Är sjukling och hemma från jobbet idag också...  

Jag läser på flera ställen att pappan ska prata med bebisen i magen, och läser om andra pappor som gör det. Önskar verkligen att R gjorde det. Men icke. Har kommenterat lite till honom att "nu hör bebisen, du kan prata med den".

-Vad ska jag säga?? säger han då.

Hm, bra fråga. Sen kom jag på att jag pratar ju inte själv med bebisen i magen, så hur kan jag då kräva det av honom? Det är väl fortfarande lite abstrakt att det faktiskt bor en liten bebis i min mage. Och om det är abstrakt för mig, så är det väl klart som tusan att det är det för R! Så jag ska inte tjata på honom att prata med bebisen längre. Bara han pratar med den när den är född!   Och det betvivlar jag inte för en sekund att han kommer att göra!

Igår kväll tyckte jag att jag anade sparkarna på utsidan av magen, så jag sa till R att lägga handen på min mage och vänta på en spark. Men icke. Han kände inte ett dyft. Även när jag kände att den sparkade. Synd. Han får nog vänta ett tag till.   

Det var väldigt stressigt på jobb både torsdag och fredag. Samtidigt som jag drogs med en hemsk förkylning och hostade och snörvlade. Så fort vi hade rapporterat bokslutet i fredags, och jag hade gjort mina "måsten" så sjukanmälde jag mig och gick hem. Jag var helt slut. Somnade direkt på soffan någon timme. Min första sjukskrivning på det här jobbet, där jag varit i drygt fyra år nu.

Hela helgen har i princip spenderats på soffan, med snytpapper, nässpray och halstabletter inom räckhåll. R har sympatiserat med mig och slappat en del även han.

Hade tänkt gå och jobba idag, men jag känner mig verkligen inte hundra, så jag bestämde mig för att stanna hemma idag också. Hoppas att det känns bättre imorgon, så jag kan jobba då. Nu har jag ju faktiskt en till liten individ att tänka på, som påverkas av allt jag gör. Så jag måste tvinga mig att tänka på den i första hand, och ta det säkra före det osäkra.

Missade tyvärr yogan i torsdags eftersom jag var dålig redan då. Det är bara två gånger kvar nu, men jag kan ta igen min missade gång på en annan gravidyoga kurs som går parallellt på måndagar. Det blir inte idag, och nästa måndag är jag i Sthlm på kurs... Alltså kan jag inte ta igen det tillfället, vilket är skit...

Sen i onsdags kväll har jag regelbundet känt lite puffar i magen. Det är så mysigt, och jag önskar att jag kände det lite oftare. Det är framförallt sen eftermiddag, ca kl 16-18 som jag känner det. Då puffar det på ganska mycket. Skulle hemskt gärna vilja att R kunde känna det också. Men det får nog vänta lite.

Jag väger mig och mäter magen varje måndag. Har haft en stadig viktuppgång varje vecka, men den här veckan har jag faktiskt inte gått upp ett enda hekto. Magen har inte heller blivit en enda cm större än förra veckan. Har för mig att jag läst någonstans att bebisen hittills har växt på i ganska hög takt, men att det nu lugnar ner sig lite. Vilket givetvis kan förklara att jag inte gått upp nåt i vikt eller ökat i omkrets på en vecka. Men en liten oroskänsla infinner sig ändå. Dumt. R blev nog också lite orolig när jag berättade det. Men jag tror verkligen inte det är någon fara. Jag har gått upp 4,8 kg hittills.

I fredags träffade jag och min chef en tjej från en rekryteringsfirma. Hon ska hjälpa oss hitta min vikarie. Tänk att vi redan kommit så långt! Otroligt vad tiden går! För att min vikarie ska hinna göra ett vanligt månadsbokslut innan jag slutar, så bör h*n börja i mitten av november. Decemberbokslutet är ju ett årsbokslut och januaris bokslut tänker jag inte vara med på.   Mitten av november är ju bara en månad bort! Frågan är om vi hinner hitta någon som kan börja redan då. Det återstår att se. Jag kommer iaf att vara med under rekryteringen och det känns bra. Min käre kollega, som gör lönerna, tyckte att vi skulle klona mig istället... Det var ju väldans snällt sagt, och det gjorde mig glad.   

Kan inte låta bli att vara lite orolig för att kollegorna ska gilla min vikarie mer än mig, och tycka h*n är bättre på jobbet än mig. Knäppt egentligen, och fullständigt irrelevant, eftersom det ju ändå är MIN tjänst och jag kommer tillbaka till den. Kan tänka mig att jag inte är den enda som känt så inför en föräldraledighet, men ändå...

Min chef har också avslöjat att hon förmodligen inte finns kvar när jag kommer tillbaka i februari 2013. Vilket gör mig väldigt ledsen.   Hon är verkligen världens bästa chef, så ödmjuk och sympatisk som människa och så kunnig på det hon gör. Hon har jobbat på företaget i 40 år, och det är dags för pension. Kan inte tänka mig någon som kan ersätta henne. Blev också lite orolig för min tjänst när hon berättade detta. Tänk om ersättaren ändrar på mina arbetsuppgifter och tar tillbaka en del av det som min chef nu lämnat över till mig? En karriärmänniska på 40-45 år, som vill göra så mycket som möjligt, när min nuvarande chef gärna vill låta mig göra så mycket som möjligt... Får nog prata lite med chefen om detta och min oro. Vill inte komma tillbaka till jobbet 2013 och bara kontera fakturor... Jag vill fortsätta med det jag gör idag, som är så varierande.

Oj, vad långt inlägg det blev! Har tur om ni orkat läsa ända hit!   

Nu ska jag slänga mig på soffan igen, med filten och en kopp te.

Hade skrivit fel i mail adressen i mitt förra inlägg. Det är nu tillrättat. Min mail adress är miss_s1976 (snabel-a) yahoo.com.

R har gått runt och hostat i en dryg vecka nu, och tisdags kväll började jag också. Igår hade jag en röst som påminde om en alkis, och har hostat som en tosing. Har knappt sovit nåt i natt pga hostan, och är ganska slut nu faktiskt. Men pga bokslut och rapportering är jag ändå på jobb nu. Hade det inte varit för det, så hade jag inte varit här, kan jag säga. Tror jag får hoppa över yogan ikväll och ta igen det vid annat tillfälle.

Tror att den lill* har börjat sparka så det känns lite nu. Igår kväll kände jag rätt så ofta lite fladder i magen, och jag misstänker att det är lite sparkar. R vill så gärna känna, men det känns ju inte alls utanpå magen än, och det är så oregelbundet så han hinner ju inte känna förrän det är över. Men jag gillar definitivt fladdret i magen!

Jag har väldigt kluvna känslor inför Öppet Hus-dagen med Barnlängtan. Jag vill jättegärna gå dit, men samtidigt vet jag att det på nåt sätt är fel ställe för en gravid att vara på. De flesta kommer säkert dit och förväntar sig inte alls att se en gravid mage. Jag vet ju själv hur jobbigt jag tyckte det var att se gravida. Jag vill inte göra dessa människor mer ledsna än de redan är. En annan syn på det hela är att det kan inge hopp, men jag tror inte jag själv skulle tänkt så långt innan jag blev gravid...

Däremot vill jag gärna starta en grupp inom Barnlängtan Skåne med IVF-gravida-/mammor. Vi kan träffas och prata om tankar, funderingar och känslor som inte naturligt gravida känner. Vill ni vara med i gruppen? Skicka ett mail till mig på miss_s1976 (snabel-a) yahoo.com, så ordnar vi en träff när vi fått ihop en liten lagom grupp.

Välkomna alla IVF-gravida/-mammor!!!

Ni glömmer väl inte att fira idag? Kanelbullens dag! Mums!

Tack snälla, för era erfarenheter och tankar kring Volvo och kring min ländrygg! Summa summarum, så ska vi köra hem till våra vänner och testa babyskyddet i Volvon. Det verkar på en del av er, som att det är aldrig varit problem med för korta bälten. Andra säger tvärtemot, så jag blir inte riktigt klok på det. Så att testa känns som enda alternativet. Tyvärr finns det ingen bas till den stolen, vilket jag skulle föredra. Kan man köpa det separat?

Inte trodde jag heller att mina besvär i ländryggen hade med foglossningar att göra, men så är det kanske... Jag får väl skärpa mig vad gäller att hålla ihop benen, och att röra mig mer. Kanske lindrar det besvären... Har också fått erbjudande från svägerskan att låna stödbälte, om jag någon gång skulle behöva det.

Mina ömma fötter är fortfarande ömma. Fast det var väl inte optimalt med klackar på skorna igår kanske... Det har jag inte idag, kan jag säga. Får nog ut och shoppa nya skor, utan klackar som funkar till de byxor jag nu har...

Oj, vilket väder vi haft i en vecka nu! Superhärligt!

Jag har haft väldigt ömma fötter den senaste veckan tyvärr. Sen vi var i Gbg faktiskt. Trodde då att det var för att vi gick så mycket, men det har inte gått över. Tycker inte jag är så svullen om fötterna, för annars kan det väl vara därför. Men jag har bara ömma trampdynor. Är det för den ökade vikten, som mina fötter inte är van vid?? Fattar ingenting. Var ute och gick en runda med R igår, och fick fruktansvärt ont. Då hade jag ju dessutom bra skor, så kan inte skylla på det. Idag har jag ändå stödstrumpor på mig för säkerhets skull, för att se om det gör någon skillnad. Någon som har någon teori?

En annan "krämpa" är min ländrygg. Jag har haft problem med den sen tonåren, dvs i nästan 20 år. Jag har röntgat den, men det är "bara" muskelbesvär. Jag går på regelbunden massage. När jag tränar regelbundet känns det generellt bättre. Men nu har jag i snart två veckor haft väldigt ont och det strålar ner i skinkan på ena sidan. Det går inte vidare ner i benet, så jag antar att det inte är ischias heller. Störigt värre är det iaf. Känner mig som en gammal tant när jag ska upp från soffan på kvällarna...

Jag vill verkligen inte klaga, och det är inte syftet med det här inlägget heller. Jag bara konstaterar fakta.   Och hoppas att någon kanske har nåt vettigt att säga i fråga om mina ömma fötter.

Igår fick vi erbjudande om att köpa ett babyskydd för 200 kr av våra goda vänner. Det är deras 3-åring som suttit i den, och är alltså från -08. Eftersom det är just det paret, så vet vi också att det är ingen dålig kvalitet de köpt. Vi vet också att den inte är krockad. MEN, vi har läst och hört om problem med babyskydd och barnstolar i Volvo... Bilbältena är tydligen för korta. Volvo vill att man ska köpa deras egna barnstolar...   Lika trångsynt som IKEA's konstiga mått på saker och ting som gör att man inte kan kombinera med andra leverantörer...

Vad vi har förstått, så bör man ha en Isofix bas för att kunna använda andra stolar i Volvo. Vår bil är inte förberedd för det, trots att det är en -07. Är det något man kan eftermontera, och vad kostar det i så fall? Eller hur löser man det? Någon som har erfarenhet av barnstol i Volvo? Hur har ni gjort?