Knäpp som man är, så ju mer tiden för ul närmar sig, desto mer orolig blir jag. Tänk om något är fel? Usch. Fattar inte hur man är funtad. Borde bara se fram emot ul med glädje! Vi ska ju få se vårt lilla mirakel igen!

Jag sover väldigt dåligt nuförtiden. Pratade med kära kollegan S, som äntligen är tillbaka på jobbet efter 1 års mammaledighet. Hon kände igen det där med dålig sömn under graviditeten. Bara att vänja sig alltså... Det är kanske för att man ska vänja sig vid att gå upp flera gånger mitt i natten sen när barnet är fött. Tidigare har jag alltid sovit väldigt bra. Aldrig vaknat mitt i natten. Frustrerande.

Flera kollegor frågar hur vi ska dela på ledigheten, jag och R. Men hallå!! Jag är bara i v 18, vi har knappt fattat att vi ska bli föräldrar än! Vi tar en dag i taget, och tar inget för givet.

En kollega har t o m frågat om vi funderat på namn än... Tja, tjej som jag är, så har jag så klart haft en namnlista i huvudet sen tonåren. Den har förvisso reviderats ordentligt sen dess. Men namnidéer finns det ju så klart. Fast det är inget jag och R har diskuterat sen vi plussade. Namn känns så overkligt. Det finns massor av tid till det längre fram.

Vi mailade våra vänner och berättade om graviditeten. Så nu vet alla. Det känns bra.