Läkaren på Cura ringde precis och ville svara på mailet som jag skickade om TSH häromdagen. Hon förklarade att det endast är de personer som sedan tidigare legat på högt TSH värde, typ 7-8, som ska vara under 2,5 (Malmös gränser) inför en ivf-behandling. Dvs har man ett värde under 3,5 så är det inga problem att man inte ligger under 2,5. Hänger ni med?

Anledningen till att de inte kollar TSH värdet på kliniken är att alla som kommer dit med landstingsfinansierade försök redan är färdigutredda och redan har fått kollat TSH. Har man inte fått Levaxin då, så är värdet normalt och det är inget kliniken kollar upp nåt mer.

Hon sa att hon fått väldigt många frågor om detta på sistone, så hon undrade om det var något som florerade på nätet... Hmm...   Jag låtsades givetvis som ingenting.

Hon passade också på att fråga hur det är med oss nu. Omtänksamt. Jag sa att vi för tillfället tar en liten paus och andas lite och funderar på hur vi ska gå vidare. Det tyckte hon var klokt. Hon lät faktiskt som hon brydde sig...

Var hos den där läkaren i Lund igår morse. Hon tyckte väl egentligen inte att mitt värde på 3,1 var högt nog att börja medicinera. Men hon ställde en massa frågor om ditt och datt, och beställde en hel bunke olika blodprover. Jag hade med mig provresultaten från vår utredning vid lasarettet för 1½-2 år sen. Något prov ifrågasatte hon varför man hade tagit det enskilt och inte samtidigt som nåt annat... Det kändes ändå ganska bra. Men hon trodde inte att jag hade hypotyreos. Sen fick jag gå in till en sjuksköterska som tog blodprovet och stack mig i fingret. Det var bl a nytt TSH och T4. Jag fick en telefontid med läkaren om två veckor, så då får jag reda på resultatet.

Behöver jag säga att jag blev besviken? Inte för att jag inte är "sjuk", utan för att inte hon heller tyckte att värdet var för högt...

Det ska iaf bli intressant att höra vad de nya proverna visar. Resultaten vill jag ha skriftligt också, inte bara på telefon. Sen är frågan om jag ska ta kontakt med den andra läkaren/gyn som min nyfunna vän C tipsade mig om...

Igår var jag ute och gick en lång runda med min goda vän och granne, H (som jag skrivit om innan och som också är barnlös). Vi har ju länge misstänkt att de också har problem att få barn. Varje gång vi har träffat dem så har vi varit rädda att de skulle säga att de var gravida. Men icke. De fick missfall för knappt två år sen, och sen har inget hänt. Jag och R har pratat om att vi skulle berätta om vår barnlöshet för dem. R tyckte jag skulle ta det på egen hand med H. Inte när killarna är med. Så det passade jag på att göra under promenaden igår. Det blev ett långt och jättebra samtal. Som vi misstänkte, så berättade H också om deras problem. De har dragit ut på problemet, och först nu har de sökt hjälp. I nov ska de påbörja utredning. H är fantastiskt ödmjuk och otroligt snäll och bryr sig väldigt mycket om andra människor. Det kändes bra att berätta för henne. Det underlättar också för framtida träffar, känns det som.

Vi bestämde att vi skulle börja gå tillsammans på regelbunden basis, varje vecka. Så vi ska ut igen på tisdag. Hon jobbar oregelbundet, så det får väl skifta från vecka till vecka, vilken dag det blir. Men kul att ha det inplanerat!

Nu ligger hela härliga helgen framför våra fötter! Inget alls inbokat, och vi ska bara göra vad vi vill och känner och har lust för! I like!