Helly

26 augusti 2011 09:09

Nej, du kommer alltid oroa dig. Är det inte det ena så är det det andra. Och sen kommer bebisen ut och då blir det nya saker att oroa sig för. Det är en av de saker jag inte fattade innan jag fick barn - all denna oro som man ständigt bär på.
Men det blir bättre... Man lär sig hantera oron och kan slappna av ändå. Man är inte ständigt orolig. Men jag kan fortfarande vakna mitt i natten och få för mig att något av barnen inte andas. Då är det bara att gå upp och in i deras rum och sedan lugnar jag mig.
Det kommer gå jättebra - och snart får du ju titta på bebisen igen! Något att längta och se fram emot!
Ha en skön och o-orolig helg!
Kram

Miss S

26 augusti 2011 11:18

Tack snälla! :-)

Maria

26 augusti 2011 14:37

Känner igen detdär. Om det är någon tröst så kissar jag inte alls lika mycket längre heller. Men det är väl så när bebis växer och kommer lite längre upp i magen. :-) Och så känns de väl lite för nu växer våra bebisar så de knakar! :D Det enda jag känner är min foglossning. Gissar att jag inte hade haft såhär ont om där inte var något som ska ut senare... ;-) (Man får ta det onda med det goda.....)

Miss S

26 augusti 2011 15:34

Det där med foglossning är verkligen skit! Ser inte alls fram emot det. Så jobbigt att du fått det så här tidigt!

Elin

28 augusti 2011 11:00

Jag tror inte att oron kommer släppa, nu är det en sak, sen när du känner bebisen varje dag och du vet att den lever, ja då är det kanske nåt annat som du oroar dig över, sen kommer ungen ut, då är det ju en massa saker som är farliga för den lilla bebisen osv. Sen fortsätter det ska du se, första dagen på dagis, hela skolgången, hur blir betygen, nu ska ungen flytta hemifrån, första festen, första flick-/pojkvännen... så jag kan nog lova dig att oron aldrig kommer att försvinna, MEN är det så farligt att vara orolig då? Klart du ska vara orolig under graviditeten, det är ju det som hör till. Klart du ska undra vad som händer med magen när du får ont. Det skulle vara väldigt kaxigt att inte vara orolig;) Var orolig du, jag tror det är mer hälsosamt än att inte vara det! VIsst kan det vara jobbigt att vara orolig (jag vet, jag har varit/är superorolig jag med) men man får lära sig att hantera det och att leva med det:) Ha en fin söndag!:)

Miss S

28 augusti 2011 17:04

Tack för dina kloka ord! Det är olika från dag till dag hur orolig jag är. Idag är jag inte alls orolig, utan har bara en härlig söndag! :-)

Sara

28 augusti 2011 21:00

Jag hoppas oron inte är alltför påträngande utan att du har kunnat njuta av helgen!
Kram kram

Miss S

29 augusti 2011 08:32

Jodå, det har gått bra. Har inte haft nåt mer ont på samma sätt. :-)