Efter jag hade skrivit gårdagens inlägg satt jag och läste lite på adoptionssajter. Då ringde mamma och undrade hur det hade gått hos akupunktören. Jag berättade och sa samma sak till henne, som jag skrev i mitt inlägg, om stressen av att vi kanske inte lyckas och allt det där. Då brast det. Jag började storgråta och var helt förstörd...

Mamma föreslog att jag skulle gå och prata med en terapeut för att få ur mig alla dessa känslor och tankar och funderingar, med en utomstående. Inte bara det som har att göra med ivf och barnlöshet, utan mycket som nog ligger kvar från min pappas bortgång för elva år sen. Jag har fortfarande svårt att prata om det, speciellt med mamma. Har funderat många gånger på att det kanske är ett tecken på att jag inte riktigt har bearbetat min pappas död. Tanken på en terapeut har också slagit mig mer än en gång. Kanske är det dags nu?

Jag vet att några personer på jobb har varit hos en terapeut som företaget betalar för (jag har ju sett fakturorna eftersom jag jobbar på ek avd!). Hon jobbar med KBT (kognitiv beteende terapi). Tror nog jag ska ta ett snack med min chef och försöka boka in ett möte med terapeuten efter semestern. Hinner väl kanske gå en gång innan nästa ivf försök.

Efter jag hade avslutat samtalet med mamma, gick jag ut till R i vardagsrummet, där han låg och tittade på fotbolls-VM. Jag var ju helt rödgråten och kröp ner till honom i soffan och berättade varför jag var ledsen. Han sa inte ett ord, höll bara om mig och smekte mig på axeln. Att prata känslor är inte hans starka sida. Jag var tvungen att fråga om han inte tänker på det sättet som jag, om han inte funderar på vad som kommer att hända?? Han fick ur sig några meningar, men inte mycket. Blev lite besviken på honom, på att han inte ville prata och på hans bristande tröstande förmåga... Så när jag hade lugnat ner mig, gick jag och borstade tänderna och la mig istället. Han kom ganska snart efter det, då matchen var slut... Men vi pratade inte mer om vår barnlöshet. Jag kan ju räkna ut med rumpan att han inte kan prata om känslor, för det har de aldrig gjort i hans familj... Går det att ändra på, tro?

 

MDB

7 juli 2010 11:02

Jag tror att det där med att prata om känslor är något som behövs övas upp. Jag har egentligen alltid haft svårt för det, men ju mer jag anstränger mig för att göra det, desto lättare blir det.

Tror att terapeuten är en bra idé. Trevligt dessutom om företaget kan betala. :-)

http://minadrommarsbarn.blogspot.com

 

avlängtantilldig

7 juli 2010 18:12

Tycker det är en bra idé att gå och prata med någon. Jag har gjort det, dels pga IVF-djungeln men också eftersom jag har det väldigt jobbigt på mitt jobb. Det har hjälpt mig jättemycket!

http://enmammautanbarn.blogspot.com

 

Tonci

7 juli 2010 18:35

Jag tror också att en terapeut kan vara till hjälp för att kunna bearbeta dina känslor.
Min man har också jättesvårt med att prata om sina känslor, han har blivit lite bättre på det sedan vi träffades, men stor förändring har inte hänt. Hela hans familj har svårt att prata om känslor och jag vet inte hur mycket en vuxen person egentligen kan ändras. När jag behöver mycket känslosnack vänder jag mig till mina bästa väninnor och det hjälper.
kram

http://vivillockshabarn.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredag blir vår Elias tolv veckor och tiden har gått sjukt fort!! Han är en väldigt snäll liten kille och mycket enklare än Alice var. Han har dock också problem med magen precis som Alice hade, men han verkar tåligare eller har lättare att komma ...

Är född... Igår morse kl 9 kom vår lille kille till världen, 50 cm och 3505 g, 17 dgr tidigare än beräknat. Han ville inte riktigt komma ner och jag hade krystvärkar i 4 timmar och var verkligen helt slut. Men så kom han till slut med hjälp av s...

Nu har de svullna benen och fötternas tid kommit. Förra veckan var det en del bilåkande och då blir det värre. Nu har jag fått acceptera faktum och måste använda stödstrumpor trots värmen. Snyggt värre till kjol eller trekvartsbyxor och sandaler... M...

Nu är det verkligen countdown här! Har haft tre veckors semester med Alice som bara susat iväg. Dagarna har varit fulltecknade med olika aktiviteter. Tor-fre tog vi tåget med mormor till Göteborg och gick på Liseberg och bodde på hotell. Det var p...

Fick en förkylning som inte ville ge med sig utan istället blev värre efter 2,5 veckor med hosta och feber. Gick till vc och hade en sänka på 99 (ska vara under 10). Så läkaren konstaterade lunginflammation och ordinerade penicillin. Han frågade när ...