Alla inlägg den 28 februari 2012

Av Miss S - 28 februari 2012 12:15

R hjälpte mig av med kläderna och jag fick sätta på mig en snygg särk och giganttrosorna Arne. Sen började han fundera på om han låst bilen... Så han sprang iväg för att kolla. Hela denna tiden stod jag lutad mot den upphöjda sängen och vaggade fram och tillbaka. R kom tillbaka (givetvis hade han låst bilen) och ganska snart började det trycka på nedåt och vi kallade på barnmorskan, som visade mig hur lusstgasen funkade. Eller så visade hon det tidigare. Minns inte så noga. Efter en stund fick jag krypa upp i sängen och stod på knäna lutad mot huvudändan.


Hela tiden hade jag lustgasen i högsta hugg, R servade mig med fantastiskt gott isvatten (man blir torr i munnen av lustgasen) och masserade ryggen och det var underbart. Mellan värkarna kunde jag slappna av ganska bra och andades lugnt och stilla.


Ett litet aber i det hela var att vattnet inte hade gått ännu. Ca kl 14 var det dags för skiftbyte för personalen. Jag hörde vår barnmorska lämna över till en ny och en student. Hon pratade då om att ev ta hål på hinnorna. Hon var kvar en liten stund till och det sista på hennes skift var att hinnorna brast av sig själv med ett väldans brak och hon blev helt nedsprutad av fostervatten! Jag hade då fått vända mig till ryggläge, så hon satt ju precis i skottvägen! Det kändes verkligen som nåt brast med dunder och brak!


Den nya personalen var lika underbar som hon som slutade sitt skift. Studenten hade haft 47 förlossningar och skulle till 50 innan hennes praktik var klar. Inte helt orutinerad alltså. Hon skötte i princip allt själv, och den andra barnmorskan, handledaren, kom bara in i rummet i slutskedet. Det kändes som en evighet och att vi inte kom någonstans, men givetvis gick det framåt hela tiden. Prick kl 15.00 kom så vår lilla sessa till världen.


Självklart gjorde det skitont, men det var hanterbart. Tack och lov för pauserna mellan värkarna. Det finns en mening med dem!


Jag fick upp sessan på bröstet direkt och hon var perfekt! R fick klippa navelsträngen. Barnmorskan gav mig en injektion med nåt medel för att moderkakan skulle komma ut. Efter en stund fick jag lägga sessan till bröstet också, för att ytterligare driva på moderkakan. Både studenten och barnmorskan tryckte mig på magen emellanåt och försökte dra ut moderkakan. Jag fick värkar, men moderkakan ville inte komma ut. De bestämde sig för att sy mig så länge, eftersom jag spruckit lite. Studenten stoppade in nån slags sudd för att stoppa blodflödet från livmodern under tiden. Jag fick bedövning. Barnmorskan såg sen att min mage växte lite och jag tror hon tryckte lite på den. Då kom sudden farande ut och en attans massa blod. Jag såg ju inget av detta, bara kände att något kom ut. R såg det däremot och blev ganska förskräckt av mängden blod.


När det hade gått en timme var gränsen nådd för hur lång tid det får ta. Då sa barnmorskan att jag skulle ner till operation för att sövas och ta ut moderkakan manuellt. Hon gick för att hämta en säng att rulla ner mig i, och de skulle sätta en nål för sövningen.


Under tiden kom en läkare in, som bestämde sig för att göra ingreppet där och då. R fick ta sessan och hade henne hud mot hud på bröstet. De ökade koncentrationen på lustgasen och jag bedövades totalt och var väck. Jag var dock inte nedsövd, utan hörde rösterna runt mig hela tiden. Jag kände hur läkaren rotade runt där nere, men det gjorde inte alls ont. Det var bara obehagligt. Efter en stund hörde jag läkaren säga "så andas du" och jag andades in djupt. Jag hann tänka många gånger att "tänk om jag inte kan andas som jag ska och jag inte kommer tillbaka". "Tänk om jag inte får se vår dotter växa upp, jag vill leva,jag vill tillbaka, snälla låt mig andas rätt, ta mig tillbaka." Jag var helt övertygad om att min mamma strök mig på kinden... Det var fruktansvärt obehagligt med de tankarna och känslorna.


Men jag kom så klart tillbaka. Dock med väldigt lågt bodtryck och en rusande puls. Mina händer och fötter var totalt avdomnade och jag frös som en hund. De tippade sängen i chockläge, med huvudändan nedåtlutad. Man började sticka mig för att kunna sätta in en påse blod. Men med så lågt blodtryck, så är det inte mycket blod i armarna och de hade väldigt svårt att hitta något att sticka i. När de väl stack, så var det ingen träff. Till slut tillkallades en narkosläkare, för att se om han kunde sätta en nål. Efter lite om och men gick det till slut och jag kunde få en påse blod. Det tog väldigt lång tid, men efterhand så blev blodtrycket bättre och pulsen sjönk.


Vid 19-tiden var det någorlunda normalt och jag frös inte så längre. Domnaden hade då också försvunnit från händer och fötter. Jag var enormt trött, men annars kändes det ok. Då kom personalen in med den fantastiska matbrickan, bl a med cider att skåla i. Det var otroligt gott med en macka då. Sen vägdes och mättes sessan till 3644 g och 51 cm. R klädde henne och så blev hon fotad till lasarettets webbisar.


Ca kl 21 kom nattpersonalen, och innan jag flyttades till BB skulle jag kissa. De ville egentligen att jag skulle använda bäcken, men det ville inte jag. Jag kände mig ju ändå ok då. Så jag fick sitta en stund på sängkanten, sen hjälpte mig två sköterskor in på toa. Väl där svimmade jag... Så de körde fram sängen till toadörren och så lyckades vi på nåt sätt få upp mig i den. Blev genomsvettig helt plötsligt och de tog tempen på mig. Mycket riktigt så hade jag lite feber.


Efter den här incidenten fick jag så klart stanna en stund till på förlossningen. Men när kl var ca 23 rullades jag in på BB. Tyvärr var det fullbelagt på BB och R fick inte stanna över natten utan körde hem vid midnatt. Jag fick strikta order om att inte gå på toa själv, utan skulle ringa på personalen. Sessan kräktes fostervatten hela natten och sov sådär.


R kom in igen på morgonen och stannade hela dagen. Mitt blodvärde var fortfarande lågt, och jag var lite yr, så jag fick en påse blod till. Dagen därpå var bättre och sen på lördag fm åkte vi äntligen hem.

Presentation


Jag är 35 år och sambo med R som är 36 år. I dec 2007 bestämde vi oss för att försöka bilda familj. Lättare sagt än gjort!

(För ett kort sammandrag av vår IVF-historia så här långt, klicka nedan!)

E-mail

miss_s1976(snabel-a)yahoo(punkt)com
Lilypie Second Birthday tickers

Vårt mirakel

25 april 2011: start Primolut Nor, 10 dgr

11 maj: start Menopur

18 maj: vul

23 maj: ÄP

28 maj: ET

8 juni: Testdag!

7 juni: testat ++++   

28 juni: vul v 7+1

12 juli: hälsosamtal på MVC, v 9+1

2 aug: inskrivning på MVC, v 12+1

3 aug: ul KUB, v 12+2

13 sep: rul, v 18+1

24 okt: MVC, första besöket sen inskrivningen, v 24+0

9 nov: MVC, v 26+2

23 nov: MVC, glukosbelastning, v 28+2

8 dec: MVC, v 30+3

21 dec: MVC, v 32+2

4 jan: MVC, v 34+2

12 jan: MVC, v 35+3 (blodprov Rh-neg)

8 feb 2012: vår dotter kom till världen!   

Historia

IVF1: nov 2009 (ingen ET)

IVF2: jan 2010

IVF3: apr/maj 2010 (ingen ET)

IVF4: maj 2010

IVF5: aug 2010

IVF6: jan 2011 (gravid, mf v 6, 5+6)

IVF7: maj 2011 (gravid)

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
<<< Februari 2012 >>>

Senaste inläggen

Tappra kämpare

Blogglista

Kika gärna in

Föreningen för ofrivilligt barnlösa

  

Wabbie foundation

 

 

Samlade ivf-bloggar

 

Länkar

Arkiv

Besöksstatistik

Sök i bloggen


Skapa flashcards