När man berättar för någon att man håller på med ivf, så utbrister de:

-Åh, vad roligt!

Som om det är garanterad utdelning bara för att man gör ivf. Ungefär som de tror att det är lika med att säga att man redan är gravid liksom...

Eller alla de som jämt och ständigt klagar på sina barn och på hur jobbigt det är. Pratade med grannen igår kväll, som har tre pojkar mellan 3-9 år.  Fick höra hur otroligt jobbigt de haft det, och man ska minsann inte tro att det är en dans på rosor med barn. Att man ska vara medveten om det och förberedd innan man sätter barn till världen. Jag förstår att de har haft det jobbigt, och jag vet att det kan vara väldigt jobbigt med barn. Men det minskar ju inte min längtan efter barn precis. Alla guldögonblick gör ju direkt att man glömmer de jobbiga stunderna, eller hur? När vi gick vidare, jag och R, så sa han på skämt:

-Du kunde ju sagt "Ja, själv kan vi inte få barn".

Det hade nog fått tyst på henne... Och henne tystar man inte i första taget, kan jag säga.

Fortfarande kan jag också höra kommentarerna om att det sitter i huvudet och att det blivit en psykisk grej, att inte kunna bli gravid. Nu vet ju inte så många i vår omgivning om vår situation, så dessa ord har kommit från de som står oss nära. Jag blir lika förvånad varje gång. De har ju inte riktigt fattat grejen liksom. Som när min mamma också pratade om patienter på hennes jobb som kommer in för ivf överstimulering, men inte är mer än typ 22 år gamla. Det förstår inte hon riktigt. Hon tycker de är för unga för ivf.

-Då kan man väl ge det ytterligare en chans och försöka lite längre på egen hand.

Men då var jag ju givetvis tvungen att protestera. Nej, så funkar det inte. Längtan efter ett barn är inte mindre bara för att man är yngre, den är lika stor oavsett ålder. Det är bara det att man blir lite mer stressad ju äldre man blir, eftersom man vet att tiden springer ifrån en och man blir mindre och mindre fertil. Men unga par har exakt samma rätt att få hjälp, och de längtar precis lika mycket som vi som är 30-35.

Jag är trött på att ingen förstår våra känslor kring ivf. Har man inte själv varit med om ivf, så har man inte en chans att förstå och det kräver jag inte heller. Jag vet att det är omöjligt att sätta sig in i vår situation. Men jag önskar att jag hade någon nära mig, som verkligen kunde förstå. Som jag kan prata med och som precis förstår vad jag menar och hur jag känner. Som varit där själv. Det räcker inte med R alltid. Ibland vill man ventilera med någon som står på utsidan. Förstår ni vad jag menar?

Just nu är jag ganska trött, psykiskt...   

 

M

6 maj 2010 17:28

Så himla bra skrivet! Du har så rätt - i allt! Det känns som att det är mina ord. Visst är det så att ingen som inte är med om det här själv nånsin kommer kunna förstå. Och jag har upplevt att trots att jag berättat för nästan alla i min omgivning nu så fattar vissa av dom ändå inte och kan ibland fortfarande komma med sådana knäppa kommentarer så man tror inte det är sant! Ja, det är skönt att ha någon att ventilera med. För ett tag sedan visade det sig att en tjej jag umgåtts med i två år, fast inte på tu man hand utan i en större grupp, också genomgick samma sak som vi. Och plötsligt en kväll för ett tag sedan berättade hon det och jag höll på att tappa hakan. Vi båda hade hållt på med det här i flera år och ingen hade sagt något tidigare. Efter det har det varit fantastiskt skönt att ha henne att ventilera med. Vem vet, om du börjar öppna upp dig för dina nära och mindre nära så kanske det finns andra som kämpar? Kramar till dig

http://drommenomenfamilj.bloggplatsen.se

 

Fialisa

6 maj 2010 19:44

Jag önskar också att man ibland hade någon i ens närhet att prata med och som förstod precis vad det handlar om. Men eftersom vi inte har det så är det i alla fall härligt att vi i bloggvärlden har varandra. Vi förstår varandra! Vi förstår vad det innebär att vänta och att våndas över ruvande och att ha en oförstående omgivning omkring oss.
Kram :)

http://varresatilltre.blogspot.com

 

Åsa

6 maj 2010 19:57

Är så sant som du skriver för det går faktiskt inte att förstå om man inte genomgått det själv. Men håller med Fialisa här ovan att det är underbart att bloggvännerna finns.
Stora kramar

http://www.asa1977.blogspot.se

 

Barnarlivet

7 maj 2010 08:17

Åhhh, det värsta är verkligen de där som tror att det sitter i huvudet. Fick den kommentaren från min svägerska inför vårt första IVF att nu måste jag tänka positivt annars blir det inte nåt. Som om positiva tankar skulle få mannens spermier fler eller rörligare? (Nu lyckade inte det först försöket, så jag antar att jag inte tänkte tillräckligt positivt)

http://barnarlivet.blogspot.com

 

Anna

7 maj 2010 08:58

Jag har inte gått igenom IVF men jag har haft 4 missfall och tar aldrig någonsin det självklart att jag kommer att föda vårt barn en dag. Människor som inte upplevt en situation klampar runt som elefanter i andras känsloliv utan rätt, tror inte man kan förstå längtan efter ett barn om man inte haft problem själv. Kram

http://mijaqi.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredag blir vår Elias tolv veckor och tiden har gått sjukt fort!! Han är en väldigt snäll liten kille och mycket enklare än Alice var. Han har dock också problem med magen precis som Alice hade, men han verkar tåligare eller har lättare att komma ...

Är född... Igår morse kl 9 kom vår lille kille till världen, 50 cm och 3505 g, 17 dgr tidigare än beräknat. Han ville inte riktigt komma ner och jag hade krystvärkar i 4 timmar och var verkligen helt slut. Men så kom han till slut med hjälp av s...

Nu har de svullna benen och fötternas tid kommit. Förra veckan var det en del bilåkande och då blir det värre. Nu har jag fått acceptera faktum och måste använda stödstrumpor trots värmen. Snyggt värre till kjol eller trekvartsbyxor och sandaler... M...

Nu är det verkligen countdown här! Har haft tre veckors semester med Alice som bara susat iväg. Dagarna har varit fulltecknade med olika aktiviteter. Tor-fre tog vi tåget med mormor till Göteborg och gick på Liseberg och bodde på hotell. Det var p...

Fick en förkylning som inte ville ge med sig utan istället blev värre efter 2,5 veckor med hosta och feber. Gick till vc och hade en sänka på 99 (ska vara under 10). Så läkaren konstaterade lunginflammation och ordinerade penicillin. Han frågade när ...