Direktlänk till inlägg 16 februari 2010

Hoppet är ute

Av Miss S - 16 februari 2010 19:45

Jag kan inte säga det tillräckligt många gånger, men ni kanske tycker att jag upprepar mig mycket; tusen tack för era förhoppningar, peppningar, tankar, ord och kramar. Det betyder väldigt mycket!


Söndagen blev en dag som jag inte alls vill minnas. En alla hjärtans dag, som jag bara vill stoppa ner i en låda, låsa och slänga bort nyckeln. Vilken hemsk dag. Eller åtminstone förmiddag.


Jag låg och vände och vred mig i sängen på morgonen, kunde inte somna om. Så jag gick upp och tog testet istället. Nervös till tusen och darrade som ett asplöv. Men det var alltså inte mycket att komma med; bara ett ynka streck.   Kände mig helt tom. Gick in till R och sa bara "negativt". Låg där en stund, utan att säga nåt och utan tårar. Sen gick R upp och började slamra med porslinet i köket. Han plockade ursinnigt ur diskmaskinen. Jag gick också upp, och så satt vi där och skulle äta frukost. Då kom tårarna. Stora krokodiltårar. Både mina och R's. Vi tröstade varandra så gott det gick, och försökte sen äta vår frukost. Hela förmiddagen gick som i ett töcken. Otroligt tungt och jobbigt. Vi grät och kramades, men hade inte mycket att säga. Vad finns det att säga? Man är ju så fruktansvärt maktlös och det är så in i bängen frustrerande!    


Vi hade bestämt sen en tid tillbaka att vi skulle bowla med lite vänner och deras barn denna eftermiddag. Kände inte för det öht. Vi var helt orkeslösa. Men jag tyckte ändå att vi mår ju inte bättre av att ligga på soffan och tycka synd om oss själva. Så vi tog tag i vårt liv, och körde iväg. Det blev ändå en trevlig eftermiddag, och vi fick tänka på lite annat. Jag vann t o m bowlingen! Slå på trissor! När vi körde därifrån sa R ironiskt "så fick vi se medaljens baksida också". Han menade då vilket "jobb" det är att ha barn... Vi som är barnlösa kunde fokusera helt på bowlingen och oss själva. Men jag hade inte haft nåt emot att fokusera på ett litet barn... Inte R heller, det vet jag. Men man försöker liksom intala sig själv lite, att vi har det ganska bra utan barn... Eller hur...?!   


I fredags fick vi ett mail från en nära vän och nästan granne. Det var en alla hjärtans dag-hälsning, skapad på den här hemsidan. I sep/okt 2008 meddelade de att hon var gravid, men någon månad senare fick hon missfall. De hade det väldigt tufft och mådde dåligt. Inte förrän i jan 2009 blev hon fri från blödningar och var ok igen. Sen har vi inte hört nåt mer, och inte heller velat fråga. Men vi tar för givet att de försöker bli gravida igen. Eftersom det nu är ett år sen, så börjar vi fundera lite på om de verkligen också har problem. Så fick vi den här hälsningen. Då börjar vi fundera på om hon varit gravid igen, och fått missfall igen, på senare tid. De var också med och bowlade i söndags. På mannens jacka satt en liten pin, en sån som betyder att man stöder just Spädbarnsfonden. När vi körde därifrån sa R "såg du på A's jacka? Han hade en sån pin." Inte trodde jag att R skulle ha sett det, eller ens noterat vad det var för en pin. Men hans radar är också på helspänn. Jag har velat berätta för dem och våra problem. Men R har inte alls varit intresserad av det. Funderar på om man ska fråga försiktigt på nåt sätt, hur de har det... Men jag vet inte. Så svårt.


Inatt drömde jag igen, om bebisar. Det var en hemsk dröm. Min kusin fick en son i fredags, i verkligheten alltså. Förmodligen pga det här med Spädbarnsfonden, så drömde jag att hennes son dog i plötslig spädbarnsdöd. Fruktansvärt. Usch, vill inte tänka på det.


Nu är faktiskt mensen på intågande. Så nu är det inga tveksamheter längre. Får väl ringa kliniken imorgon och höra hur vi går vidare och när. Om det blir korta metoden igen, så bör det bli sprutstart i slutet av mars. Det känns ungefär lika långt dit som till månen...  Men vi får se vad de säger imorgon. Fick en lapp jag skulle fylla i också och skicka in. Där kan man kryssa i om man vill boka tid för samtal med dr om denna behandlingen. Ska man göra det? Vad finns det att säga? Kan ju förstås vara intressant att veta varför endast ett ägg blev befruktat och brukbart av så många som 22 plockade ägg... Kan ju tycka att betydligt fler skulle befruktas och kunna användas. Får väl höra vad R tycker, om vi ska boka en tid.

 
 
cf

cf

17 februari 2010 09:17

Jag vet precis hur ni känner, det är så jobbigt. Vi väntar ni också på slutet av mars. Vi får hoppas att tiden går fort för oss båda.

http://www.ivfresan.blogg.se

 
Ingen bild

sofie

17 februari 2010 12:31

jävla skit:(
Finns väl tyvärr inte mycket mer att säga.
ta hand om varandra

 
Ingen bild

Rosita

17 februari 2010 13:24

Jag är så ledsen för din skull vännen! Sitter med tårar i ögonen när jag läser, kan inte ens föreställa mig hur du har det nu :-( Fasen också! Det var ju er tur nu!
Kan bara säga att jag tänker på dig. Massor! Så ledsen för er skull.
Mängder av kramar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Miss S - 8 oktober 2014 19:58

På fredag blir vår Elias tolv veckor och tiden har gått sjukt fort!! Han är en väldigt snäll liten kille och mycket enklare än Alice var. Han har dock också problem med magen precis som Alice hade, men han verkar tåligare eller har lättare att komma ...

Av Miss S - 19 juli 2014 04:37

Är född... Igår morse kl 9 kom vår lille kille till världen, 50 cm och 3505 g, 17 dgr tidigare än beräknat. Han ville inte riktigt komma ner och jag hade krystvärkar i 4 timmar och var verkligen helt slut. Men så kom han till slut med hjälp av s...

Av Miss S - 15 juli 2014 20:47


Nu har de svullna benen och fötternas tid kommit. Förra veckan var det en del bilåkande och då blir det värre. Nu har jag fått acceptera faktum och måste använda stödstrumpor trots värmen. Snyggt värre till kjol eller trekvartsbyxor och sandaler... M...

Av Miss S - 29 juni 2014 21:07

Nu är det verkligen countdown här! Har haft tre veckors semester med Alice som bara susat iväg. Dagarna har varit fulltecknade med olika aktiviteter. Tor-fre tog vi tåget med mormor till Göteborg och gick på Liseberg och bodde på hotell. Det var p...

Av Miss S - 3 juni 2014 20:31

Fick en förkylning som inte ville ge med sig utan istället blev värre efter 2,5 veckor med hosta och feber. Gick till vc och hade en sänka på 99 (ska vara under 10). Så läkaren konstaterade lunginflammation och ordinerade penicillin. Han frågade när ...

Presentation


Jag är 35 år och sambo med R som är 36 år. I dec 2007 bestämde vi oss för att försöka bilda familj. Lättare sagt än gjort!

(För ett kort sammandrag av vår IVF-historia så här långt, klicka nedan!)

E-mail

miss_s1976(snabel-a)yahoo(punkt)com
Lilypie Second Birthday tickers

Vårt mirakel

25 april 2011: start Primolut Nor, 10 dgr

11 maj: start Menopur

18 maj: vul

23 maj: ÄP

28 maj: ET

8 juni: Testdag!

7 juni: testat ++++   

28 juni: vul v 7+1

12 juli: hälsosamtal på MVC, v 9+1

2 aug: inskrivning på MVC, v 12+1

3 aug: ul KUB, v 12+2

13 sep: rul, v 18+1

24 okt: MVC, första besöket sen inskrivningen, v 24+0

9 nov: MVC, v 26+2

23 nov: MVC, glukosbelastning, v 28+2

8 dec: MVC, v 30+3

21 dec: MVC, v 32+2

4 jan: MVC, v 34+2

12 jan: MVC, v 35+3 (blodprov Rh-neg)

8 feb 2012: vår dotter kom till världen!   

Historia

IVF1: nov 2009 (ingen ET)

IVF2: jan 2010

IVF3: apr/maj 2010 (ingen ET)

IVF4: maj 2010

IVF5: aug 2010

IVF6: jan 2011 (gravid, mf v 6, 5+6)

IVF7: maj 2011 (gravid)

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4
5
6
7
8 9 10 11 12
13
14
15
16 17 18 19
20
21
22 23 24
25
26 27 28
<<< Februari 2010 >>>

Senaste inläggen

Tappra kämpare

Blogglista

Kika gärna in

Föreningen för ofrivilligt barnlösa

  

Wabbie foundation

 

 

Samlade ivf-bloggar

 

Länkar

Arkiv

Besöksstatistik

Sök i bloggen


Skapa flashcards