Idag har jag vaccinerat mig mot svinet. Det är väl lika bra att passa på nu, när det är två månader till nästa ivf. Kändes inte så mycket, men värkte lite i armen direkt efteråt. Känns inget nu. Men jag är fortfarande inte säker på att det var det rätta, att vaccinera sig. Men gjort är gjort! Nu måste det vara det rätta, helt enkelt!

Hur kan man sakna nåt som aldrig funnits? Det känns så konstigt. Jag skulle ju ha en knodd i magen nu. Det var meningen att jag skulle få njuta lite av vetskapen att det fanns något i min livmoder. Varför får jag inte det? Varför måste jag vänta två månader till? Eller ännu längre?   

Brösten ömmar som aldrig förr. Ska de göra det ända fram till mens??   Det är alldeles för länge, enligt mig. Humörsvängningar tycker jag att jag har mer av nu, än jag hade under hormonbehandlingen. Stubinen är väldigt kort...   Något påfrestande, för jag vill inte vara sån.

Jag börjar undra om det är nåt fel på mig. Jag fäller inga tårar. Endast en gång, sen vår kamp om ett barn började, har jag gråtit av den anledningen. Då låg jag i badet och läste en bok, om en tjej som inte kunde få barn själv och skulle adoptera. Det var i början av året. Snart ett år sen. Varför gråter jag inte? Jag kan ju börja störtböla till vilket tramsprogram på tv som helst! Visst, jag kan få lite fuktiga ögon ibland (sällan), men jag gråter inte på riktigt. Inte en enda gång när mensen kommit. Är jag helt känslokall? Borde jag inte gråta?

Läste precis om min bloggvän Tonci som inte heller fick något embryo tillbaka nu. Jag blir ledsen när jag läser hennes besvikelse och bestörtning, ögonen tåras. Förstår att hon har det ännu jobbigare än jag, eftersom de dessutom betalat för sitt försök. Och hon gråter. Och jag gråter. Kram till dig, Tonci.

När det gäller andra kan jag alltså gråta... Miffo eller?? Förstår inte.   

 

Tonci

1 december 2009 22:19

Oh, vad snällt du skriver!
Vi är i en mycket lik situation och känner verkligen likadant nu.
Du är inte känslokall, det är jag säker på. Ibland helt omedvetet skyddar man sig själv från sina egna känslor för att kunna gå vidare. Tårarna ska komma, när de behöver komma.
Jag tänker också mycket på att nu bör jag ha en liten embryo i min mage. Det gör ont att det inte är så.
Brösten ömmar - precis som du säger - som aldrig förut. Den enda sak som jag gillar är deras storlek nu, den skulle vara kul att kunna behålla ;-).
Kramar till dig!

http://vivillockshabarn.blogspot.com

 

Åsa

2 december 2009 19:18

Usch, vad jag lider både med dig och Tonci. Är pissigt och jävligt tråkigt. Minns min spontana reaktion vid vårt första försök som fick samma utgång. Jag blev mest bara förbannad. Förbannad på doktorn som var så positiv och kom med uttalande att det var bra vi upptäckte detta, vet vi vad vi ska göra nästa gång. Vadå, nästa gång tyckte jag, detta kunde de väl ha kollat upp i förväg? Släppte lite efterhand när jag fick förklarat för mig lite ordentligare och de värsta känslorna släppt. Vissa saker kan de tydligen inte se i förväg utan brukar visa sig vid ett försök när spermierna kommer ihop med äggen. Gör det inte roligare nu men kan förhoppningsvis bli riktigt bra till nästa försök.
Varma kramar

http://www.asa1977.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredag blir vår Elias tolv veckor och tiden har gått sjukt fort!! Han är en väldigt snäll liten kille och mycket enklare än Alice var. Han har dock också problem med magen precis som Alice hade, men han verkar tåligare eller har lättare att komma ...

Är född... Igår morse kl 9 kom vår lille kille till världen, 50 cm och 3505 g, 17 dgr tidigare än beräknat. Han ville inte riktigt komma ner och jag hade krystvärkar i 4 timmar och var verkligen helt slut. Men så kom han till slut med hjälp av s...

Nu har de svullna benen och fötternas tid kommit. Förra veckan var det en del bilåkande och då blir det värre. Nu har jag fått acceptera faktum och måste använda stödstrumpor trots värmen. Snyggt värre till kjol eller trekvartsbyxor och sandaler... M...

Nu är det verkligen countdown här! Har haft tre veckors semester med Alice som bara susat iväg. Dagarna har varit fulltecknade med olika aktiviteter. Tor-fre tog vi tåget med mormor till Göteborg och gick på Liseberg och bodde på hotell. Det var p...

Fick en förkylning som inte ville ge med sig utan istället blev värre efter 2,5 veckor med hosta och feber. Gick till vc och hade en sänka på 99 (ska vara under 10). Så läkaren konstaterade lunginflammation och ordinerade penicillin. Han frågade när ...