Vad konstigt det blev med texten på förra inlägget... Skrev det i word först, och kopierade in här, eftersom det var så mycket...

Igår var vi på vul. Det såg bra ut. Drygt 20 äggblåsor, varav 17 var mellan 10-14 mm och 5 var mellan 15-17 mm. Jag fortsätter med Menopur som hittills och ska på nytt vul imorgon bitti. Troligtvis ÄP på fredag och ET på måndag. Känns bra!   

Jag känner mer av att jag är uppsvälld och öm nu, än jag gjort tidigare. Det känns bara att sitta ner. Igår på vul kände jag verkligen när hon "rotade runt" med staven och det gjorde t o m lite ont. Det har jag aldrig känt förut.

Vi frågade om AHA och om långtidsodling. AHA används när skalet runtom embryot är lite väl tjockt, sa hon, och man kan ju därför inte bestämma på förhand om det ska göras AHA. Men det är iaf inget som har med mina svårskalade ägg att göra. Att de är svårskalade är något som har noterats vid microinjektionen av spermien.

Långtidsodling används vid två tillfällen: om man har väldigt många fina embryon, dvs ett stort urval. Då kan man odla vidare till blastocyster för att se vilka som verkligen är livsdugliga. Det andra tillfället för långtidsodling är när embryona inte har delat sig helt i den takt som de bör. Då kan man odla lite längre för att se hur det ser ut på dag 5. Men det är alltid så att miljön i livmodern är mer optimal än den i värmeskåpet, så det kan ändå vara så att embryo som förs tillbaka dag 2 och leder till graviditet kanske inte skulle överlevt i ett värmeskåp. Det vet man ju aldrig... Men det är ju också något man betämmer när äggen är befruktade.

Trombyl frågade jag faktiskt inte om. Kände inte att det var nåt för oss egentligen, då jag har läst på andra ställen att det oftast ges till kvinnor som haft ett eller flera missfall. Så är det ju inte i vårt fall.

Igår kväll var jag på akupunktur. Äntligen var vinden i mig borta, och jag var lugn. Mina förutsättningar var en graviditet är optimala nu, sa hon, och det kunde inte bli mycket bättre.    Hon satte några nålar på mig, som jag nog hade i ca 45 min. Sen önskade hon mig stort lycka till! Jag ska inte dit i samband med ET heller, för det tyckte hon var lite att överarbeta det. Det behövdes inte mer, tyckte hon. Så nu är jag så redo jag bara kan bli!

Ge mig nu ett eller två toppfina embryon på måndag, för nu jäklar ska jag bli gravid!!!

WOW!!! Vilken fantastisk dag vi fick! Det var helt underbart roligt hela dagen! Min bukett spelade oss spratt hela dagen, men allt löste sig till slut.

Jag började dagen hos frissan och sen med sminkning. Under tiden var R och köpte var sin tårtbit på konditoriet och lämnade till hotellet. Sen skulle han hämta buketten. Till saken hör att vi var inne i fredags och hämtade några kvistar fresia som jag skulle ha i håret. Så han visste hur den blomman såg ut, och att den skulle vara i buketten. När jag kom ut från frissan, ringde han.

-Skulle du inte ha såna blommor i buketten, som du har i håret?

-Jo...

-Det är där inte. Och buketten är skitstor! Och där är fem mindre buketter.

-Va?! Du skojar med mig.

-Nä...

-Skulle du inte ha gerbera också i buketten?

-Jo.

-Där är bara rosor.

-Rosor?? Där ska inte vara en enda ros!

Vad händer?? Som tur var hade R inte kört ifrån parkeringen vid blomsteraffären, så han gick in igen. Han kände ju på sig att något var fel. De mindre buketterna tänkte han kanske var till bordsdekoration, så han kände sig mest dum som inte hade koll på läget, stackarn... Personalen i blomsteraffären höll på att skämmas ögonen ur sig när de förstod att de lämnat ut fel blommor. Det var bara att bära in allt i affären igen, och så fick R istället med sig min fina lilla bukett med vita gerbera och syrénlila fresia och en coursage med fresia. Lite mer lagom och i den skala vi hade tänkt oss. För vår del var det ju inte såååå farligt om vi fått fel blommor, men stackars den brud som planerat detta i minsta detalj och dessutom hade blommor till fem tärnor och brudnäbbar, och hade fått bara min lilla bukett!! Ojojoj!! Så arg och besviken hon hade blivit! Floristen bad R hålla tyst om detta, och inte berätta för kreti och pleti... Men man kan ju inte låta bli. Det är ju samtidigt lite kul!

Vi fick lite lunch hos mamma och bytte även om där. Sen körde vi iväg för fotografering. Då började det regna. Vi hade inte hunnit särskilt långt förrän det slog mig: buketten! Jag hade glömt den! R tvärnitade och vi vände tillbaka till mamma. Givetvis hade hon redan hunnit köra hemifrån, till vårt hotell för att lämna våra väskor för natten. Hon hade inte mobilen med sig, för hon skulle ju bara dit... Vi hade ingen nyckel. Så R stod på gasen och körde ner mot hotellet. Under tiden ringde jag 118118 och blev kopplad till hotellet och bad receptionisten där att stoppa mamma när hon kom dit. När vi kom dit, stod mamma frågande i receptionen och undrade vad som stod på. Hon trodde att receptionisten skojat med henne när han sagt att hon skulle stanna kvar.

-Nej, hade hon sagt. Jag ska hem och göra vid mig.  

-Jo, du ska stanna kvar här.  

-Du skojar med mig...?  

-Nej...

Men till slut hade han berättat att jag hade ringt och sagt det. När jag kom in sa jag bara:  

-Buketten!

Så for vi ut i bilarna och körde hem till henne igen och jag fick min bukett. Hade också ringt fotografen och meddelat att vi blev lite sena. Då satt hon i bilen och skulade för regnet... Hon sa också då:  

-Hur gör vi? och syftade på regnet.

Bra fråga... Men när vi gick in genom entrén till parken, så slutade det regna! Helt otroligt! Vi började att fotas inne i växthuset, där vi senare skulle ha vigseln. Väldigt vackert där! Sen gick vi ut och fotades ute i parken. Hon tog ca 600 bilder, och det ska bli väldigt roligt att se dem sen. Hon hoppades kunna skicka urvalet redan denna veckan!

Vi var klara med fotograferingen ca trekvart innan vigseln skulle vara. Så vi passade på att gå på toaletten, prata lite med vigselförrättaren (vf), torka av det våta gräset från skorna och att vara lite nervösa... Det var t o m så att R sa att han hade lite hjärtklappning strax innan vi gick in. Vf visade in våra gäster i växthuset och när alla var på plats, gick vi in från en sidodörr. Jag kommer ihåg att vf började med att säga:

-Ni har valt att ta ert förhållande ett steg längre.  

Sen kommer jag inte ihåg ett ord hon sa, förutom när hon lämnade över ordet till mig. Jag skulle läsa upp en dikt. Hade det inte varit för den dikten hade jag nog inte varit så nervös innan, men oj vad jobbigt det var! R visste ingenting. Jag började nästan gråta innan jag var klar med första raden! Jag kunde den egentligen utantill, men kom inte ihåg något alls när det väl gällde, så det var tur jag hade en lapp!

Hela vigseln tog ca 10 min, och efteråt var det gratulationer och kramkalas och lite riskastning. Så 25 min efter vigseln började, lämnade vi parken. När vi körde från parkeringen började det regna igen! Snacka om tajming! Fattar inte att vi kunde ha sån tur!

När vi parkerat bilen och skulle gå till gästgifveriet där vi skulle äta, brakade ovädret löst och regnet vräkte ner. Jag hade öppna skor, och halkade verkligen omkring inne i skorna! Vi fick halvspringa med våra paraplyn, men det var inte alls långt, så det gick bra ändå.

När alla hade fått var sitt glas med bubbel och tagit ett våffelhjärta, så hälsade R alla välkomna och sa att han hade en liten överraskning till mig! Jag hade ju egentligen velat ha egen musik under vigseln, men det gick inte enl Sofieros personal eftersom det redan var musik i installationen i Orangeriet. Den gick inte att stänga av. Men nu hade R ändå fixat musik! Han hälsade in en tjej och en kille med gitarr. Tjejen sjöng "Du är allt" av Sonja Aldén, som jag skrivit om här innan, och "Hallelujah" med svensk text speciellt för såna här tillfällen. Hon sjöng helt fantastiskt vackert och det var en sån underbar överraskning, så jag började så klart att gråta! Det var så fint!!!

Middagen blev också väldigt lyckad. Maten var suveränt god, och vinet var gott och personalen lagom diskret och mycket proffsig, och ändå lite personlig. R's syster läste upp lite telegram och hälsningar under middagen. R's pappa hälsade mig välkommen i familjen och gav R tre råd:

-Kom ihåg bröllopsdagen!  

-Köp blommor lite då och då!

-Fäll ner toaringen på toaletten!  

Det fixar R utan problem! Sen läste min mamma upp en superfin dikt, med lite darr på rösten. Jag fick tårar i ögonen igen... Efter desserten hade vi lite presentöppning. Sen var det kaffe/té med avec och chokladtryffel.

Ca 21.30 betalade vi och lämnade gästgifveriet och strosade genom stan till hotellet. Vilket rum vi fått! Superhäftigt! Vi hade letat efter ett rum med jacuzzi eftersom vi visste att vi skulle vara där relativt tidigt. Rummet låg i källaren på hotellet. När vi kom in genom dörren såg vi en en glasvägg och bakom den stod badkaret. Ute i rummet liksom, inte på badrummet. Sängen var superfin med snidat trä och stolpar i varje hörn, som för en sänghimmel. På sängen låg två rosor och en ask choklad. På sängbordet stod en flaska champagne på kylning och där fanns lite frukt uppskivad på ett fat. Överallt stod värmeljus och kärleksballader spelades på en liten stereo. Helt underbart! Dessutom hade vi ju tårtan som R hade hämtat tidigare på dagen! Så vi fyllde badkaret och bubblade och drack champagne och åt tårta för glatta livet!

En fullkomligt perfekt dag och kväll och allt var helt underbart! Helt oförglömligt och superroligt! Vilken upplevelse!

Nu ska jag bara lära mig ett nytt efternamn! Och som Åsa sa i en kommentar; nu heter jag ju egentligen Mrs S!