Läste igår kväll om Jenny Maria, som tyvärr fått missfall i v 7+5. Det är så j-a fel med missfall och missbildningar när man kämpat som ett djur för att bli gravid öht. Så fel, så fel. Mina tankar finns hos er!

Det är också flera på Familjeliv och på andra bloggar som tyvärr förlorat sin älskade och efterlängtade kotte i magen, på sistone. Jag känner just nu att det är för mycket för mig. Jag orkar inte ha de tankarna just nu. Jag måste vara positiv och tro på att det här ska gå vägen. 

Blir orolig och nervös för vår egen skull när jag läser de här tragiska historierna, så jag tror jag ska dra ner på bloggandet och Familjeliv de här veckorna fram till vul iaf. Så det blir inte dagliga uppdateringar, men ni behöver inte vara oroliga. Jag kommer tillbaka och så länge ni inte hör motsatsen så är allt bra.