Har ropat hem en yoga-dvd på Tradera; power yoga (ashtanga). Jag har tidigare tränat Body Balance och älskade det. Har provat kundalini yoga, och tyckte det var dödstråkigt och menlöst. Så jag tror ashtanga yogan är min grej. Men frågan är om jag ska börja med det nu? Finns det övningar som jag inte bör göra som gravid? Borde jag försöka köpa en dvd med gravid yoga istället? Kanske kan göra vanlig yoga nu till en början, och sen gå över till gravid yoga senare?

Jag har inte tränat öht sen äggplockningen. Var ute och gick en runda på 3 km med R häromdagen, och det var så skönt att röra lite på sig. Det är ju det jag mår bäst av. Läste i en gravidbok igår att det inte rekommenderades löpning/joggning... Nehe... Det får väl bli promenader då. Kan ju gå lite längre sträckor. Yoga kan väl vara bra variation till det. Hur tränar/tränade ni andra som är gravida eller har varit?

Måste ju också skicka en tanke av enorm tacksamhet till Johan Glans, som utförde sitt jobb som komiker med bravur.   Både jag och R kom att tänka på det igår, att vi skulle tacka honom.  Fattar ni nu öht inte alls vad jag dillar om, så läs här.

Jag har en "vän", A, som är mycket väl medveten om vår kamp för att få ett barn. Vi har varit ganska nära vänner, men när vi började få problem och det drog ut på tiden så gjorde hon klart för mig att hon var inte rätt person att prata om detta med. Med andra ord så var det obekvämt för henne. Efter det har jag inte ringt henne, och vi har knappt pratat öht på nästan ett år. Hon har också gjort bort sig ordentligt vid ett par tillfällen, med oerhört dumma kommentarer och idiotiskt beteende. I förra inlägget finns länk till det inlägg där jag berättar om vad A gjorde i december...

A har nu fått en liten dotter (andra barnet), för ca tre veckor sen. Igår var jag tvungen att ringa henne av en helt annan anledning, och jag var lite orolig för att hon mot all förmodan skulle fråga hur det gick för oss. Vill inte alls berätta för henne att vi plussat, det kan hon få reda på när resten av världen får det. Om ett par månader alltså. (Om vi nu kommer så långt...) Så jag funderade alltså över vad jag skulle svara om hon frågade, och hade tänkt ut att jag skulle säga typ "vi längtar och hoppas fortfarande", för det gör vi ju. Ingen lögn alltså.

Men jag hade så klart inget alls att oroa mig för. Givetvis frågade hon inte alls hur det gick för oss. Hon bara babblade om sin lilla dotter och hur jobbigt det är att ställa klockan var tredje timme natten genom för att mata dottern (som är 4 veckor för tidigt född). Shit. Stackars henne.   Hade vi nu inte plussat i måndags, så hade det nog varit skitjobbigt att höra henne prata om dottern. Nu kändes det ändå helt ok, även om jag blev så trött på henne.

Det är så tragiskt att hon verkligen inte bryr sig. T o m så lite att hon ber mig att inte prata med henne om det. Mer känslokall människa får man nog leta efter. Men det är väl i svåra situationer man lär sig vilka ens riktiga vänner är, eller hur? Nu kan jag inte helt bryta kontakten med henne, eftersom hon och hennes man ingår i det gäng som vi umgås med. Så jag får väl stå ut med henne. Men undrar om hon själv märkt att vi inte är samma vänner längre, som förut?? Skit i henne nu.

Idag slutade vi tidigt på jobb, pga pingstafton imorgon. Man tänker inte på det längre, eftersom måndag inte är helgdag längre. Men sluta tidigt tackar man ju aldrig nej till, eller hur?

Imorgon ska vi köra till brädgården och köpa virke till ett plank vi ska bygga i trädgården. På söndag ska vi på dop i Ystad, hos R's kusin som fått sitt andra barn. Dopet ska vara på en lekplats, så vi hoppas på fint väder, eller åtminstone uppehåll. Kul med ett annorlunda dop!

Önskar alla nya och gamla och fd tappra kämpare en riktigt härlig helg och pingst, och givetvis alla andra som läser den här bloggen också!   

Åh, vad tröttsamt.   Hade skrivit ett långt inlägg, och så blir det problem med Internet och programmet måste stängas ner... Så inlägget försvann. Får se om jag skriver om det i helgen... Det handlade om min "vän" A, som jag skrivit om här.