Var på apoteket tidigare i veckan och beställde medikamenterna inför nästa behandling. Den här gången fick jag Primolut Nor för att sätta igång mensen, istället för Provera som jag fick sist. Det tog ju en evighet innan mensen kom då, så jag ville ha de "gamla vanliga" istället, som funkade bättre och jag vet att mensen kommer 3 dagar efter pillerstopp.

Ringde CA igår för att få hjälp med att räkna ut när jag ska börja ta Primolut. Jag ska nämligen på kurs i Sthlm med jobbet 16-17 maj, och då kan jag omöjligt åka på vul, ÄP eller ET. Det blev lite trixande, men efter lite räknande fram och tillbaka, så startar jag med Primolut 25 april. Då beräknas mensen komma 7 maj, och start Menopur 8 maj, vul 15 maj och ÄP 20 maj. Hoppas nu allt går enligt planerna. Det är ju inte alltid kroppen gör som man vill. Särskilt inte vid såna här tillfällen, då det bara MÅSTE funka.

Den här gången måste jag alltså ta med mina sprutor och kanyler på flyget till Sthlm. Hur funkar det? Antar att jag måste checka in mitt bagage. Men måste jag ha läkarintyg på läkemedlen? Får väl kolla flygbolagets hemsida.

Idag är det alltså exakt en månad till sprutstart, och det känns bra! Jag längtar efter att sätta igång. Men samtidigt känner jag mig ganska lugn faktiskt. Jag är glad att vi tog beslutet att vänta ytterligare en månad.

Jag ringde akupunktören igår och skulle be om nya tabletter av dundermedicinen Fertility Garden. De var slut!!! Panik!    Hon hade en ny leverans på gång in på tisdag, men med någon annan tablett. Hon skulle kolla vad som ingår i den, om den kan ersätta. Så jag ska ringa igen på tisdag. Fram till nu har jag ätit nåt som heter Astra Essence, som skulle bygga upp kroppen igen efter mf. Tog sista tabletterna igår. Jag faller inte tillbaka bara för att jag inte äter något nu, utan jag forsätter där jag står idag när jag väl får nästa omgång tabletter. Det känns ju skönt.

Dessutom käkar jag ju fortfarande svinsköldkörtel och Apiforce. Ska kanske börja på folsyran nu också, en månad innan behandling? Hur tidigt brukar ni börja med det?

Trevlig helg till er alla!

Ikväll har jag varit på gruppträningspass för första gången på ungefär ett år. Har längtat så! Men det har liksom inte varit läge att köpa något träningskort. Man vet ju aldrig hur mycket man kan utnyttja det, pga behandlingar och så. Dessutom har jag försökt hålla igång genom löpningen istället.

Nu är det iaf gymnastikföreningen i grannkommunen som håller i lite pass, veckans alla dagar. Idag var jag på core. Det kändes verkligen att det var längesen. Jösses, jag blev helt spaghetti i benen efter benböj och utfall! Men det var ett jättebra pass och en bra instruktör (som så klart är gravid! Vad annars??). Det var mycket folk där och allt mellan 16-65 år, tror jag. Kul! Ska definitivt gå dit igen. Det kostar 400 kr för en termin, så det kan man ju stå ut med. Något billigare än ett gymkort... Då kan jag också stå ut med att jag kanske inte går dit 3-4 gånger i veckan resten av terminen. Lagom med pengar också nu, med tanke på hur vår ekonomi ser ut just nu...

På jobbet startade vi en stegtävling igår. Kul! Vi gjorde det i höstas också. Vi är lika många som är med och tävlar den här gången, men vi provar nu en annan arrangör; MotioMera i samarbete med tidningen MåBra. I höstas körde vi Korpens stegtävling.

Förra veckan hade vi föreläsning om yoga och även ett prova-på-pass. Det var riktigt kul! Det här var yogan som föll mig i smaken. Gick ju på yoga i höstas, men det var inte alls min typ av yoga. Nu kommer jag så klart inte ihåg vad den hette, som jag gick på i höstas. Men det var väldigt stillasittande och fokus på ryggraden och lite mantrasjungande. Jag vill vara mer aktiv. Förra veckan var det "dynamic yoga", som hon kallade det. Det var de klassiska rörelserna med sol- och månhälsning, stående hunden och krigaren osv. Det heter säkert nåt annat än "dynamic" egentligen. Någon som vet? Fick väldig träningsvärk i ryggen efter passet, men oj vad skön träning det var! Måste nog köpa någon tränings dvd med det! Faktiskt har gymnastikföreningen Power yoga, såg jag nu. Det kanske är nåt?

Festen i lördags gick bra. Värdinnan sa ingenting till mig om sin graviditet, tack o lov. Vi satt dessutom i var sin ände av bordet, så vi pratade inte särskilt mycket med varandra. Tror inte ens hon är medveten om att jag är så besviken på henne... Nåja, strunt i henne nu.

Helgen var riktigt skön. Lördagen spenderade vi i trädgården. Hade köpt lite blommor och lökar, som jag plantade. Så nu är entrén riktigt vårfin. Sen klippte vi lite buskar och träd, och alla gräsväxter. Sist, men inte minst, så sådde jag en massa frön i våra pallkragar. Det blev rädisor, sockerärtor, dill, ruccola, två sorters morot och två sorters sallat. Sådde även basilika, aster och heliotrop som står inne i köksvärmen. Givetvis hade vi även tid att sitta och mysa lite i solen. Älskar våren! Så härligt!

Igår var jag på syjunta hos en gammal vän. Hon har fortfarande kontakt med min barndomsvän, så vi träffas då och då. Men det är ingen jag själv håller kontakt med. Nu är det iaf några tjejer som bestämt sig för att träffas och göra lite handarbete och snacka strunt. De har träffats en gång förut, och jag var med för första gången igår. Riktigt kul var det! Jag har broderat en del, och hade ett halvklart broderi liggande som jag tog med mig. Ser fram emot nästa träff.

Tänk att man aldrig kan ge upp att lyckas bli gravid på naturlig väg. Det är konstigt. Man är ju dum som en åsna. Har man inte lyckats med allt det vi gjort hittills, så varför skulle vi lyckas på egen hand? Duhh.... I vilket fall som helst, så beräknas mensen komma idag eller imorgon. Orkade inte vänta, så jag tog ett test i morse. Men det var så klart så negativt det bara kan vara. Ingen överraskning där. Men ändå viss besvikelse, så klart. Dum som man är...

Idag ska jag in på apoteket och beställa alla medikamenter. Börjar med Primolut Nor på dag 10 (har jag för mig) för att få mens om en månad. Sen jäklar kör vi igen!

Föreningen Barnlängtan kämpar med näbbar och klor för alla oss som är ofrivilligt barnlösa. Barnlängtan får inget statsbidrag, som de flesta andra patientföreningar får. Detta vill föreningen givetvis ändra på. För att få statsbidrag krävs att man kan påvisa sitt "lidande i vardagen" som patient. Socialstyrelsen har lite svårt att förstå att vi lider av vår barnlöshet och sjukdom, som det faktiskt är. För att bevisa detta behöver vi alla hjälpa Barnlängtan, genom att svara på deras enkät. Så kom igen nu, och ge Barnlängtan några minuter av din tid!

Enkät

Vi ska ställa oss i ytterligare en adoptionskö. Kollade genom BFA-A's informationsmapp igen igår, som vi beställde för ett år sen... Kikade också på hemsidan för att se de uppdaterade uppgifterna om länderna.

Vi beslutade att vi anmäler oss på studs, om nästa ivf-försök misslyckas. Vet ju att vi sa så hela förra året..., men den här gången ska vi verkligen.

Idag ska jag hämta min nya klocka! Tjoho!

Imorgon är det fest hos gravida vänner... Hon känner till vår situation, men har verkligen inte hanterat det särskilt bra och har inte brytt sig/ställt en enda fråga på knappt ett år om vad som händer. Vi pratat öht knappt längre, förutom när vi träffas hemma hos andra vänner... Tråkigt. Berättade förut om en incident i vintras, då jag blev riktigt besviken på henne. Behöver jag säga att jag inte alls ser fram emot festen imorgon...?? Blä.

Fick medlemstidningen från FFIA igår, Vi adoptivföräldrar. Där efterlyser de en hemsida för samlade adoptionsbloggar. Någon som känner till en sådan sida? Typ som samlade ivf-bloggar.

Detta numret handlade enbart om barn från Kina med särskilda behov, sk sn-barn. Står det för "special needs"? Det var faktiskt väldigt intressant, och känns inte helt främmande...

Min mamma har ett antal vhs-filmer från när jag och min bror var små, och på semestrar och annat. Min käre make hjälper nu henne att överföra dem från vhs till dvd. Det är otroligt kul att titta på filmerna och det har blivit många asgarv. Riktigt pinsam också att se hur man uppförde sig som liten... Bl a är där en filmsnutt där jag dansar och showar framför tv'n och tycker nog att jag är sååå duktig. Kan väl vara 11-12 år kanske, har hatt, lång kjol och vita stövlar. Rättar till hatten och håret tusen gånger och snurrar runt så att kjolen klockar sig... Åh, så hemskt!   

En annan film är från -87 och vi är på bilsemester i Italien i fyra veckor, och tältar. Jag är 11 år. När jag såg den filmen igår, slog det mig plötsligt att min mamma är 34 år på den filmen... Lika gammal som jag är idag alltså... Hon har en 11-årig dotter och en 15-årig son. Det är helt ofattbart att hon är lika gammal som mig där. Jag känner inte mig så vuxen som hon ser ut på filmen. Jag såg dessutom var formerna på min kropp kommer ifrån.   Vi är ganska lika i den åldern.

Jag tror inte jag kommer att känna mig riktigt vuxen förrän jag har ett barn att ta hand om. Någon som kallar mig mamma och är beroende av mig. Någon jag kan älska villkorslöst, och som jag ska oroa mig för resten av livet. Det är ju ett steg mot vuxenvärlden att bli förälder. Inte konstigt att jag inte känner mig vuxen.

Kan inte fatta att jag snart är 35 år. Jag börjar bli gammal. Jag räknas inte till ungdomarna längre. Jag räknas inte ens som ung längre. Men jag känner mig som max 30. Hur går det ihop?

En kul sak med de gamla filmerna är att titta på min pappa. Älskade pappa som dog för 12 år sen. Som jag saknar varje dag och längtar enormt efter. Tyvärr stod han oftast bakom kameran, men vid några tillfällen är han ändå med på filmerna och vi hör hans röst. Det är så orättvist att han inte fick leva. Den friskaste och hurtigaste människan som fanns. Varför skulle han drabbas av cancer?? Jag var 23 år när han dog.

Ikväll är det ny film som gäller. Vi ska på After work och bio med jobbet.   

Jag vet helt enkelt inte. Kanske har jag haft äl ändå. Ingen aning. Har fortfarande inga ömmande bröstvårtor. Men tog min lapp med mina tempar och knappade in på Fertility Friend, som jag använde mig av innan ivf-karusellen drog igång. Den visade då på äl förra måndagen. Nu kan jag ju inte helt förlita mig på en dators slutsatser, men jag är inte lika rådvill längre.

Vi får väl se nästa vecka, om mensen kommer eller ej. Dvs om jag haft äl eller ej. Mensen lär ju inte utebli pga graviditet, det har jag gett upp för länge sen. Nåt sånt inbillar jag inte mig.

Tror jag ska ringa CA idag. Berätta hur läget är. De förväntar sig nog nämligen att jag skulle fått mens typ i helgen som gick nu. Tror också jag ska be om att få Primolut Nor till nästa mens, istället för Provera. Tycker de funkade bättre på mig. Sen funderar jag fortfarande på om jag ska be om Crinone gel istället för progesteron vaggisarna. Undrar vad de tycker om dem båda?

(Rögle vann i fredags! Tjoho!)