En mycket god och kär vän fick i måndags kväll hjärnblödning. Han ligger nu i respirator och ingen vet hur framtiden för honom ser ut. 34 år, gift och har två småflickor... Hur har detta påverkat hans hjärna? Har han fått bestående skador? Två operationer och han ligger fortfarande nedsövd i respirator.

Frågorna är många och chocken stor... Hur snabbt kan livet vända egentligen?

Jag har känt honom sen vi var 6 år och gick på lekis ihop. Vi har följts åt genom hela grundskolan och umgås fortfarande.

De skulle åkt till Kanarieöarna idag. Vilken tur att de inte hann åka! Tänk om det hade hänt på flyget!

Man ska verkligen ta vara på varje dag, men det är ju så svårt när man är mitt uppe i det.

Plötsligt blev våra problem väldigt små och bagatellartade.

Vi är lite i chocktillstånd och jag har svårt att tänka på annat. Jag tänker på honom och hans familj hela tiden...

Tog idag mod till mig och gick in till chefen och pratade om bruttolöneavdrag. Inte för att jag var särskilt nervös för det, men det kändes ändå lite i magen. Tydligen har någon frågat om samma sak, fast angående ögonlaseroperation, och fått avslag... Det gjorde mig lite modfälld, men sen sa chefen att hon var positiv till det!    Hon har dock inte avgörandet i sin hand, utan måste prata med vd'n om det. Helt ok för mig. Som jag nämnt tidigare, så har ju också vd'n och hans fru genomgått ivf. Åh, vad jag hoppas att han kan känna lite sympati och godkänna det...

Men vad skiljer då ivf från en ögonlaseroperation? Tja, barnlöshet är ju klassat som en sjukdom. Det är väl inte synfel? Eller? Synfel kan korrigeras med linser eller glasögon, och laseroperation är väl lite av en lyxgrej? Barnlöshet kan inte korrigeras på annat sätt än ev med ivf, och det är sannerligen ingen lyxgrej. Även om jag nyligen läste en ivf-blogg där tjejen läst att barnlöshet var ett lyxproblem. Var var det nu jag läste det?? Nu hittade jag det! Det var ju Kix som skrev om det här! Ett lyxproblem?! Hmpf... Vilken förolämpning!   

I vilket fall som helst, så hade chefen inte riktigt tid att kolla upp det hela den här veckan, men sen skulle hon försöka ta tag i det. Ingen panik för vår del. Ska ju inte göra nästa försök förrän om länge... Hon skulle ställa upp hur det blir för mig rent ekonomiskt och hur vi gör här på jobbet rent administrationsmässigt. Underlättar nog att jag jobbar på ekonomiavdelningen, tror jag. Jag vet ju hur det fungerar och den som sköter våra löner är redan medveten om min situation.

Min akupunktör har inte hört av sig, så jag ringde henne innan. Hennes förslag är att käka thyroid och örtmedicinen Fertile garden, som jag käkade i somras, under 1½ månad. Se hur jag mår då. Det skulle kosta mig knappt 600 kr. Kan väl vara värt att testa kanske. Vet dock inte när jag isf skulle börja med detta. Eftersom jag har noll koll på när nästa mens behagar dyka upp, så vet jag ju inte när nästa ivf-försök blir. Snart tre veckor sen mens, och ingen ägglossning ännu, så långt ögat kan nå. Men det hade jag inte förväntat mig heller. Kan ju ha cykler på upp mot 70 dagar. Så det kan ju dröja ännu några veckor.

Skulle inte förvåna mig om nästa försök skulle hamna mitt i julledigheten och då Carlanderska är stängt... Men räknar jag tio veckor (dvs 70 dagars cykel) fram från mensen, så hamnar vi i början av december, så då kanske vi skulle hinna innan jul ändå. Det skulle ju passa bra med 1½ månads intag av piller också. Fast jag har nog oftast haft en cykel på runt 50 dagar har jag för mig. Då skulle mensen komma i mitten av november och kunde varit lagom att påbörja nästa ivf. Om det inte varit för att jag inte tagit pillerna i 1½ månad då... Så då får vi snällt vänta till början av nästa år istället.

Fan vad det ställer till det att jag inte vet när menshelvetet kommer! Så jäkla frustrerande!!!   

Mitt TSH värde är 1,8. Alltså inget att klaga över där inte...

Nu vet jag inte vad som händer. Messade akupunktören, som vi hade avtalat, om resultatet. Hon skulle återkomma när hon pratat med en läkare som är engagerad i den här hypo 2-studien. Vet inte hur det blir. Men det känns ju inte som det är aktuellt att stoppa i mig en massa vitaminer och kosttillskott när mitt värde ändå är så pass lågt. Men jag vill iaf påbörja ny serie med akupunkturbehandlingar.

Känns som jag just körde in i väggen... igen...

Hur kommer man vidare till äggdonation? Man måste väl ha remiss, vad jag förstår? Vem ber vi om det? Cura? Eller min gyn? Kan de råda om de tycker det är ett alternativ för oss?

3 veckor till vi ska till Carlanderska. Seg väntan. Seg höst. Vilken tur att det ändå är fint väder, så man iaf blir lite piggare av det.

Känns som vi befinner oss i dvala just nu. Stiltje. Ja, jag har visst fått en liten släng av deppighet...

Mer matnyttig info om sköldkörteln:

Hypometabolism

Karin Munsterhjelm

Imorgon får jag provsvaren från de nya testerna... Ska bli mycket intressant...

Orken och lusten gick ur mig lite... Ville bara stoppa huvudet under kudden och sova tills den dag vi håller ett barn i vår famn. Vår famn som är så stor och tom idag.

Jag blev så oerhört trött på att vara barnlös. Trött på att ha det cirkulerande i huvudet dag in och dag ut, 24-7. Så trött på att livet satts på paus. Så trött på att inte känna det som att vi lever längre. Så trött på den här bubblan vi befinner oss i. Så less...

Men igår var jag hos akupunktören. Hon blev eld och lågor och gick totalt igång när jag nämnde att jag kollat upp lite kring sköldkörteln (tack för tipset Åsa!). Hon ingår i nåt läkarteam som håller på med just detta. Dvs personer som har "normala" värden, men ändå har symptom. De kallar det hypo 2. Hon gav mig lite tips på vad jag kunde kolla och läsa om detta på nätet. Har inte hunnit än. Vi ska avvakta mina nya provsvar från läkaren i Lund, så ska jag meddela akupunktören dessa och sen ska vi ta ställning till hur vi går vidare. Ev blir det då att jag ska börja med några olika kosttillskott och vitaminer i kombination med svinsköldkörtel, och detta ska tydligen gör susen. Jag vet, det låter lite hokus-pokus. Men jag är verkligen redo att prova allt. Hon påstod att detta också kommer att reglera min mens. Tänk om...

Ett tydligt tecken på hypo 2 är att man har låg morgontemp. Det blev jag varse när jag tempade med Fertility Friend innan vi började med ivf. Där kan man också se andras morgontempar och jag låg alltid under alla andra, vilket jag faktiskt reagerade på då.

Men innan mina symptom har försvunnit, tyckte hon inte det var värt att lägga pengar på nya ivf-försök. Troligtvis tar det 3-6 månader... Långt väntan...

Hoppets strimma har dock börjat lysa lite igen. Men det känns fortfarande tungt för tillfället. Så om jag är lite mindre aktiv här på bloggen den närmsta tiden, så vet ni varför...

Pratade precis med min mamma, som blev ordinerad Levaxin för några år sedan pga hjärtklappning. Något som hon varnade mig lite för, är att har man väl börjat ta Levaxin, så kan man aldrig sluta. Det är medicinering resten av livet. Det hade jag ingen aning om. Det har inte framgått någonstans där jag läst om detta, och ingen läkare har sagt nåt om det. Mamma sa att hade hon blivit informerad om detta då, så hade hon inte börjat med Levaxin. Hon tror egentligen att hennes besvär inte hade med sköldkörteln att göra, men det är ju så dags nu...

Fast hade Levaxin gett mig ett barn, så skulle jag kunna medicinera resten av livet... Men det vet man ju aldrig.

Har ni sett det här: Ny dokumentärserie om barnlöshet! Det är väl på tiden, eller vad säger ni?? Ska bli intressant att se hur serien utformas och vilka aspekter som tas upp. Ser verkligen fram emot starten!

En sak dök upp i mitt huvud i morse, när jag låg och halvslumrade: äggdonation. Kan det vara nåt för oss? Kan det vara så att våra gener bara inte är förenliga? Men det skulle funka med någon annans ägg? Har förstått att köerna är långa här i Sverige, men det finns andra möjligheter utomlands. Jag ska nog undersöka saken...

Inte för att äggdonation är aktuellt just nu, men det kan vara en back-up plan som går före adoption. På så sätt skulle jag ju ändå få uppleva en graviditet och förlossning, som jag har så svårt för att släppa. Och hela den första tiden med en så öm liten varelse...

Nu till nåt helt annat! Har ni testat granola nån gång? Det är en typ av italiensk müsli, tror jag man kan kalla det. Jag har hittat ett recept som är superenkelt (låt inte den långa ingredienslistan skrämma er) och verkligen riktigt gott. Det påminner lite om Start, men är inte riktigt lika sött och inte heller lika hårt och krispigt. Här har ni receptet, som kommer från Sandra.

Pepparkaksgranola

1 stor burk

Slå på ugnen 175 grader

Blanda i en rymlig bunke:

4 dl havreflingor

4 dl rågflingor

2 dl kokosflingor

2 dl solrosfrön

1 dl krossade linfrön

2 dl grovhackad mandel (eller cashew eller hasselnötter)

Häll i kastrull:

2 dl vatten

1 dl farin eller muscovadosocker

1 dl ljus sirap

2 tsk pepparkakskrydda (kan uteslutas)

1 tsk kanel

1 tsk malen kardemumma

1 tsk vaniljsocker

1 dl rapsolja

1 msk honung

Värm i kastrullen, men låt inte koka. Blanda sedan med innehållet i bunken. Bred sedan ut röran i en långpanna, klädd med bakplåtspapper eller smord med lite olja. Rosta sedan blandningen långt ner i ugnen i ca 30 min. Rör om minst 3 ggr och passa noga, det bränns lätt. Granola ska kännas torr, med en gyllenbrun färg när den är klar.

Låt svalna i långpannan och blanda sedan i torkad frukt efter behag, ca 200 g. T ex torkade blåbär, tranbär, jordgubbar, gojibär, aprikos, russin eller vad ni känner för.

Mums!

Läkaren på Cura ringde precis och ville svara på mailet som jag skickade om TSH häromdagen. Hon förklarade att det endast är de personer som sedan tidigare legat på högt TSH värde, typ 7-8, som ska vara under 2,5 (Malmös gränser) inför en ivf-behandling. Dvs har man ett värde under 3,5 så är det inga problem att man inte ligger under 2,5. Hänger ni med?

Anledningen till att de inte kollar TSH värdet på kliniken är att alla som kommer dit med landstingsfinansierade försök redan är färdigutredda och redan har fått kollat TSH. Har man inte fått Levaxin då, så är värdet normalt och det är inget kliniken kollar upp nåt mer.

Hon sa att hon fått väldigt många frågor om detta på sistone, så hon undrade om det var något som florerade på nätet... Hmm...   Jag låtsades givetvis som ingenting.

Hon passade också på att fråga hur det är med oss nu. Omtänksamt. Jag sa att vi för tillfället tar en liten paus och andas lite och funderar på hur vi ska gå vidare. Det tyckte hon var klokt. Hon lät faktiskt som hon brydde sig...