Sista dagen med Menopur och Orgalutran. Imorgon kl 19 är det dags för Ovitrelle, ägglossningssprutan. Det närmar sig måndag...

Igår pratade jag med R om att berätta för våra vänner om vår barnlöshet och barnlängtan. Han har inga problem med att de ska veta, men han tycker själva momentet att berätta är jobbigt. När är det någonsin läge, liksom? Ska man berätta för när alla är samlade? Vilket är när det är fest eller andra liknande trevliga händelser. Vilken partydödare... Eller man ska ta varje par för sig? Det kommer att bli många gånger att berätta, och vissa par träffar vi knappt ensamma. Bara när alla är samlade. Hmmm... Igår kom jag på att det lättaste är ju att skriva ihop ett mail och skicka till alla. Så är det löst. Vi förstör inte någon stämning på en fest, och de får fritt välja hur de ska göra med informationen de får. Vill de fråga något så är det fritt fram. Vill de inte säga ett ord så är det också ok. Men då vet de iaf hur situationen ser ut, och behöver inte undra längre. Sen är de här människorna inte dummare än att de säkert förstått vid det här laget, att vi har problem. Så det kommer nog inte som någon överraskning. R ville iaf att vi skulle vänta tills vi vet hur det här försöket går. Så antingen blir det ett informationsmail, eller så väntar vi ytterligare några veckor och berättar att vi är gravida!   

Läste en hemsk artikel igår, som Kix hade länkat till. Har ni läst? Det är så fruktansvärt och ofattbart, så det är inte klokt! Att det får gå till på det här viset, är långt över mitt förstånd. Orkar ni inte läsa artikeln, så handlar det om ett svenskt par som adopterade ett svenskt barn, fyra timmar efter födseln. ÅTTA MÅNADER senare kommer mamma och vill ha tillbaka sitt barn, och det får hon. Jag blir så arg och besviken på systemet. Hur är detta möjligt?? Hemskt för både barnet och adoptivföräldrarna.

Trevlig helg!

 

Tea

20 maj 2011 09:31

Det närmar sig!

http://langrean9manader.blogspot.com

 

avlängtantilldig

20 maj 2011 09:49

Tycker mail varianten låter klok. Även om många anat att något är fel så kan de kanske ändå bli lite chockade och då kan det vara bra att de får ett tag att fundera - risken för ogenomtänkta kommentarer minskar. Hur välmenta de än är kan de ju göra ont.
Vi tyckte det var jätteskönt när folk visste - man slapp kommentarer och skämt om "när är det er tur" och folk var förstående till att man inte alltid orkar umgås och att det ibland kan vara jobbigt med andras barn.
Kram

http://www.enmammautanbarn.blogspot.com

Miss S

20 maj 2011 13:43

Ja, jag ser fram emot den dagen då alla vet faktiskt. Det är ju inte så att det är någon hemlighet, men det är liksom inget man pratar om...

 

Against all odds

20 maj 2011 10:44

Vi funderar också mycket på om och hur vi ska berätta för våra nära och kära.
Ena dagen önskar jag att alla visste, och nästa dag är det skönt att ingen vet. Är mest rädd att folk ska se annorlunda på oss efter att vi berättat, typ att de kommer tycka synd om oss och bete sig konstigt.
Lycka till med försöket, ska hålla tummarna för er!

http://againstallodds.bloggplatsen.se

Miss S

20 maj 2011 13:41

Tack för tummar! Jag hoppas inte att våra vänner kommer att bete sig konstigt, men jag vet ju att de kommer förstå oss på ett annat sätt. Jag är ju inte alltid jätteglad för alla deras barn...

 

J

21 maj 2011 09:49

Först vill jag säga att jag tycker det låter jätteintressant med att få vara med i studien! Då händer det något nytt om inget annat och det är det jag tycker är så frustrerande att man gör samma sak om och om igen.

Angående att berätta så tycker jag bara att det har varit positivt. Det var absolut inte planerat från min sida. Jag var ute på frukost med tre väninnor. Den ena hade precis blivit gravid, lycklig som tusan, den andra har en liten dotter på 1 år. Då frågade den nydligen gravida den fjärde tjejen om det inte var dags. Hon skruvade lätt på sig sen kom det "Jag kan ju inte ljuga, jag är också gravid". Dödsstöten för oss som inte kan, att behöva sitta där bland all gravidlycka. Bollen gick givetvis över till mig och jag fick ett mindre sammanbrott och berättade allt under tårar.
Mina söta tjejkompisar grät med mig och det kändes så bra att veta att de inte kommer fråga mer, inte hinta eller skämta om att det är vår tur.
Så denna omgången med IVF behövde jag inte smyga och kunde söka stöd hos de runt om mig.
Men jag har inte berättat för alla. De som jag bara träffar ibland orkar jag inte gå genom den känslomässiga stressen att berätta för, och varför skulle jag?
Mina och min sambos föräldrar vet. Mina närmsta 5 vänner och deras respektive. Resten kommer när läge uppstår.

Men var och en gör vad som känns bäst för den. Känn dig fram.

Lycka till!

http://attfakallasigmamma.bloggplatsen.se

Miss S

21 maj 2011 20:18

Tack för att du delar med dig! Vi har berättat för en hel del faktiskt. Våra familjer och närmsta vänner och en del släkt vet. Men andra vet inte, t ex de flesta på jobbet och vänner vi inte träffar så regelbundet. Men det kommer i sinom tid. :-)

 

Sara

23 maj 2011 11:03

LYCKA till idag, tummarna hålls för fina ägg och ett plus om ett par veckor!

KRAM

http://langtaneftertresamhet.blogspot.com

Miss S

23 maj 2011 19:22

Tusen tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På fredag blir vår Elias tolv veckor och tiden har gått sjukt fort!! Han är en väldigt snäll liten kille och mycket enklare än Alice var. Han har dock också problem med magen precis som Alice hade, men han verkar tåligare eller har lättare att komma ...

Är född... Igår morse kl 9 kom vår lille kille till världen, 50 cm och 3505 g, 17 dgr tidigare än beräknat. Han ville inte riktigt komma ner och jag hade krystvärkar i 4 timmar och var verkligen helt slut. Men så kom han till slut med hjälp av s...

Nu har de svullna benen och fötternas tid kommit. Förra veckan var det en del bilåkande och då blir det värre. Nu har jag fått acceptera faktum och måste använda stödstrumpor trots värmen. Snyggt värre till kjol eller trekvartsbyxor och sandaler... M...

Nu är det verkligen countdown här! Har haft tre veckors semester med Alice som bara susat iväg. Dagarna har varit fulltecknade med olika aktiviteter. Tor-fre tog vi tåget med mormor till Göteborg och gick på Liseberg och bodde på hotell. Det var p...

Fick en förkylning som inte ville ge med sig utan istället blev värre efter 2,5 veckor med hosta och feber. Gick till vc och hade en sänka på 99 (ska vara under 10). Så läkaren konstaterade lunginflammation och ordinerade penicillin. Han frågade när ...