Tjejträffen i måndags kväll blev faktiskt riktigt trevlig. Visst blev det barnsnack, men inte alls så jobbigt som jag trott. På nåt idiotiskt sätt känns det lättare när nån kämpat lite mer än "vanligt" för sin graviditet. Låter helsjukt, även i mina egna öron, men det är faktum för mig.   Usch och fy för mig! Men vi pratade väldigt mycket om annat strunt också, så det var ok. Vi bestämde t o m att göra det till en vana att träffas och käka tillsammans lite då och då, lite vardagslyx.   Nästa träff blir hos mig, förmodligen inte förrän i maj.

Igår var vi på spa med jobb. Åhhhh, vad härligt det var! Vi kom dit ca 8.30 och började med en stor finfin frukostbuffé i restaurangdelen. Sen blev det kaffe/te i sofforna vid brasan och kl 10 gick vi in på spa'et. Jag hade en behandling på förmiddagen och en på eftermiddagen. Perfekt. Först var det Hawaiiansk massage och sen Minilyx för henne (ansiktsbehandling). Mellan behandlingarna låg vi i relaxavdelningen och slappade, slumrade, läste, lyssnade på musik, småpratade och bara njöt! Det var underbart väder och eftersom relaxavdelningen ligger på andra våningen, så hade vi klar fin milslång havsutsikt!   Fantastiskt! Vi fick byta ut våra badrockar och badtofflor mot våra vanliga kläder till lunch, men inte längre än nödvändigt! Vi var ganska snabbt tillbaka på relaxavdelningen! Jag testade faktiskt kallbadtunnan, men var snabbare än en vessla upp ur den igen. Brrr!!! Sen fick vi eftermiddagsfika med mycket god kaka, serverad i relaxen. Lovely! Märkligt hur fort tiden kan gå, när man inte gör nåt vettigt!

Man blir ju dåsig som en sengångare av att slappa så en hel dag, så för att åtgärda det, så stack jag ut och sprang en runda när jag kom hem. Det var riktigt skönt!

R frågade igår när jag skulle börja med Primolut denna första kuren.

-Det måste väl vara nu snart? sa han.

Hmm. Lämnade ju in recepten på apoteket i fredags, och på dem stod när jag skulle ta mina två kurer. Kollade mina sidor på apoteket idag och såg att recepten blivit inlagda och även när jag skulle ta tabletterna. Jag skulle börja idag! Shit pommes frites!   Snacka om att ha noll koll! Ringde genast till apoteket för att kolla lagerstatus och så fick jag köra iväg på lunchen och hämta dem. Eftersom jag ska ta en tablett två ggr dagligen, så fick jag ju ta en tablett direkt. Vilken j-a tur att R är så vaken och tog upp det igår! Annars hade jag nog inte tänkt på det.

Härom kvällen, i sängen innan jag somnade, började jag fundera. Tänk om vi, mot all förmodan, inte kommer att lyckas med ivf... Om vi då beslutar att gå vidare med adoption... Då kommer vi att vara nästan 40 år innan vi får vårt första barn...   Med tanke på hur långa adoptionsköerna är, och hur lång tid allt kring adoption tar, så blev jag lite rädd och panikslagen. Jag vill inte vara så gammal innan jag får mitt första barn! Verkligen inte. Jag vill inte vara 60 år när vår dotter/son är 20. Hemska tanke... Kanske ska man ta och ställa sig i kö redan nu? För att tjäna in lite tid? Om vi ändå skulle lyckas med ivf, så får man ju se köpengarna som ett bidrag till adoptionsbyrån helt enkelt. Pengarna går ju till nåt gott. Får nog ta och diskutera detta med R.