No shit?? Vari ligger nyheten och överraskningen?? Ibland kan man verkligen undra hur folk tänker.    Varför skulle inte män må dåligt av barnlöshet?   

Den här artikeln gick att läsa i min lokaltidning idag...

Redigerat 2010-06-15, kl 20.57:

Artikeln ovan visar ju knappast hela sanningen, har jag förstått. Här kan ni läsa mer om avhandlingen som Marianne Johansson gjort och som är viktig att den lyfts fram:

http://www.sahlgrenska.gu.se/aktuellt/nyheter/Nyheter%20Detalj/man-mar-samre-vid-ofrivillig-barnloshet-an-tidigare-kant.cid942302

Nu kan jag med 99,999999999999% säkerhet säga att det är kört för den här gången också.....   Det bruna blir mer och mer rött och i större mängd. Kommer att ta ett test ikväll, men förväntar mig absolut ingen överraskning. Det är mest för sakens skull liksom.

Fan också!!! Då fick akupunktören rätt ändå... Jag skulle ju bevisa henne fel! J-a skit! Men jag ska iaf ta och ringa henne och boka in en tid för ett möte och för att påbörja behandling. Så jag är så redo jag bara kan vara inför nästa försök i augusti. Undrar om kliniken kommer att ge mig Pergo under sommaren? Troligtvis, eftersom jag har så oregelbunden mens. Går det att kombinera Pergo med örtmedicinerna som man får av akupunktören?

Nu ska vi även ta tag i det där med adoptionskö. Har ju broschyrer från tre olika organisationer hemma. Så nu ska vi ta ett beslut, och anmäla oss till kö. Vad jag just nu funderar över är hur man vet när man är klar med ivf? Hur vet man att man inte ska ge ivf fler chanser, och att man ger upp en graviditet? Jag är helt öppen för adoption, och har verkligen accepterat tanken på det. Men samtidigt kan jag inte riktigt släppa tanken på att aldrig få uppleva en graviditet. Även om det ju självklart är barnet i sig som är det viktiga och det stora målet. Men adoptionen innebär ju också att vi kommer att få vänta såååååååååå länge innan vi får ett barn. Det ligger liksom inte inom det närmsta året. Snarare 3-4 år, om det räcker...? Känner ju att tiden springer iväg också, man är ju inte purung längre. Jag som sa, när jag var tonåring, att jag skulle ha barn när jag var 24..., har fortfarande inte fått barn vid 34 och kommer kanske inte att ha ett barn i min famn förrän jag är 38... Svindlande tanke. Då är jag gammal... Jag vill inte vara en gammal förälder. Varför, varför började vi inte försöka få barn tidigare????????? Skit skit skit!!!!!!

En annan tanke som precis slagit mig, i samband med adoption, är att min mamma kanske aldrig kommer att få ett biologiskt barnbarn... Hennes och pappas gener kommer kanske aldrig att leva vidare... Det gör mig också väldigt ledsen. Har ju förvisso en bror. Han är 38 år och singel och inget vidare på att ragga. Mamma har uttryckt den skrämmande tanken att hon tror han kommer att leva sitt liv som ungkarl, och då blir det väl inga barn där heller... Jag hoppas innerligt att hon har fel.

Men nu är det ju faktiskt så att vi har ett ivf-försök kvar och då banne mig, ska det gå vägen! Jag ska få uppleva en graviditet och vi ska få ett biologiskt barn och min mamma ska se hennes och pappas gener leva vidare i vårt barn. Så det så.

Åh, det här är så j-a jobbigt!!! Kan inte minnas att jag tyckte ruvningen var så jobbig förra gången. Det är en sån fajt i mitt huvud just nu, så ni anar inte! (Jo, jag vet, ni anar...) De bruna flytningarna har fortsatt lika säkert som amen i kyrkan. Det kan jag inte komma ihåg från förra gången. Har läst bakåt i bloggen och bara hittat ett inlägg om bruna flytningar en dag. Men inte i fyra dagar, som det varit nu... Vet inte om det är bra eller dåligt. Kommer bara ihåg att mensen inte kom förrän jag slutat med vaggisarna iaf.

På ena planhalvan har vi ängeln, som säger att det är klart att vi har lyckats den här gången. Det är ju vår tur nu! Vissa har blödningar trots att man är gravid, och jag råkar vara en av dem. Funderar på hur jag ska berätta den glada nyheten för alla...

På andra planhalvan har vi djävulen, som bara hånskrattar och undrar vad det egentligen är jag hoppas på. Jag har ju bruna flytningar, dvs mensen kommer vilken dag som helst. Det finns inget litet frö i magen, det finns inget som växer där och som vill bo hos mig i 9 månader. Ge upp nån gång! Alla tecken talar ju emot en graviditet.

Känner mig så otroligt schizo, så det är inte klokt. Jag, som normalt är väldigt positiv person, vill ju så klart gärna lyssna på ängeln. Men djävulen kommer med logiska argument och det känns som jag faktiskt borde lyssna på den sidan. För ovanlighetens skull så vet jag inte vilket som är bäst. Ska jag vara glad och lyckligt ovetande fram till testdagen och sen kanske nå svart botten, eller ska jag förvänta mig det värsta och istället ev bli glatt överraskad?? Vilket är bäst?? Jag blir tokig på det här!! Jag måste nog tjuvtesta...........................

Det känns ganska kört för den här gången också... Jag borde väl ge upp, men inte förrän jag testat negativt kommer jag att lämna in handduken helt och hållet. Försöker verkligen tänka positivt, trots allt. Det finns en mikroskopisk chans...

Vips! Så var den härliga fredagskänslan som bortblåst... Gick på toa och upptäckte lite bruna nyanser i trosorna... Jag vet, det är inte kört än. Men det goda humöret försvann ändå... Måste försöka tränga bort de negativa tankarna...

Kommer ni ihåg mina affirmationskort som jag köpte? På dagens kort står det:

Jag är glad och lätt om hjärtat!

Får väl läsa det en sisådär 50-11 gånger, så kanske jag tror på det till slut...

Blir inte mycket gjort på jobb idag, känner jag... Många som är borta också, pga skolavslutningar och studenter. Då blir det så tyst och lugnt på kontoret och det blir lite segt att jobba. Mycket lättare att surfa lite på bröllopsgrejor då... (Men lite dåligt samvete har jag förstås...)

Klänningen kom igår!! Tjoho!! Den sitter perfekt och jag ska helt klart behålla den! Inte illa att få en bröllopsklänning för 299 kr, eller hur??   

I förgår bokade jag sminkning och idag har jag bokat håruppsättning. Har ju fortfarande inte fått tag på den där gamla kompisen till R, som skulle fixa mitt hår. Så nu struntar jag i henne, och så bokade jag på en salong i stan istället. Nästan mitt emot där jag ska sminkas, så det blir nog perfekt!

Ikväll ska vi provsmaka det mousserande rosévinet som vi förmodligen ska ha som välkomstdrink på bröllopet. Hoppas det är gott!    Ska försöka få till att vi tittar på Avatar ikväll också, istället för fotboll... Undrar hur det ska gå... Fast jag är inte helt emot fotbolls VM, tycker det kan vara ganska kul. Men beror ju på vem som spelar så klart.

Hela helgen vigs åt stenläggning, så det blir nog inget bloggande. Ha en skön helg allihopa!   

Läste just genom mina inlägg från förra ruvningen... Letade efter symptom som jag hade då. Hittade inte så mycket. Däremot skrev jag väldigt mycket om hur mycket jag ogillade vaggisarna... Så det behöver jag ju inte skriva om igen...

Jag har nämligen lite menskänningar, tycker jag. Jag vet inte hur jag ska tyda det, om jag ska tyda det alls. Antingen är det bra eller så är det dåligt, simple as that! Har också haft lite ont i huvudet de senaste dagarna, som jag brukar få innan mens. Det känns lite olycksbådande.

Tror att det blir test på kvällen den 17:e, alltså nästa torsdag. Jag vill inte testa på morgonen innan jobb, och jag vill veta på fredagen, för att kunna ringa kliniken och berätta hur det gått. Sen stänger de nog för sommaren, har jag för mig.

Den 17:e är vår förlovningsdag, den fjärde i ordningen... Vi har varit urdåliga på att fira den dagen, glömmer alltid. Vi firar snarare den dag vi blev tillsammans. Men nu tänkte jag att vi skulle "fira" med att jag köper vars en GB bröllopsstrut till oss. Om vi dessutom ska fira ett plus, är det ju perfekt med en glass! Behöver vi däremot dränka våra sorger, så är ju glass alltid bra på det...

Ska ju på möhippa nästa lördag, den 19:e. Vi ska bl a på ölprovning. Skulle det visa sig att jag faktiskt lyckats bli gravid, så blir det väldigt svårt att komma undan ölprovningen. Jag har inte en aning om hur det ska gå till. Men det är ju ett ganska angenämt problem isf. Skulle vi inte haft ölprovning, kunde jag ju bara beställt alkoholfri öl/cider/drink i baren och låtsats lite. Men det går ju inte på en ölprovning... Några tips kanske?? Fast jag behöver kanske inte bry mig om det... Ska ju först få två streck på stickan, eller hur...

Men tänk om det finns något som växer i min mage just nu?? Tänk om det t o m finns två!! Svindlande tanke... Men jag försöker att vara realistisk och intala mig att det säkert inte gått vägen den här gången heller... De positiva och negativa tankarna har en väldig fajt i huvudet på mig just nu, som ni kanske märker...     

Alltså..., är det nån mer än jag som är otroligt trött på tjatet om det kungliga bröllopet???? Jag får snart spel!!! Det är överallt! På radio, tv och i tidningar, 24/7!!! Jag har dessutom en chef som är rojalist ända ut i fingertopparna, så hon pratar väldigt gärna om det stundande bröllopet varje fika och lunch. Grrr.... Jag är ganska glad att jag kommer att vara iväg på möhippa hela den dagen! (Jag är absolut inte emot kungafamiljen och monarkin i övrigt, men det här är bara för mycket.)

Dessutom tycker jag så väldigt synd om Victoria och Daniel, för nu har det börjat tjatas om barn också. "Om nio månader ser vi gärna en liten arvinge." Hörde på lokala TV4-nyheterna igår att Skåne skulle ge brudparet ett storkpar, för att om nio månader kommer storken! Men herregud!!! Vilken press! Stackare... Kan ju vara så att de vill vänta lite, kan ju vara så att det inte är helt lätt att bli gravid, men visst, kan ju också vara så att det kommer ett barn om nio månader. Men tänk om de inte kan få barn!! Vilken katastrof! Vad skulle då hända?? Skulle de göra ivf? Skulle de adoptera? Alla bara förväntar sig att de ska yngla av sig omedelbart, och det kan man ju hoppas. Men man vet ju aldrig... Jag hoppas, för deras skull, att det inte är några problem.

Börjar bli lite irriterad på den där tjejen jag pratat med om att fixa håret till bröllopet. Hon skulle återkomma när hon visste om de är på semester eller ej, på vår dag. Det är ju några veckor sen nu. Har försökt få tag på henne några gånger, men får inget svar. Jakten fortsätter ikväll. För nu måste jag verkligen boka frisör. Kan inte hon, så måste jag boka någon annan och det börjar brinna i knutarna! Frågan är om jag ska boka någon annan i vilket fall som helst...

Inget nytt att rapportera om ruvningen idag heller... Tiden släpar sig fram. De ömma brösten består och jag förbrukar trosskydd som aldrig förr pga de fruktansvärt jobbiga vaggisarna.