Vul gick jättebra!!! Fick en jättefin bild, med en stor gulesäck bredvid fostret. Blev lite skraja först när vi såg två jämnstora duttar och trodde ett ögonblick att det var tvillingar! Men det vara bara ett barn. Underbart skönt att allt såg bra ut!

Tyvärr skulle jag fortsätta med Lutinus och Progynon... Trodde jag skulle sluta efter vul, men läkaren tyckte jag skulle fortsätta januari ut. Jag är så sjukt trött på vaggiskladdet!!! Känns fruktansvärt ofräscht.

Alice är sjuk. Vi har haft en helvetesdag som går till historien idag. Även om Alice har feber, så taggar hon inte ner. Hon blir inte slö, som de flesta andra barn. Bara sju gånger gnälligare, men kräver ändå underhållning och aktiviteter. I normala fall sover hon 1,5-2 tim på dagen, men idag sov hon 20 min. Hon hostar mycket, och vaknade nog av det. Sen skulle hon minsann inte sova mer. Så för en timme sen började hon upprepa "sova sängen". Lite aningens för tidigt, eftersom det var två timmar till läggdags egentligen. Men det fick bära eller brista och nu är hon i säng. Hoppas vi får en lugn natt, för den gångna natten var allt annat än lugn... Hoppas också hon blir frisk snart, så livet kommer tillbaka till det normala.

... gäller det! Då är det vul på kliniken. Snälla snälla låt hjärtat slå på det lilla livet.

Jag är konstant hungrig... Måtte det avta snart annars slutar det nog illa. När jag inte äter mår jag illa. Inte jättemycket, men det är där och stör mig. När jag kom hem med Alice idag satte jag igång Musses Klubbhus och la mig på soffan och vilade. Alice förvånade mig genom att titta på filmen relativt länge och jag fick faktiskt vilat. Skönt.

Håll tummarna för oss imorgon!

Nu är det lugnt igen. Inga mer blödningar sen i torsdags morse. Skönt. Inget ont heller. Kanske har det varit nåt blodkärl som brustit? Strunt samma, bara det inte blöder mer...

Fan fan fan... Tänkte väl att det var för bra för att vara sant...

Var på toa för ett par timmar sen, och upptäckte blod på trosskyddet. Färskt blod. Inte brunt. Dock inget på pappret när jag torkade mig. Fick värsta ångesten och har sen inte kunnat tänka på annat.

Var på toa precis igen, och det kom en del slemmigt blod när jag torkade mig och plötsligt kändes det som det var kört...

JÄVLA SKIT!!!

Jag vet att det är jättevanligt med blödningar tidigt i grav, det hade jag med Alice. Men då var det bruna flytningar. Inte färskt rött blod. Det känns inte alls bra det här.

Har tid på mvc imorgon för inskrivning. Får se vad hon säger...

Ringde igår och bokade ett första besök hos bm. Med Alice gjorde vi först vul innan vi vågade boka tid hos bm, men nu resonerar vi att vi får avboka om det går åt skogen helt enkelt. Man måste våga tro!

Jag är hungrig. Mest hela tiden. Men inte mycket andra symptom.

Idag fick vi positivt grav test!! :-D Tjoho!! Vågar knappt tro det är sant! Lyckades vi verkligen på första syskonförsöket?! När det behövdes sju försök för att få Alice! Visst, mycket kan fortfarande hända, men det känns otroligt!

Snälla lilla liv, stanna nu kvar i mammas mage!!!

Lite ljusrosa nyans i trosorna... :-(

I måndags var vi på Carlanderska och återförde det enda lilla frysta embryot vi hade i frysen. Äntligen!! Inte trodde vi det skulle ta sån tid att faktiskt komma dithän. Vi började ju egentligen redan i augusti, så det har tagit tre månader...

Nu väntar den jobbiga ruvartiden. Tid för tankar, och hopp blandat med uppgivenhet. Vissa säger man kan testa redan efter 5-6 dagar, men det vågar jag inte. Skulle det vara negativt så blir jag så besviken och ledsen. Kanske i onödan om det visar positivt en vecka senare. Då har jag varit ledsen en vecka helt utan anledning. Det vill jag ju inte så klart.

Försöker tänka att det här lilla embryot faktiskt måste varit toppkvalitet för att ens frysas ned och dessutom från samma "batch" som Alice, så då måste det ju funka!! Eller hur?!

Ärligt talat har varken jag eller R hunnit tänka så mycket på det här försöket. Alice tar ju upp all vår tid när hon är vaken. Ganska skönt att inte ha tänkt så mycket på det. Tänker inte så jättemycket på ruvningen nu heller. Kommer ibland på mig själv med tanken "ja, just det! Jag ruvar ju!". :-) Det kanske bara är bra.

Jag vill inte leva i den ivf-bubblan igen som vi var innan Alice. Då stod livet på vänt och vi gjorde aldrig nåt om utifall att vi skulle lyckas och jag blev gravid. Inga resor t ex. Vilket jag ångrar djupt idag. Vi skulle ju passat på då när vi inte hade barn. Nu har vi bokat en vecka i Lindvallen i mars, fullt medvetna om att jag kanske är gravid då. So what? Kanske kan jag åka lite skidor eller så blir det sköna promenader med Alice och andra i sällskapet i ett fint vinterlandskap. Det blir bra, vilket som!! :-)