom för att mata dottern (som är 4 veckor för tidigt född). Shit. Stackars henne.   Hade vi nu inte plussat i måndags, så hade det nog varit skitjobbigt att höra henne prata om dottern. Nu kändes det ändå helt ok, även om jag blev så trött på henne.

Det är så tragiskt att hon verkligen inte bryr sig. T o m så lite att hon ber mig att inte prata med henne om det. Mer känslokall människa får man nog leta efter. Men det är väl i svåra situationer man lär sig vilka ens riktiga vänner är, eller hur? Nu kan jag inte helt bryta kontakten med henne, eftersom hon och hennes man ingår i det gäng som vi umgås med. Så jag får väl stå ut med henne. Men undrar om hon själv märkt att vi inte är samma vänner längre, som förut?? Skit i henne nu.

Idag slutade vi tidigt på jobb, pga pingstafton imorgon. Man tänker inte på det längre, eftersom måndag inte är helgdag längre. Men sluta tidigt tackar man ju aldrig nej till, eller hur?

Imorgon ska vi köra till brädgården och köpa virke till ett plank vi ska bygga i trädgården. På söndag ska vi på dop i Ystad, hos R's kusin som fått sitt andra barn. Dopet ska vara på en lekplats, så vi hoppas på fint väder, eller åtminstone uppehåll. Kul med ett annorlunda dop!

Önskar alla nya och gamla och fd tappra kämpare en riktigt härlig helg och pingst, och givetvis alla andra som läser den här bloggen också!   

Åh, vad tröttsamt.   Hade skrivit ett långt inlägg, och så blir det problem med Internet och programmet måste stängas ner... Så inlägget försvann. Får se om jag skriver om det i helgen... Det handlade om min "vän" A, som jag skrivit om här.

Ny upplevelse: vaknade innan klockan ringde idag av att jag var kissnödig... Det gör jag aldrig annars. Tolkar det som ett gott tecken.   

Förra gången vi plussade, började jag läsa gravidböcker direkt. Jag lånade på biblioteket, och köpte t o m en bok på Tradera. Jag kände mig superfåning som hade läst så tidigt, sen när missfallet var ett faktum. Tänkte att jag kunde hålla mig ifrån läsandet lite längre den här gången, men icke. Det är som ett gift. Jag måste läsa. Boken från Tradera hann jag inte ens börja läsa förra gången, för jag fick den efter missfallet. Så den studerade jag lite igår.

Jag hann även köpa en graviddagbok förra gången. Även den kom efter missfallet, och åkte direkt in i bokhyllan. Den plockade jag också fram igår. Tänkte dock att jag kunde skriva på lösa papper till en början, och sen fylla i boken med de uppgifterna. Men nu är jag kanske lite hiad igen. En dag i taget var det ju...

Men samtidigt vill jag ju verkligen njuta av varje dag som gravid, och inte bara förvänta mig ett missfall. Än så länge ser ju allt bra ut. Inga konstigheter. Så ja, jag tänker nog börja skriva lite faktiskt. Så det så.   

Har precis pratat med CA, och det blev vul där 28 juni.    Längtar!

Åh, jag kan inte jobba riktigt. Har bara bönan i huvudet, och kommer på det ena efter det andra som jag måste kolla på nätet... Lite lätt virrpanna idag... Ska jag någonsin kunna koncentrera mig på jobbet igen? Känns omöjligt.   

Lite dålig bildkvalitet, men absolut ingen tvekan om resultatet, eller hur?    Det är helt otroligt och fantastiskt! Jag tänker njuta av varje dag som allt går bra, även om vi just bara tar en dag i taget.

Tusen tusen tack för alla fina, snälla och omtänksamma kommentarer! Ni är verkligen underbara där ute. Tänk att man kan få sån värme från vilt främmande människor, det betyder så mycket!   

Nu väntar jag på att CA ska ringa, så vi får en tid till vul. Verkar som CA går in och gör vul under stängningen, men inte behandlingar. Det är bra. Känns ändå tryggare att göra vul där, än på vilken annan gyn/mvc som helst.