Fan fan fan, helvetes jävla skit!!!   Besvikelsen är nästan total... Efter en lång väntan eftersom vi dels var tidiga och dels var läkaren försenad, så blev vi invisade på hennes kontor. Inte till ET rummet alltså. Så då förstod vi ju direkt att det inte skulle bli någon ET idag. Men hon sa inget om detta, utan började istället gå genom de tre behandlingar vi genomgått och förklara vad som verkligen hände med de ägg som plockades ut och efter spermieinjektion. Hon avslutade med den nuvarande behandlingen.

Av fyra plockade ägg, så var ett tomt (??), ett var omoget och de andra två injicerades med spermier. Ett av dem befruktades inte och det sista hade delat sig snabbt och var idag 8-celligt. Dr M var inte särskilt nöjd med detta embryo och tyckte att vi skulle vänta till fredag och se hur det ser ut då. Hon kunde föra tillbaka det idag om vi ville, men då räknas det ju som ett förbrukat försök. Hon tyckte att om vi ser på fredag att det inte är läge att föra tillbaka det, så har vi sparat ett försök. Vi höll helt klart med henne. Är det inte bra nog för återföring på fredag, så hade det ju inte klarat sig i min livmoder heller, dvs ett utkastat försök. Så nu håller vi tummarna till på fredag och hoppas att Dr P (eftersom M är ledig) ringer på morgonen med glada nyheter. Men våra förhoppningar är tyvärr inte särskilt höga.

Dr M var lite förbryllad. På alla tre behandlingarna har tendensen varit att embryona delar sig för fort, vilket inte alls är bra. Vi har ju själva funderat över att det var så stor skillnad på äggskörd, 22 ägg förra gången och bara 4 nu. Men det tyckte inte M var nåt att hänga upp sig på. Jag sprutade ju en vecka längre förra gången. Hon var mer bekymrad över kvaliteten på äggen... Det känns inte alls bra. Blev nog lite chockad över det beskedet också. Ingen som sagt något om det tidigare. Hon sa t o m att om det visar sig att flera behandlingar avbryts utan ET, så får man kanske börja fundera på äggdonation. Que?? Men hallå!!!!! Jag har ju varit gravid två gånger i min naiva blåögda ungdom, så så stort fel kan det väl ändå inte vara på mina ägg?? Eller det har hänt så mycket med kvaliteten på dem på 15 år? Jag fattar ingenting. Jag är inte överhuvudtaget upplagd för en äggdonation. Visst vill jag bära och föda fram ett barn, men jag är inte intresserad av att stå i kö i två år för det. Då använder jag hellre tiden till att köa för adoption. Tror jag. Idag. Jag vet inte. Jag är helt ställd. Fattar nada.

Om det är så att det inte blir ET på fredag, så inväntar vi ju så klart mens. Då kan Dr M kolla på mina äggstockar och ser det ok ut och de har gått tillbaka till normalt läge, så kan vi köra igång med nästa behandling direkt. Annars får vi vänta till efter deras sommaruppehåll.

Min jäkla magkänsla kan jag ju hoppa, sparka, stampa och slå på. För den är inte värd ett dugg längre.   

Körde och handlade på vägen hem. En skylt möter mig i affären: "Vad vill du fira idag?". Vilket hån! Det finns inte ett jäkla skit att fira idag. Jag köpte istället ett choklad som vi ska tröstäta ikväll. R körde tillbaka till sitt jobb och jag körde hem.

R var irriterad på sig själv, att han t o m fantiserat om att vi skulle få tillbaka två embryon, som Dr M pratade om i måndags. Jag förstår hans känslor, men tycker samtidigt att det är bättre att ha hoppet och tron än att gräva ner sig och förvänta sig det värsta. Såna här dagar är det verkligen lättare sagt än gjort, och jag pissar verkligen på idag, men jag försöker att ha hoppet kvar. Det är inte helt kört än. Inte förrän Dr P på fredag ev säger att vi inte behöver komma till kliniken.

Oj, oj, oj, nu börjar jag bli nervös. Det pirrar i magen så fort jag tänker på återföringen. Tur jag har ett bokslut att koncentrera mig på för tillfället...

Tack för era tummar!