När slutar man kolla i trosorna och på toapappret efter blod?

När slutar man tänka att fostret kanske har dött där inne, utan att vi vet om det?

Slutar någonsin de här tankarna?

Tiden segar sig verkligen fram.   Det känns som jag varit gravid i evigheter, men det är inte ens fyra veckor sen vi var på vul på CA... Önskar att tiden gick lite fortare.

Igår var vi på en loppis, och R hittade en baby-björn/bärsele. Vi har ingen aning om hur man sätter på en sådan, eller hur den ska se ut, så vi visste ju inte om den var komplett. Dessutom kändes det lite väl tidigt och vågat att köpa en sån grej nu, i v 11. Tänk om något hemskt händer? Så vi lämnade den, och direkt när vi vänt oss bort hörde vi en kvinna som sa: "Då tar jag den för 20 kr, min dotter är gravid." Så var baby-björnen puts väck. 20 kr?? Kollade Blocket när jag kom hem, och den billigaste jag hittade här i närheten kostade 175 kr. Så det var verkligen ett kap. Men tänk om vi hade fått stå där med skägget i brevlådan, och inte få användning för den... Hemska tanke.

Hoppas vi får brevet imorgon med tid för ul. Vill få det här KUB-testet överstökat. Det är verkligen ett orosmoment. Jag har förstått att man får en sannolikhetssiffra för DS och en siffra för Trisomi 13/18. Det visste jag inte. Trodde det bara var en siffra, för alla tre kromosomavvikelser. Vill veta nu...

Har provat min nya kamera lite. Vid ett av de få tillfälle det var uppehåll i regnet, gick jag ut och fotade lite blommor. Kändes bra och kul! Ville bara fortsätta! Ser verkligen fram emot introduktionskursen som jag anmält mig till i augusti.

Vad säger ni? Ok för en glad amatör?