Det är så tyst och stilla på bloggarna i ivf-bubblans värld. Har orken gått ur oss alla? Har hoppet fått sig en törn? Eller är det julen som hägrar?

Jag hoppas verkligen att alla mår ganska bra, trots allt. Trots motgångar och käftsmällar. Jag hoppas alla orkar resa sig igen, och slå tillbaka. För vi ska vinna kampen! 2011 ska vi slå home-run! Så det så!

Jag kan ju egentligen inte påstå att mitt hopp har försvunnit, jag har bara inget nytt att berätta om. Fast jag kan ju berätta att jag pratade med Carlanderska och kom överens om att börja med Provera runt 27 dec. Skulle gärna börja några dagar tidigare, så vi kan starta behandling tidigare. Vill ju komma igång! Skulle iaf ringa igen innan de stänger för julen, och bestämma definitivt datum. Längtar tills det är dags igen!

Vi har bokat en liten tur till Köpenhamn 27-28 dec. Vann en auktion på Tradera med värdecheck på hotellövernattning inkl frukost i Danmark. Riktigt fyndpris och supernöjda med klippet! Ska bli mysigt!

Imorgon är det julbord med jobb. Sill, gravad lax och snaps är inget för mig. Så julbordet är inget jag längtar jättemycket efter. Men en riktigt god Janssons frestelse är aldrig fel. Dessutom vet jag att godiset är hemmalagat, och det ser jag verkligen fram emot.

Jag älskar snön och kylan! Det är underbart! Hoppas det håller sig kallt resten av vintern, så det inte blir slask av alltihopa! Jag älskar knirret under skorna när man går i snön. Jag älskar när kylan biter i kinderna. Jag älskar solen på en klarblå himmel och snön som glittrar. Jag älskar tystnaden som följer ett snöfyllt landskap. Så dovt och stilla. Lovely! (Jag vet, jag bor i fel landsände...)

Så var den väntan slut. Nu kom mensen, och därmed svaret på mina funderingar.

Imorgon ska jag ringa Carlanderska och be om recept på Provera för nästa mens. Så då bör ju nästa ivf bli i början av januari, och vul direkt när de öppnar 10 jan.   Om jag kan vänta några dagar extra med Provera och tajma mensen.

Riktigt längtar nu efter att sätta igång igen. Känns som en hel evighet sen sist, och känns som vi inte gör något åt vår situation. Men visst, kroppen har fått en välbehövlig vila sen dess.

Och det snöar! Jag älskar det!!! Det lyser upp så fint, och flingorna dalar så rofyllt från himlen. Måtte det stanna kvar ett tag nu. Men det ska ju vara kallt åtminstone till nästa vecka, säger de... Fast de har ju haft fel förr, eller hur...??

Önskar ofta att jag hade en lucka på magen, så jag kunde kika in och se vad som egentligen försiggår där inne... Eller ett eget ultraljud där hemma! Det hade väl varit nåt, va?   

Jag har inte en aning om jag verkligen har haft äl eller inte. Fick ju utslag på stickan två dagar i rad för 1½ vecka sen. Men hade inga som helst andra symptom på äl, som jag annars brukar ha. Efter äl får jag alltid tokömma bröstvårtor, men denna gånget inget alls. Märker också på flytningarna (ursäkta om det är lite för intimt för er) när äl är på gång. Denna gånget, inget alls. Tycker jag har haft lite känningar i magtrakten de senaste två veckorna, men vet inte vad det betyder.

Så har jag haft äl eller inte? Väntar jag på äl eller väntar jag på mens? Tempade några dagar här i början av veckan för att se om tempen kunde avslöja om jag haft äl. Den ligger ju högre än normalt då. Eftersom jag var flitig Fertility Friend tempare innan ivf, så visste jag ju vad min normala temp var. Tempen visade på högre värden = äl.

Men så blev jag osäker. Tänk om mitt intagande av svinsköldkörtel har påverkat min temp? Det var ju liksom en av poängerna med de pillerna... Jag skulle höja min normala temp och inte vara så frusen längre. Det stämmer nog också. Jag fryser nog inte lika mycket längre. Så det är kanske därför min temp är högre. Inte för att jag har haft äl.

Faktiskt så sa ju läkaren på CA att jag hade en äggblåsa på 14 mm när vi var där för två veckor sen. Han gissade på äl under helgen som kom då. Men han sa också att det kunde vara så att det inte blev någon äl, att äggblåsan liksom bara skrumpnade ihop och försvann. Sånt händer. Jaha. Det gjorde ju inte mig mycket klokare egentligen.

Suck, vad jobbigt. Men jag lär ju få svaret nästa vecka. Kommer mensen då, så har jag ju haft äl. Kommer inte mensen, så tar jag ett grav test. Är det negativt, så har jag väl inte haft äl då.   Då är det bara att fortsätta vänta...

Men hur länge ska man behöva vänta? Det är ju det enda man gör nuförtiden. Väntar, väntar, väntar. På än det ena, än det andra. Den här barnlösheten är enda evig väntan. Och längtan.

Men det är ju härligt att det är fredag, eller hur?   Och jag har precis fått veta att jag får en skaplig löneförhöjning 1/1-2011!   

Givetvis är jag glad för min svägerskas skull, att de har fått en frisk liten dotter. Men jag har verkligen haft svårt att engagera mig i hennes graviditet den här gången. Jag har distanserat mig, och igår erkände R att han nog gjort detsamma.

Det var svägerskans man (M) som igår ringde och berättade nyheten. R berättade att M sagt nåt i stil med att vi kanske inte tyckte det var så roliga nyheter. Men det hade ju R sagt, att det var det ju visst. Men R fick känslan av att det var som M nästan kände sig skyldig och ursäktande, för att de lyckats få ett barn. Det är ju verkligen inte meningen. Det är ju inte deras fel att vi inte kan få barn. Absolut inte.

Men det gör inte det lättare, att de nu har en liten gullig bebis att snusa på... Jag har väldigt kluvna känslor inför att träffa det lilla nytillskottet på söndag. Mysigt att få hålla en liten bebis, men det ska ju vara VÅR bebis vi får hålla i famnen... Så orättvist.

Så har svägerskan och hennes man fått sin andra lilla dotter.   Jippie.

Bakslag för min vän som fick hjärnblödning för några veckor sen. Ett tag såg det riktigt bra ut, och han var vaken och pratade utan problem. Men så blev värdena sämre igen, och han fick en ny hjärnblödning. Nu ligger han åter nedsövd och i respirator... Läkarna har sett tecken på en ev halv förlamning och ev personlighetsstörningar... Det är så fruktansvärt hemskt det här, så det jag finner inga ord... Blir så ledsen när jag tänker på det, och hur hans fru har det.   

För att spä på den sorgliga känslan lite, så hade jag en graviddröm inatt. Inte lite gravid, utan höggravid var jag. Alla gick liksom och väntade på att värkarna skulle sätta igång när som helst. Kanske är det för att vi väntar på just det hos svägerskan, men det var lite jobbigt när jag vaknade i morse, med en väldigt tom mage...

Har inget speciellt nytt att berätta om...

Fick första numret av iForm tidningen som jag anmälde mig till när vi sprang iForm loppet i slutet av augusti. Där fanns en liten extra bilaga om löpning. Hur man kan förbättra sig tidsmässigt, springa längre eller börja springa öht. Hur man kan träna tillsammans i par, även om man ligger på olika nivå. Intressant. Jag blev genast inspirerad och på fredag kvällen bestämde vi (jag   ) att vi skulle ut och springa intervall på lördagen. För att så småningom kunna förbättra våra löptider. Så tillsammans begav vi oss iväg mot skogen, först i rask promenadtakt uppför "mördarbacken" och sen lätt joggandes.

Schemat var:

• 5 min lätt jogg
• 2x5 min snabb löpning, med 3 min rask promenad mellan
• 5 min lätt jogg

Lät hyfsat enkelt tyckte jag. Men fy fasiken!!! 5 min snabb löpning känns som en mil!!! Fy vad trött jag var redan efter 1 min!!!   Trodde definitivt inte att jag skulle palla springa hela tiden, och absolut inte två omgångar. Men det gick vägen! Lite jävlar anamma gjorde susen. Sen är jag ju envis som synden, så jag skulle minsann inte ge upp så lätt! Såg ju dessutom R som sprang framför mig hela tiden, och jag kunde ju inte vara sämre, eller hur??

Kändes på sätt och vis som ett mesigt pass, på bara 20 min. Men vi var båda ganska slut efter det, så klart. Resultatet hette träningsvärk i låren igår och idag. Längesen jag ansträngde de musklerna så. Det blir inte på samma sätt när man springer sin vanliga runda i samma takt varje gång.

Nu efteråt är jag väldigt stolt över mig själv, för att jag klarade det, och vill faktiskt göra det igen. (Eller rättare sagt, steg 2 på schemat.) Men just då, när vi sprang, var det pecka!

Imorgon ska jag äntligen iväg och simma.    Har ju funderat på det hela hösten nu, och i fredags skrev jag in det i kalendern, så nu ska det bli av! Tänkte köpa 10-kort, så jag går en gång i veckan. Bra omväxling till löpträningen.

Heja heja!   

Jag har anmält mig som testpilot för Arlas nya varianter av grädde, smaksatta med jordgubb och choklad. Vill du också bli testpilot?

Jag har aldrig gjort något sånt här förut, så det skulle vara riktigt kul! Får se om jag blir utvald!