Då är alltså första sprutan injicerad. Oj, vad fort man glömmer hur man gör! Eller man förtränger kanske?? Nåja, det gick bra iaf. Kisen började puffa på armbågen och ville bli klappad, när jag precis skulle spruta in vätskan. Bad timing! R fick putta iväg henne.

Ikväll ska jag till Lomma. Ska träffa tre andra tjejer och prata lite om barnlängtan och föreningsliv. Spännande! Kul att träffa andra likasinnade tjejer också!

Fick ett supertips av Emelie om boende i Gbg; SGS veckobostäder. Återkommer med recension om det blir att vi bor där. Men det känns som det bästa alternativet just nu.

Det är förvisso ett tag sen vi köpte majblomman nu, men jag måste ändå få klaga lite på den. Den är ju av papper! Blev så besviken när jag såg den. Den såg nästan ut som om barnen har gjort blommorna själva. Inte alls samma kvalitet som det var när vi var små och sålde majblommor. Ser ut som en dålig kopia. Vad hände?

Då är vi tillbaka på de kära rubrikerna igen. Även om jag inte sprutat ännu, så är det ju ändå dag 1 idag.

Håller på att kolla runt på billiga hotell i Göteborg. Tar en övernattning natten till dagen för ÄP. Förra gången bodde vi på Formul1, tror jag det hette. Helt värdelöst. Sov riktigt uruselt, båda två. Men billigt var det. Kollade Ibis nu, men det verkar vara samma skrot och korn. Inte ens en TV på rummet. Men vi ska ju bara precis sova där, så vi vill inte betala för mycket. Jag ska ju inte ens äta frukost. Dessutom får det gärna ligga i södra delarna av Göteborg, eftersom vi kommer därifrån. Har kikat lite på Panorama, men hittade inga priser på ett basic dubbelrum. Det kunde bara bokas på telefon. Får väl ringa dit och höra med dem.

Fick intyg från CA igår, att ha med på flygresan till Sthlm mån-tis. Hoppas flygsäkerhetspersonalen accepterar det, och att jag har utskrifter från Apoteket på att det är mina receptbelagda mediciner. Hängsle och livrem. Det måste funka. Det ska nog lösa sig. Massor av tjejer har ju flugit med de här medicinerna förut!

Sprutstart på onsdag 11 maj. Vul 18 maj. Prel ÄP 23 maj.

Nu jäklar kör vi!!! Det här är sista gången jag har mens på ett år eller så! För den 8 juni tänker jag plussa! Eller kanske redan den 6 juni.   Är ni med på det?? En midsommar utan alkohol, det är vad jag planerar för. En semester i juli utan alkohol. En 35-årig födelsedag och en 1-årig bröllopsdag i augusti utan alkohol. En solresa till Turkiet i augusti utan alkohol. En jul och en nyår utan alkohol. Tjoho, vad jag längtar efter denna alkoholfria framtid!    Skål!

Yes! Idag har mensen äntligen kommit! Tjoho!   Perfekt tajming! Skulle ju egentligen kommit i lördags enligt planen, men kroppen gör ju som den vill. Men idag passar bra. Ska ringa CA nu och kolla när jag ska börja spruta, men jag gissar på onsdag. Så det blir vul nästa onsdag, efter Stockholm. Måste också be om läkarintyg för flyget till Stockholm. Vill inte gärna checka in grejorna, med risk att det kommer bort...

Har haft en härlig och underbart varm och solig helg! Mums!   

Härliga fredag! Det var 2,5 grad när jag gick upp i morse, men gjorde ändå som jag planerat. Nämligen att cykla till jobbet. Mitt jobb ligger mitt ute på vischan, och det går inga kommunikationsmedel, så jag måste alltid köra bil. Det tar ca en kvart på stora vägen. För två år sen cyklade jag hit några gånger på sommaren. Ganska skönt. Så nu var det dags igen. Det är 1.6 mil och det tog 38 minuter. Blev genomsvett, och var så klart tvungen att duscha när jag kom fram. Men när jag kommer hem ikväll, så är dagens träning avklarad. Annars blir det inte mycket motion på fredagar för min del. Det blir soffan och ett glas vin eller två istället.   

Igår slog mig tanken, tänk om mensen inte kommer imorgon. Då kan jag ju inte börja spruta på söndag. Då skiter sig hela vår planering... Vad gör jag då?? Så jag ringde CA idag och hon lugnade mig med att säga att om det skulle bli så, så skulle jag direkt ringa deras journummer, så ringer de tillbaka så fort de kan och resonerar hur vi gör. De jobbar ju helger så det var inga problem. Grejen är ju den att vi planerat in vul 15 maj, och 16-17 ska jag till Sthlm och kan alltså inte göra vul då. Men vilken service! Vilken skillnad mot Cura! Jag blir impad av något varje gång vi har kontakt med CA tror jag. Jag är så glad att vi bytte klinik, och valde just CA!

Bara 45 min kvar på jobbet nu, sen är det helg!!! Underbart! Det ser ju dessutom ut som det kommer att bli finfint väder! Ikväll blir det troligtvis div 6 fotboll (där R spelade förut). Resten av helgen är öppen för förslag!

I lördags mötte mig denna syn på första sidan i lokaltidningen:

Tjoho! Det är ju precis vad jag vill läsa om. Men martyr som man är, så måste man ju ändå slå upp sidan och läsa om och se dessa vackra magar:

Tortyr är vad det är. Men visst är de vackra...

Igår var jag i Halmstad och sprang Vårruset. Det var en upplevelse kan jag berätta. Vi kom dit ca 17.15 och då haglade det. Vi stannade kvar i minibussen vi hade. Haglet övergick till snö, och i en timme satt vi i bussen och väntade på att snöandet skulle försvinna... Vad händer med vårt klimat?? Helt otroligt! Det var ju sommar för en vecka sedan! Nåja, när vi gick ner till startområdet efter en timme alltså, så slutade det snöa. När uppvärmningen satte igång skingrades molnen, och solen sken! Vilken sagolik tur vi hade! Resten av kvällen var det sol, men attans kallt. Rundan gick väl hyfsat bra, men jag fick känningar av mitt löparknä tyvärr. Vilket känns fortfarande idag. Efter loppet var det pick-nick i det gröna. Det är ju en upplevelse i sig, när det är typ 3-5 grader... Bara kall mat och dryck. Vi frös otroligt, främst om fingrarna.   Till efterrätt hade vi fått en fryst paj. Haha! Hur tänkte de där? Inte en chans i världen att den skulle hinna tina ju! Inte ens i varmare väder, hade det funkat. Den tinar nämligen på tre timmar i rumstemperatur... Nåja, jag fick pajen med mig hem, så den ska jag ta en bit av ikväll tror jag.    

Frost tre nätter i rad nu. Stackars våra små perenner som vi planterade i lördags. Dahliorna som jag förkultiverat i krukor, fick jag dra in i garaget i ett nafs, för att de inte skulle gå under. Frost är ju inte deras melodi. Hur går det med mina sådder i pallkragarna, som precis börjat kika upp?? Rädisor, ruccola, dill, sockerärtor, morötter, sallad... Klarar de frosten?

Ikväll tar jag sista tabletten Primolut. Sen är det bara att vänta på mensen. Hoppas den dyker upp som planerat. Nämligen senast på lördag. Sprutstart på söndag då.

Jag har blivit uppraggad att vara med och starta en lokalförening för oss som längtar barn. Spännande! Mer om detta längre fram, när jag vet mer.

Har ni handlat tavlor på nätet nån gång? Vi är på jakt efter en stor tavla till vårt vardagsrum. Typ i måttet H120xB140. Hittade inget spännande på IKEA. Så sökte jag lite på nätet igår och hittade www.bimago.se. Aldrig hört talas om förut, men oj, med bilder det fanns att välja på! Hittar man inget där, så finns det nog inte att få tag på!

Men jag är lite fegis, och vill inte beställa utan att ha lite referenser. Så finns det något där ute som har handlat från Bimago, eller nåt annat bra ställe? Är ni isf nöjda med köpet? Har tavlan motsvarat era förväntningar? Hur funkade frakt och betalning osv?

Bomba mig med era tips!   

Jag har varit väldigt dålig på att läsa bloggar de senaste två månaderna, och det ber jag lite om ursäkt för. Samtidigt har jag gjort det jag satte mig för att göra; nämligen att försöka stänga ute tankara på bebis. Det är svårt om man läser barnlöshetsbloggar var och varannan dag. Så jag hoppas ni förstår varför jag inte läst och kommenterat så flitigt på sistone...

När jag började med den här bloggen, la jag också upp en massa ivf-bloggar som favoriter och dessa har jag följt. Men när jag igår kollade genom dessa bloggar, blev jag väldigt medveten om att de flesta inte är ivf-bloggar längre, utan barnbloggar. Vi är inte många kvar som fortfarande är barnlösa, av de som bloggade om det i augusti 2009 när min blogg såg dagens ljus. På dessa snart två år så har de flesta lyckats bli gravida. Vilket ju är otroligt härligt och skönt, och fantastiskt att tekniken och ivf-en fungerar. Men det känns väldigt deprimerande av vara kvar fortfarande, barnlös...

Jag trodde väl aldrig att vi skulle behöva göra så här många ivf-försök, när vi började. Jag var väldigt naiv och trodde så klart att bara vi fick lite hjälp på traven så skulle vi lyckas direkt. Tji fick vi. Men det är väl det man måste tro, antar jag. Jag tänker fortfarande varje nytt försök att "den här gången lyckas vi". Någon gång kanske jag får rätt. Jag fick ju lite rätt förra gången åtminstone.

Frågan är hur länge vi orkar. Hur många försök orkar vi göra? Vi har två försök kvar på CA, och om vi måste göra båda så har vi gjort 8 behandlingar. Bara 6 återföringar förvisso, men jag har ju ändå gått genom hela hormonbehandlingen, och det tär. Jag tror inte jag orkar göra fler faktiskt. Så känns det idag. Men imorgon kan det kännas på nåt annat sätt. Jag skulle vilja sätta igång med föräldrarutbildning inför adoption till hösten, i augusti kanske. Har för mig att det inte är någon kötid i vår kommun. Om detta försöket misslyckas ska vi börja köa till en organisation till. Inte en minut för tidigt. Det skulle vi ju gjort samtidigt som vi började köa till FFIA i januari. Men men. Det kostar ju lite att köa, och det är inte fett nu när vi betalat 60.000 kr till CA...

Tanken på adoption känns ganska bra ändå. Men jag vet att jag måste bearbeta tanken på att aldrig få ett biologiskt barn, och att aldrig uppleva en graviditet, om denna karusellen slutar med adoption.

Nu när jag faktiskt vet hur det kändes under ruvningen när vi lyckades plussa förra gången, kommer jag ju att överanalysera varje tecken på den här ruvningen. Känner jag inte som jag gjorde då, så kommer jag garanterat att tappa hoppet. Jag tyckte ju t o m då att jag kände ett litet stick/hugg i magen efter återföringen, när vi körde hem. Har ju hört och läst om detta stick så mycket förut, att man kan känna när embryot fäster. Sen kommer jag ju aldrig att veta om det var det som faktiskt hände då när jag kände det, men jag inbillar ju mig det. Kommer jag inte att känna det den här gången, så blir det ju lite jobbigt. Sen är ju alla graviditeter olika så klart. Det som händer ena gången, behöver ju inte hända nästa gång...

Jisses. Varför ska det vara så j-a svårt?? Varför ska vi behöva brottas med alla dessa tankar? Varför kan inte vi ha det lika lätt som "alla andra" runt omkring oss? Grrr...   

Imorgon ska vi hem till våra vänner och grannar, H & A. Jag har nämnt deras barnproblem här förut, och att jag och H har kunnat ventilera våra tankar och känslor med varandra och det har varit så skönt. Någon vecka efter vårt missfall i februari, berättade H att hon var gravid. Helt oväntat. De skulle på läkarbesök i utredningen, och få besked på A's spermaprov. H's mens hade inte kommit. Så hon testade, och det var positivt. Kluvna känslor. Jätteglad för deras skull, men ledsen för vår. De har ju också kämpat, så de är värda detta. Men ändå. Nu, när det gått en tid, är jag bara glad för deras skull. H har iaf åkt in och ut på gynakuten sen dess, och blöder konstant. Tack o lov så mår bebben trots allt bra. Men H har blivit sjukskriven, och beordrad att ta det lugnt. De tror att hon kommer att blöda hela sin graviditet. Hon har dessutom lite ont hela tiden. Tänk att de inte ens kan få njuta av graviditeten, när de nu äntligen lyckades. Somliga ska inte ha det lätt alltså. Ska ändå bli kul att träffa dem imorgon. Det var längesen.

Trevlig valborg!