Träffade en barndomskompis i söndags. Vi var en gång bästa vänner, och hade fantastiskt roligt ihop, alltid. Men när vi träffade våra respektive män, och hon bildade familj, för 9 år sen nu, så gled vi ifrån varandra. Våra män är så totalt olika, vi bor en bit ifrån varandra och vi lever så olika liv, så det är såååå svårt att upprätthålla vänskapen och kontakten. Vi är också ganska olika, och har alltid varit, så det är konstigt att vi höll ihop så länge. Hon är väldigt slarvig, nonchalant, obetänksam, spontan och impulsiv. Min raka motsats. Hon glömmer alltid bort min födelsedag och present har jag bara fått någon enstaka gång. Hon kommer alltid för sent, om hon kommer ihåg att vi ska träffas överhuvudtaget. Har tappat räkningen på hur många gånger hon ringt i sista minuten och haft någon ursäkt till att vi inte kunde träffas. Hon ringer sällan, det är alltid jag. Eller rättare sagt; det var alltid jag som ringde. Jag har slutat med det. Jag har slutat att ge henne presenter. Jag har försökt sluta bry mig, men det ligger inte i min natur. Jag får ångest när jag tänker på henne och vårt "förhållande", tanken på henne får inte mig att må bra. Men det är fortfarande kul att träffa henne. Fast ibland blir det lite spänt och konstigt. Ändå kan jag inte släppa kontakten med henne helt. Jobbigt.   

I vilket fall som helst. Hon berättade om en gemensam bekant, som försöker få syskon till sin dotter. Dottern kom till nästan direkt, utan problem. Men nu har de försökt i 1½ år. Eftersom de har ett barn får de ju inga gratisförsök till ivf. Men de ska betala själva för försök. De var och pratade med någon och skulle kunna sätta igång behandling direkt. Men nej, då ville de vänta till efter sommaren. För då ska de till USA och gå på bröllop och leva livet lite. Hmm... Kan man unna sig den lyxen när man ger sig in ivf-karusellen? Givetvis är det deras beslut, och om de är bäst för dem, så fine! Men jag kan tycka att det är lite knas... Om man så gärna vill ha ett barn, så har man väl kommit till punkten där man accepterar att det kommer precis när som helst! Oavsett andra planer! Men det är ju bara jag, och mina tankar...   Jag ville ju helst inte ha ett decemberbarn (när vi började försöka), men nu får det gärna födas på julafton om jag bara får en liten bebis att älska och hålla i min famn! Spelar liksom ingen roll, överhuvudtaget! Men alla är vi ju olika, och har olika värderingar. Jag ska verkligen inte lägga mig i. Det är bara mina tankar...

Såg ni programmet på TV4 om sexlingar? Jag spelade in det, men har inte sett det ännu. Det var tydligen genom ivf, i USA så klart. Undrar då om de satte in sex embryon?? Låter ju helt galet! Måste nog se det ikväll.

 

Helly

8 december 2009 09:43

Känner igen det där med vänner... Jag har "gjort slut" med en barndomskompis faktiskt. Någon sa nån gång till mig att man ska tänka på att det finns närande och tärande vänner. De närande ska man behålla men de tärande ska man göra slut med. Och det är ok att göra slut med kompisar. Åtminstone jag har inte tid och ork att engagera mig i männsikor som inte ger något tillbaka...

 

Tonci

8 december 2009 09:49

Det är helt galet i USA. Min väninna från Kalifornien sa att i USA sätter de in hur många ägg som helst, pengar som räknas för läkarna i första hand.
Det var ett program för några månader sedan på TV om en kvinna som hade redan några barn men ändå fick tillbaka 8 ägg på en gång (de var nerfrysta ägg som hon inte ville att bli "oanvända"). Alla har fastnat, så nu har hon barn som en mindre dagisgrupp. Det var inte klokt!

http://vivillockshabarn.blogspot.com

 

R

8 december 2009 11:09

Jag hade en vän som tog mycket mer energi än hon gav. Vi hade bestämt att träffas jättemånga gånger men i sista sekund dök det upp något roligare som gjorde att hon inte kunde träffa mig.
Till slut sa jag till henne att jag inte ville träffa henne mer eftersom hon gjort mig besviken så många gånger, och jag ville inte låta henne göra mig besviken igen. Det var oerhört skönt att säga precis som man tycker.
Vänner som tar mer energi än de ger ska man se över om man verkligen ska behålla vänskapen med!

http://thewaytoachild.blogspot.com

 

Lisa

8 december 2009 11:17

Jag tror att det är väldigt olika hur man hanterar det här med IVF:en. Mannen och jag sa ocksa till varann i början pa 2008 att har det inte tagit sig i augusti sa kör vi igang med IVF. Vi visste att när vi väl börjat sa skulle de mesta i vart liv kretsa kring det. Jag tror inte att det maste betyda att man längtar mindre, bara kanske att man hoppas att det ska ta sig ända och att man njuter av en underbar planerad resa innan man kastar sig in.

Jobbigt med din kompis, men jag tycker att du gör helt rätt. Slösa inte tid pa energitjuvar utan omge dig med människor som far dig att ma bra!

Kram Lisa

http://parislisa.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredag blir vår Elias tolv veckor och tiden har gått sjukt fort!! Han är en väldigt snäll liten kille och mycket enklare än Alice var. Han har dock också problem med magen precis som Alice hade, men han verkar tåligare eller har lättare att komma ...

Är född... Igår morse kl 9 kom vår lille kille till världen, 50 cm och 3505 g, 17 dgr tidigare än beräknat. Han ville inte riktigt komma ner och jag hade krystvärkar i 4 timmar och var verkligen helt slut. Men så kom han till slut med hjälp av s...

Nu har de svullna benen och fötternas tid kommit. Förra veckan var det en del bilåkande och då blir det värre. Nu har jag fått acceptera faktum och måste använda stödstrumpor trots värmen. Snyggt värre till kjol eller trekvartsbyxor och sandaler... M...

Nu är det verkligen countdown här! Har haft tre veckors semester med Alice som bara susat iväg. Dagarna har varit fulltecknade med olika aktiviteter. Tor-fre tog vi tåget med mormor till Göteborg och gick på Liseberg och bodde på hotell. Det var p...

Fick en förkylning som inte ville ge med sig utan istället blev värre efter 2,5 veckor med hosta och feber. Gick till vc och hade en sänka på 99 (ska vara under 10). Så läkaren konstaterade lunginflammation och ordinerade penicillin. Han frågade när ...