Direktlänk till inlägg 11 mars 2010

Adoption och bröllop?

Av Miss S - 11 mars 2010 18:02

Igår fick vi informationsmaterial från adoptionsorganisationen BFA-A (Barnen framför allt - adoption). Både jag och R läste genom det igår. En sak fick mig åter igen att känna lite smått panik... Många av länderna vill att man ska ha varit gift åtminstone några år... Kan bli svårt, eftersom vi ännu inte är gifta... Så vi ska kanske springa till prällen fall i fall?? Tanken är ju att vi ska gifta oss så småningom, men känner ingen panik i övrigt. Vill ju egentligen inte gifta mig för att jag är "tvungen". Förhoppningsvis behöver vi inte gå så långt som till adoption, men det känns ju som man bör vara så förberedd man bara kan eftersom köerna är evighetslånga! En annan sak vi reagerade på var att ett par länder kräver ett BMI på högst 29 eller 30! Helt galet ju! Det innebär att vi inte hade fått adoptera i somras, eftersom R då hade över 30 i BMI. Jag skulle verkligen inte kalla honom tjock då, men han är 1,94 lång och vägde 117 kg. Han såg inte tjock ut, men hade en liten kula på magen. Han kommer aldrig att bli smal, för han är av naturen en stor man. Nu har han gått ner till 103 kg, men är fortfarande stor. Men jag kan inte förstår varför han inte skulle fått adoptera i somras. Det var knappast så att han inte kunde röra sig pga sin "övervikt". Knasigt. Det borde räcka med att man har god hälsa, som de flesta andra länderna kräver.

Men hur vet man vilken organisation man ska köa hos? Vi vet ju inte vilka länder vi kan tänka oss att ev adoptera ifrån. Tydligen ska man spendera 6-9 mån i Kenya om man vill adoptera därifrån. Inte konstigt att det nästan är obefintliga köer för det landet. R sa "Men du har ju alltid velat bo en tid utomlands!". Haha! Ja, det är ju helt rätt förstås! Kanske ett ypperligt tillfälle?! En djungel är det, det här med adoption.

Vi har på inget vis alls gett upp hoppet om ett biologiskt barn genom ivf, det får ni inte tro. Vi lever fortfarande på hoppet och vet ju att vi har fler försök kvar, än vi har förbrukat. Men jag tror inte det är helt fel att fundera på hur man ska göra om det inte går vägen. När min gyn skickade vår remiss till ivf, sa han:

-Ni ska kanske börja fundera på adoption också.

Jag ville helst av allt skrika till honom "ÄR DU HELT GALEN????". Det var det absolut sista jag ville tänka på just då och det kändes som om vi förutsatte att ivf skulle misslyckas då. Det var totalt otänkbart just då, att vi skulle adoptera. Men nu kan jag förstå hans tankegång. Adoption kräver betänketid och bearbetning. Att acceptera tanken på att det kanske är enda sättet för oss att få ett barn, tar sin lilla tid. Eller ja, det tog kanske ett halvår för mig. Men det är värdefull tid. Skulle vi börja fundera på det efter vi har misslyckats med ivf och inte vill göra fler ivf (som vi själva får betala), så förlorar vi tid. Dessutom har vi liksom en back-up plan. Förstår ni vad jag menar? Sen finns det ju inga garantier för att vi ändå inte hamnar i nattsvart hål om vi inte lyckas med ivf. Klurigt kanske, men känns ändå rätt på nåt sätt.

Det där med bröllop är svårt. Jag har aldrig varit den som längtat efter ett stort bröllop med all släkt och vänner, den stora vackra vita prinsessklänningen och att stå i fokus en hel dag. Inte alls min grej att stå i fokus faktiskt. Det behöver inte heller vara i kyrkan. När vi varit på kyrkobröllop har jag blivit förundrad över hur man kan stå där och lova inför Gud och alla andar att man ska älska varandra i nöd och löst, när man inte tror på Gud?? Om jag inte tror på ett ord av det prästen säger, varför ska jag då vigas av en präst? Men sen finns det ju präster som inte pratar fullt lika mycket om Gud, utan mer om kärleken. En sån präst kan jag tänka mig. Men jag kan mycket väl tänka mig ett borgerligt bröllop istället, med endast föräldrar och syskon närvarande. Jag kan tänka mig att resa iväg, bara jag och R, och vigas på en strand på Mauritius, Maldiverna, Zanzibar eller i New York eller i fjällkyrkan i Sälen. Jag har inte heller förstått varför man är villig att lägga 100 000 kr på en endaste dag i sitt liv?? Tänk så j-a långt man kan resa för de pengarna!! Vi var i Vietnam en hel månad för 60 000 kr, inkl allt! Fast å andra sidan så är det ju inte kyrkan och prästen eller vigselförrättaren som är den stora kostnaden, det är ju festen. Och R vill ändå ha en fest. Även om vi gifter oss med endast några få gäster. Så ja, vad göra?? Svårt. Vi har precis blivit bjudna till en bröllopsfest faktiskt, där paret gifter sig borgerligt ett par veckor innan med bara barn, föräldrar och syskon närvarande. Känns lite som "vår" idé. Fast det visste ju inte de om innan. Sen finns det ju inget som heter "vår" idé. Vi har ju inget patent direkt. Alla fester och vigslar blir ändå olika. I-landsproblem eller vad??

Imorgon tar jag sista pillerna Primolut, och förmodligen kommer mensen på tisdag typ. Lagom till spa-vistelsen med mamma nästa helg... Typiskt eller vad??

Sen är det bara en månad kvar till nästa ivf försök! Tiden går faktiskt fort, trots att man väntar på nåt! Först är det spa nu nästa vecka, sen är det påsk, sen är det Prag och så vips! är det dags igen! Tralala! Längtar! Då har det dessutom blivit vår på riktigt, tror jag!

Allmänt

Dela

Rosita

11 mars 2010 19:00

Det är inga små tankar ni går igenom direkt! Förstår att det är svåra beslut! Men håller med om att det är bra att ha en backup plan! Fast som jag sa innan så går det ju bättre och bättre varje gång så nästa gång lyckas ni! Så är det bara! :-)
Men gifta sig kan man göra ändå! Själv är jag så glad över att kunna dela efternamn med min man och vår familj! Känns bra att vara fru till min älskade!
Men vad jag ville säga var att jag vet en underbar präst i dina trakter! Hon döpte min minsting och gjorde det väldigt personligt och familjärt. Underbart! Jag kan verkligen rekomendera henne! Och alldra hellst om man inte vill ha det allt för strikt och "kyrkligt".

Sara

11 mars 2010 21:00

Herregud, jag blir alldeles yr bara av att läsa detta..Det är verkligen en djungel, och väldigt konstiga krav hos vissa...

Jag hoppas det kommer komma en knodd på andra sätt för er, men skönt om ni står i kö redan ifall det blir läge för adoption om några år!

Kram

http://langtaneftertresamhet.blogspot.com

Utan Spermier

11 mars 2010 21:27

Har också funderat på det där med BMI, när jag var som mest vältränad hade jag BMI över 25, alltså övervikt... :) BMI är bara en siffra men länderna ser det väl tyvärr inte så precis som mitt år med sertralin. Det finns alltid med...
Klart ni ska gifta er! Men gör det som känns rätt, vi hade stort kyrkbröllop. Ångrar det INTE!!!

Tack för kommentaren förresten å lycka till med alla planer! :)

http://utanspermier.wordpress.com

Kix

11 mars 2010 21:45

Gifta sig kan man göra på många olika sätt. Hitta ett som passar er och gör det så att ni tjänar in tid om back-up planen måste användas. Till vårt bröllop avsade vi oss presenterna men då fick gästerna betala för sin egen dryck under middagen, men då hade vi bara 20 gäster också.

Kramkram!

http://kix.bloggplatsen.se

Sara

11 mars 2010 21:48

Jo, jag tror det. Ska även ta upp detta med dom så får vi se sen. Jag hoppas dock att vi ändrar någonting eftersom vi gärna skippar fler missfall..

Kram

http://langtaneftertresamhet.blogspot.com

Lisa

11 mars 2010 22:34

Hej! Tycker det var bra gjort av er gyn att nämna adoption. Vet flera som kännt att "varför nämndes inte adoption tidigare?" "Varför presenterades IVF som enda alternativ"? Vi har oxa kollat lite men jag blir stressad bara jag tänker pa det. Skulle gärna adoptera men i var situation, en svenska, en spanjor, officiellt boende i Frankrike men tillfället bosatta i Polen.. Vilken organisation tar emot oss?

Japp vi sticker till Saigon, tänkte oss 3 dagar där. Sen tar vi nog oss ut mot kusten och lite norr ut för sol och bad. Jag skulle gärna besöka inlandet ocksa. Om du har tips far du gärna höra av dig! Vi flyger till och fran Saigon och stannar i 2 vecokor.

Vi har 6 sma blastisar i frysen och vi kör nog igang med stimulerat FET efter Vietnam, sa mitten pa April. Vi har behövt en längre paus den här gangen, det har tagit tid att aterhämta sig fran missfallet. Men i mitten pa april borde vi har hittat motivation att försöka igen.

Vi kanske blir synkade igen da?

Kram Lisa

http://parislisa.blogg.se

Tonci

11 mars 2010 23:17

Ni kan ha en vigsel, bara ni två med vittne eller som ni vill ha med, då är ni gifta som krävs till adoption och sedan i framtiden kan ni ändå planera ett bröllop eller någon fest med era älskade.
Jag trodde först att en stadhus-vigsel (som vi hade) är inte så stor grej, men blev helt överraskad av att det var det och jag tänker på den dagen fortfarande som en av mina finaste i mitt liv. Jag hade ingen vit klänning, massa folk runt om oss och någon stor fest, men ändå var den dagen mycket mysig, kärleksfull och oförglömlig (och kostade ingenting ;-). Jag skulle kunna nöja med det, men S är fortfarande sugen på ett "riktigt" bröllop, så förmodligen ska vi ha det också i framtiden någon gång.
Jag hoppas att ni kan komma på det bästa beslutet.
Kramar!

http://vivillockshabarn.blogspot.com

En längtan

12 mars 2010 09:26

Det finns så många olika sätt som man kan gifta sig på. Jag har alltid drömt om ett stort och pampigt bröllop, men inte min man. Så vi kompromissade och hade ett lite ovanligt bröllop. Vi gifte oss i en botaniskträdgård med en vigselförättare, bara våra familjer närvarande. Sedan åt vi hemma hos min mans föräldrar. Vid 18 kom en bil och hämtade oss och körde oss till en festplats, en brygga, där våra vänner, ca 50 st, väntade. Där hade de ordnat jättefint med en trubadur och en stor grillbuffé. Känn efter vad som passar er, då kommer det bli jättebra =)

http://enlangtan.blogspot.com

MDB

12 mars 2010 10:31

Tänker lite som Tonci, att kanske kan ni gifta er litet först, och sedan ha en stor fest. Har flera vänner som gjort så. Själva hade vi ett borgerligt "budgetbröllop", men ändå med 50 gäster. Det behöver inte vara så dyrt om man bara planerar lite. Känn efter vad som passar er. För min egen del känns det skönt att vara gift med tanke på adoptionskraven i de länder vi tittat på, även om de flesta kräver flera år som gifta och vi bara är uppe i snart ett år (men sen ska man ju köa också och då går ju åren...).

12 mars 2010 16:13

Mitt tips - om ni ändå kan tänka er att gifta er i framtiden, gör det nu! Ni kan ju ha en enkel borgelig ceremoni bara med er och två vittnen och sen slå på stort med större vigsel fest och allt vid ett annat tillfälle. Känner flera par som gjort så. Kanske lite praktiskt tänkt, men det kan det kanske vara värt...(Ska jag säga som gifte mig i kyrkan med vit klänning och hela balunset på en gång :-).

Även för att göra en adoptionsutredningen så behöver ni vara gifta, i alla fall när beslut ska tas av socialnämnen. Flera länder ställer krav på att paret ska ha varit gifta i flera år (men inte alla dock!). Vi till exempel kan inte skicka handlingar till det land vi helst vill förrän till sommaren när vi varit gifta rätt antal år.

Angående adoptionsorganisationer så tänkte vi som er, det är jättesvårt eftersom man sällan vet direkt vilket land som passar in både på krav, pengar och känslor, det brukar växa fram. Så, tog det säkra före det osäkra och anmälde oss till den största organisationen som förmedlar från flest länder (så vi hade fler valmöjligheter) - Adoptionscentrum. Men viktigast är väl att det känns bra i kontakterna med organisationen.

Lycka till, ni står inför många spännande saker!

Åsa

12 mars 2010 19:08

Jag har inte vågat sätta mig in i det här med adoption ännu, och nu blev jag lite stressad också kände jag. Verkar vara rätt så mycket info och mycket som ska stämma. Kanske får dra iväg sambon till prästen snart... ;-) Skämt åsido, när det gäller bröllop känner jag precis som dig, skall vara för kärlekens skull inte för att det behövs. Blir väldigt anti när jag hör olika anledningar till att man borde gifta sig av praktiska skäl. Men, nu med adoption hamnar ju det också i annan dager..
Puh, alldeles för mycket man skall behöva stå ut med, som man inte har nog att bekymra sig över.
Iallafall härligt med spa och en mysig resa till Prag! Kankse blir ett plötsligt bröllop på Karlsbron? ;-)
Stora kramar

http://www.asa1977.blogspot.se

Snart 3 mån

Kommentarer (0)

Av Miss S - 8 oktober 2014 19:58

På fredag blir vår Elias tolv veckor och tiden har gått sjukt fort!! Han är en väldigt snäll liten kille och mycket enklare än Alice var. Han har dock också problem med magen precis som Alice hade, men han verkar tåligare eller har lättare att komma ...

En stjärna...

Kommentarer (9)

Av Miss S - 19 juli 2014 04:37

Är född... Igår morse kl 9 kom vår lille kille till världen, 50 cm och 3505 g, 17 dgr tidigare än beräknat. Han ville inte riktigt komma ner och jag hade krystvärkar i 4 timmar och var verkligen helt slut. Men så kom han till slut med hjälp av s...

V 37+0

Kommentarer (1)

Av Miss S - 15 juli 2014 20:47

Nu har de svullna benen och fötternas tid kommit. Förra veckan var det en del bilåkande och då blir det värre. Nu har jag fått acceptera faktum och måste använda stödstrumpor trots värmen. Snyggt värre till kjol eller trekvartsbyxor och sandaler... M...

V 34+5

Kommentarer (0)

Av Miss S - 29 juni 2014 21:07

Nu är det verkligen countdown här! Har haft tre veckors semester med Alice som bara susat iväg. Dagarna har varit fulltecknade med olika aktiviteter. Tor-fre tog vi tåget med mormor till Göteborg och gick på Liseberg och bodde på hotell. Det var p...

V 32

Kommentarer (1)

Av Miss S - 3 juni 2014 20:31

Fick en förkylning som inte ville ge med sig utan istället blev värre efter 2,5 veckor med hosta och feber. Gick till vc och hade en sänka på 99 (ska vara under 10). Så läkaren konstaterade lunginflammation och ordinerade penicillin. Han frågade när ...

Visa fler inlägg

Presentation

Jag är 35 år och sambo med R som är 36 år. I dec 2007 bestämde vi oss för att försöka bilda familj. Lättare sagt än gjort!

(För ett kort sammandrag av vår IVF-historia så här långt, klicka nedan!)

Visa presentation