Sitter ensam på kontoret och har inte ett dyft att göra. Tyvärr måste nån vara här till kl 16 varje dag.... Fördriver tiden med att läsa en bok; Tusen strålande solar. Läste ut Zlatanboken igår.

Hade varit billigare att ha en sommarvikarie som satt här och glodde.

Så trist att sitta här inne, när solen skiner utanför fönstret och R och Alice är där hemma. Vill vara hemma med dem!

Hur dum är man inte om man fortfarande hoppas på att bli spontangravid???????   Under 3½ år innan jag blev gravid med Alice genom ivf, lyckades vi inte. Efter Alice föddes har vi hittills inte heller lyckats. Inte så att vi aktivt har försökt förstås. Men ändå hoppas jag lite grann varje gång jag vet att vi haft sex ungefär när jag haft äl. Den här gången hade vi mer medvetet sex när jag hade äl. Men jag fattar inte varför jag fortfarande hoppas?? Jag borde verkligen veta bättre vid det här laget...

Men så läser man om andra, som mot alla odds, lyckas bli spontangravida helt plötsligt efter flera ivf eller med syskon. Så tänker man "tänk om det skulle kunna hända oss också!". Men det gör det ju så klart inte. Vi har inte turen på vår sida helt enkelt.