Helly

5 mars 2012 15:45

Stor kram till dig! Kämpa på, du orkar! Man klarar det på något sätt... Första tiden är skitjobbig men den går över!
Hur sover hon när hon sover - i vagnen, i sängen, på dig, vid bröstet? Kanske du kan hjälpa henne sova mer där hon brukar kunna sova? Mina barn somnade alltid när jag ammade dem. Om jag försökte flytta dem eller rörde på mig så vaknade de. Till sist gav jag upp försöken att lägga dem ifrån mig och satte mig i en skön fåtölj när jag ammade, pallade upp med kuddar och när de somnat vid mitt bröst så sov jag också i fåtöljen. Alternativt satt och slötittade på tv. Jag gav upp alla principer jag hade innan barnen kom och blev en levande mjölkmaskin som bara fanns för barnen. Det fick vara så den första tiden. Skit samma i disk, mat och annat. Bara jag och barnet fick äta och sova...
Senare sov sonen nästan enbart i vagnen - så länge den rullade. Det var jobbigt för då kunde inte jag sova samtidigt. Men då kunde iaf maken hjälpa till och gå en långprommis så jag fick sova eller vila lite.
Du klara det och kom ihåg att du inte är ensam.
Massor med kramar
/Helly

Miss S

5 mars 2012 20:00

Ja, hon somnar ju vid bröstet. Ofta kan jag lägga mig ner med henne och hon fortsätter sova, men långt ifrån alltid. Inatt och idag har hon dessutom bara sovit en timme i taget, och det är alldeles för lite för att jag ska hinna vila också lite.

S

5 mars 2012 16:52

Ska ni inte prova att ge henne ersättning? Hon kanske inte blir mätt på mjölken. Hoppas det blir bättre snart. Kram

Miss S

5 mars 2012 19:58

Konstigt egentligen om hon inte blir det, eftersom hon ständigt går upp i vikt... Men får se vad bvc sköterskan säger på onsdag.

J

5 mars 2012 17:01

Våran lilla bebis skrek oxå konstant i början, känner igen mig en del i det du skriver.
Ville bara tipsa om att du kan använda både sempers magdroppar och minifom kombinerat. De verkar nämligen mot två olika saker. Magdropparna innehåller ju magvänlig bifiduskultur och minifomen hjälper till att ta hål på gasbubblor. Vi fick det rekommenderat på bvc att vi kunde använda bägge så det är inget farligt för bebisen.

Om du väljer att prova minifom så börja med 5 droppar per amning som är rekommenderad dos men hjälper inte det så höj. Man kan använda uppåt 30 droppar per gång innan varje mattillfälle.

Bajsar hon ofta eller verkar det vara magknip? Finns ju även denna man kan prova: http://www.windi.nu/

Ett annat tips som kan hjälpa som funkade för oss, lägg bebis i vagnen och gunga över tröskel SAMTIDIGT som man har dammsugaren på bredvid. Vår dotter somnande inom 5 minuter om vi gjorde så. Gungade vi henne bara så tog det minst en halvtimme-timme om inte längre...

Lycka till!

Och du, precis som du själv skriver, det blir bättre!

Kram!

Miss S

5 mars 2012 19:57

Idag gungade jag vagnen över tröskeln i nästan en timme. Hon somnade men vaknade när jag slutade. Ska kanske prova med dammsugaren imorgon...

Maria

5 mars 2012 18:59

Hej, det kan ta upp till två veckor innan man får full effekt av mjölkproteinfri kost. Om du ska fortsätta med det sen måste du komma ihåg att äta kalciumtabletter.

Kolik kulminerar ofta vid 5-6 v. Bra råd om vad man kan försöka plocka bort för olika typer av mat finns här. http://www.aqpunktur.se/

Jag vet att det är tufft, men du kommer att klara det.

Emelie

5 mars 2012 19:41

Usch, jag vet precis hur det känns. Tyvärr tog det många månader för oss innan lillan blev bättre i magen. Vi vaggade henne timme efter timme på armarna under ständigt skrik. De sömnlösa nätterna gör ju inte saken bättre. När hon var 2 månader hade vi namngivning, och en släkting sa då åt mig "visst är det helt underbart med de små?" varpå jag jag svarade "javisst" men egentligen tänkte att jag nog aldrig trodde att det skulle bli så jobbigt och glädjelöst att bli förälder. Först vid 6 månaders ålder tyckte jag att det vände. Magontet kanske försvann tidigare, men gnällig har hon alltid varit. Som halvårs-bebis började hon krypa, och det gjorde stor skillnad att hon kunde ta sig fram själv. Det är en väldigt självständig liten tjej (nu 2.5 år) vi har, på gott och ont.

Det enda råd jag kan ge är att få ut ilskan och frustrationen genom att ta en löparrunda på egen hand. Funkar det för er att ha en barnvakt ibland så är ju det underbart, utnyttja det! Bär ni i sjal? Annars kanske det kan vara värt att investera i. Vår tjej sov bra när hon kunde känna värmen från huden och våra hjärtslag. Sov aldrig om vi lade ifrån oss henne.

Lycka till!

Miss S

5 mars 2012 19:57

Låter underbart med en löparrunda... Men det känns långt borta, då hon skriker i princip konstant... När jag knappt hinner ta en dusch, hur ska jag då hinna ut och springa...??
Har inte sjal, men bärsele som jag provat ett par gånger. Ska ge den några försök till.

Elin

5 mars 2012 22:08

Hej!
Jag har inte riktigt haft samma upplevelser som dig med bebisen och jag kan inte säga att jag förstår helt heller för det är nog svårt att sätta sig in i en sådan situation. Vad jag dock beundrar dig för är ju att du dels skriver om det så många skulle hållt tyst om! Jag beundrar dig även för att du faktiskt orkar... Felicia (min dotter) har under hela tiden varit väldigt snäll, lugn och ganska tyst. Men i början så skrek hon som f*n på kvällarna - då jag var som tröttast efter att ha varit i högvarv hela dagen. Då fick jag oftast lite panik och mitt tålamod fanns liksom inte. Min gubbe sa till mig att ta det lugnt, men det gick inte. Jag blev också "arg" på henne att hon inte kunde vara tyst, men det är ju inte hennes fel. Efter ett tag lär man sig de olika skriken och man blir mer och mer säker på att man gör rätt. Jag var också jätteorolig över om hon inte får i sig nog med mat, men magsäcken på de små är ju inte så stor, så de behöver ju inte så jättemycket för att fylla den. Felicia somnade också HELA tiden när hon åt och vaknade om jag försökte flytta henne. När hon vaknade skulle hon ha mat. Så gick det dag ut och dag in och jag blev något less och så var jag ju orolig att hon inte fick i sig nog med mat. De första två veckorna satt jag i soffan hela dagarna. Jag gjorde liksom inget annat. Gubben gjorde precis ALLT! Jag gick på toa, det var väl det enda jag gjorde förutom att sitta i soffan (jag hade ju ont pga kejsarsnittet också, men ändå). Men hon gick stadigt upp i vikt och då vet man att man gör rätt.
Det är väldigt lätt för oss andra att säga till dig att ta det lugnt, allt blir bättre och bla bla bla. Jag skulle inte ta det till mig, även om det är sant, för när man väl är där (och det tycker även jag som har haft en väldigt snäll bebis) är det JOBBIGT och det känns som att det aldrig kommer ta slut. MEN, det gör det! Jag lovar! Försök ta en dag i taget, be om hjälp och fortsätt gå till din psykolog och när du vill skrika åt bebisen så blunda, ta ett djupt andetag och räkna till 10. Det gjorde jag och det hjälpte. Hon slutade inte skrika, men jag fick ladda om och ta nya tag, ta det lugnt och lägga henne till bröstet.
Tänkte bara fråga om du varit ute och gått med henne i barnvagn? Hon kanske gillar det eftersom hon sov när du körde vagnen över tröskeln:)
Pheew, lite långt;)

Miss S

7 mars 2012 08:37

Ja, jag har försökt komma ut med vagnen varje dag. I början av förra veckan gick det jättebra och hon sov 2½-3 timmar, alltså även när vi kommit hem igen. Men sen jag slutade med mjölkprodukter så funkar det inte alls. Hon skriker nästan halva rundan, och hon vaknar direkt vi kommer hem. Men rundan är ändå viktig för mig eftersom jag kommer bort från soffan och får röra lite på mig.

Maria

6 mars 2012 10:52

Hej,
du får så många kloka kommentarer så det finns kanske inte så mycket att säga mer. Men jag har upplevt samma sak som du. Min första lille kille vägrade sova, sov max 1 timme i stöten och då bara om jag gungade, vaggade eller gick med vagnen. Jag gick omkring och vyssjade honom och sen fortsatte jag vyssja medans jag lade mig och honom ner i sängen, för att sedan ligga och gunga med honom i famnen när han sov - låter hur tokigt som helst men allt för att han skulle vara tyst och sova en stund.
Det känns som man håller på att bli tokig och alla tankar går ut på att "jag måste få sova" !!! Men med facit i hand så vill jag bara säga att DU kommer att överleva, vi klarar oss på så lite sömn några år - ingen tröst idag. Men jag önskar att jag tänkt så under tiden vi höll på med minstingen.
Min son är i dag mjölkalllergiker och jag slutade precis som du med mjölk när jag ammade, det tog 3 veckor innan jag märkte skillnad så ge inte upp.
Andas lugnt och ta det med ro.
Kram Maria

Miss S

7 mars 2012 08:29

Ja, två veckor till med mjölkfritt alltså innan vi ev märker skillnad. Hoppas hoppas!

anna

6 mars 2012 20:17

du skriver bara om mjölken men tänk på att choklad o vindruvor ger jättemagknip. Inga starka syror eller starka kryddor för den delen, det kan ge magont.. Sen hade jag testat att ge lite ersättning. Gjorde själv det trots "grädde" till bröstmjölk ;-)(hade en jätte till bebis, vägde nästan 5 kilo vid födslen).Använde oxå vagnen till Anna Wahlgrensmetoden, funkar finfint ! Folk hade lite åsikter för dom tyckte det såg "hårt" ut men ligger bara den lille bra på magen så funkar det jättebra! Lovar att hon kommer att somna. Lycka till !

Miss S

7 mars 2012 08:26

Lök, kål, bönor, choklad, nötter, jordgubbar, apelsin, clementin... Allt KAN ge magont... Men jag kan ju inte ta bort allt på samma gång. Då vet jag inte vad som var problemet om det blir bättre.
Känner inte till den metoden, det går jag googla. Tack för tipset!

Maria

6 mars 2012 21:19

Nu är det jag igen som kommenterar. Jag kom på att jag faktiskt begränsade amningen när det var som tjorvigast, för varje gång sonen fick nåt i magen så började ju karusellen om igen. Jag tror inte att han förstod skillnad på magont/hunger utan ville bara amma. Istället försökte jag hålla ut i 1,5-2 h mellan amningstillfällena så att magen skulle få vila och så trugade jag med napp eller fingret däremellan.

Sen bar vi i sele och sjal och bar och bar och bar och bar. När han satt med magen mot magen var det som om det lättade för honom, men försökte man sätta sig ner så vaknade han förstås...

Kämpa på, ni kommer att ta er igenom detta även om det är hemskt när man är mitt upp i det.

Miss S

7 mars 2012 08:22

Har provat bärsele, men hon blev bara ledsen. Ska så klart ge det fler försök och hoppas hon accepterar den till slut.

Puma

6 mars 2012 21:55

Kan inte heller ge råd med kämpa på det blir bättre. Pluppen gjorde inte annat än åt o prnicip 24 timmar om dygnet förtsta månaderna. Hon sov bara korts stunder (5-15) förutom i vagnen och om jag gick. Och när hon inte sov så ville hon amma. På nätterna ammade jag varje eller varannan timme. Jag har mått pyton kan jag säga. Sömnbrist och att i princip vara fastklistrad i soffan gör en galen

Men nu vid sex månader sover tjejen utan att behöva amma, hon vaknar fortfarande rätt ofta med tar nappen. På dagarna sover hon endast 2-3 ggr och då Max 30 min. Så alla bebisar sover inte flera timmar i sträck.

Jag hoppas i alla fall det snart blir bättre.

Kramar

Miss S

7 mars 2012 08:20

Tack snälla! Det hoppas jag oxå...

Vädur78

7 mars 2012 08:49

Låter som du haft en jobbig start vännen! Vi använde både sempers magdroppar och miniform och ett tag även Laktulos. Ungefär runt 3 månader så blev det betydligt bättre och magknipen försvann nästan helt.
Var inte rädd för att be om hjälp om det finns någon som kan avlasta er lite. Man behöver ju få sova för att orka. Tycker hon om att åka vagn? Någon som kan ut och gå med henne lite?

Kram kram å du ska se att det snart blir bättre!

Miss S

8 mars 2012 15:16

Miniform ska maken köpa idag. Hoppas det gör skillnad. Ibland gillar hon vagnen, ibland inte... Jobbigt att gå med henne när hon skriker oavbrutet i 20 min innan hon ev somnar där...

Maria från Finland

7 mars 2012 21:51

Låter jobbigt :( du kan ju prova att höja upp huvudändan av sängen i typ 30 graders vinkel. Vissa babysar kan ha reflux, dvs. mjölken åker fram och tillbaka i strupen. Då kan de hjälpa att hålla dem i halvsittande läge så mycke som möjligt. Barn med reflux vill ofta äta hela tiden för att de känns obehagligt med det sura innehållet som åker fram o tillbaka. De kan använda bröstet som tröst. Reflux är i sig helt ofarligt med kan vara jätte jobbigt. Det här är bara en vild gissning. Behöver ju inte alls vara så. Men ifall du vill prova om de hjälper med att undvika att ha henne helt liggande på rygg.
Hoppas de blir bättre snart!

Miss S

8 mars 2012 15:13

Det är en teori min man har också faktiskt. Därför får hon sova på min arm på nätterna. Liggande men upphöjd av min arm under axlar och huvud alltså. Frågan är när det försvinner...

Malin

8 mars 2012 07:45

Stackare!
Även om vi aldrig träffats så känns det som att jag vill hjälpa dig på alla sätt och vis.

Nu vet jag inte om du ammar på heltid eller även ger med flaska?
Jag ammade en månad innan jag gav upp och konstaterade att min son endast skrek och jag grät.
Jag provade flaska och han käkade som han inte sett mat innan och efteråt så sov han som en stock i flera timmar.
Det löste väldigt många problem i vår familj.
Men jag ammade på deltid tills han var 3 månader. Men gav tillägg på flaska.

Miss S

8 mars 2012 15:10

Ja, det känns som vi ska prova det. Just nu helammar jag...

Johanna

8 mars 2012 22:05

Du har fått många råd här ser jag, prata även mer med BVC. Testa även med ersättning, kan ju vara så att hon trots allt inte blir riktigt mätt.

Lycka till med din dotter... Det blir lättare, men jag förstår dig mycket väl hur du känner just nu <3

STOR KRAM

Lina (MiAmore)

10 mars 2012 09:41

Om du visste vad jag känner igen mig i det du skriver! Jag mådde jättedåligt psykiskt det första halvåret-året, men framför allt dem 3 första månaderna, med Milo. Det var också ett antal gånger som jag blev rädd för mig själv för att jag höjde rösten och skrek åt Milo så fort han skrek och var ledsen, och ibland tog jag tag i honom lite hårdare än jag egentligen tänkt. Inte så att han på något vis blev skadad, men ändå hårdare än jag tänkt mig. Och jag har nog aldrig gråtigt så mycket som jag gjorde det första halvåret med honom. Jag grät flera gånger om dagen varje dag. Du får JÄTTEGÄRNA maila mig om du känner att du behöver prata med någon som gått igenom samma sorts känslor.

När det kommer till att hon äter så ofta. Mira åt också med bara 1½-2h mellanrum hela nätterna dem 3-4 första veckorna. Det är fullkomligt normalt och inget konstigt när dem är så små. Hon åt också väldigt ofta på kvällarna, oftare än mina bröst han fyllas på sas. Detta är också normalt då man både har mindre produktion på kvällarna, och mjölken är inte lika tjock och näringsrik, så dem blir inte lika mätta som på dagen, och därför vill dem äta oftare. Men det blir bättre ska du veta!

Har hon ont i magen så prova lägga henne på rygg och cykla med benen upp mot magen. Prova även stryka ett tunnt lager messmör på hennes napp. Det tycker dem flesta bebisar om och det hjälper till att "smörja tarmarna".

Skickar en stor styrkekram

Miss S

10 mars 2012 19:46

Tack för ditt stöd!

Messmör på nappen var nåt nytt! Kanske värt att prova... Fast det försvinner ju ganska fort från nappen, så frågan är om hon behåller den efter det är borta...?

Hoppas ni har det bra med ert lilla nytillskott!

Kram

WildaMathilda

11 mars 2012 11:17

Som jag lider med dig! Du ska ha allt beröm för att du skriver om besvären också.
Mailade dig.

KRAM

Miss S

12 mars 2012 09:50

Tack! Ska genast kolla mailen!