Ok, enligt önskemål kommer här en liten uppdatering om vår efterlängtade graviditet.  

Jag är idag i v 10+4. De senaste två veckorna har varit jättebra. Jag har inte mått illa alls, eller haft några andra jobbiga krämpor. Däremot har jag stundtals varit totalt orkeslös, liksom dränerad på energi och bara längtat efter att få lägga mig ner och vila. Det verkar ha avtagit lite nu.

Har märkt att nu när vi har semester och det är såååå dåligt väder, och vi gör ingenting, så får jag jätteont i ryggen. Jag har alltid haft dålig ländrygg och går på massage för detta på jobbet. Dock ingen massage sen grav beskedet. Under de två dagarna i Varberg hade jag inte ont alls, och har nu konstaterat att jag måste röra på mig för att inte få ont. Så jag får skärpa mig på den fronten. Vet inte om det har lite att göra med graviditeten också. Har aldrig haft så förbannat ont förut, som jag haft nu. Knappt kunnat gå ett steg utan att det hugger i ländryggen.   

Har haft en del huvudvärk den senaste veckan. Tanken har slagit mig att det kan bero på järnbrist, men det är ju inget som kollas redan väl. Eller de kollas på inskrivningen 2 aug kanske? Vi fick ju ändra datum där, pga den ändrade semestern.

Märker ingen skillnad på magen. Tycker inte den har växt, men det hade jag inte förväntat mig redan heller. Det är ju fortfarande så tidigt. Men brösten däremot har växt. Tycker de är ivägen hela tiden. Inte van vid den här storleken. Har en A/B-kupa i vanliga fall, så inga stor bröst alltså. Men inte pyttiga heller. Ganska lagom, om jag får säga det själv.   Men nu är de bara ivägen alltså. De är fortfarande väldigt ömma, och blir galen på katten som hela tiden ska upp och gå på mig och brösten...   

Oron som fanns där innan, har lagt sig, tycker jag. Nu ser vi bara framåt och räknar med en liten kotte i februari. Däremot smög sig oron in lite igen, nu när jag tog blodprovet för KUB igår och vilket resultat vi får på det. Vill inte få ett dåligt resultat på det innan semestern i Turkiet... Vill inte göra FVP och vill verkligen inte ta bort bönan...

Är betydligt mer hungrig än normalt. Nog har det blivit lite onyttigt ätande på semestern, men när vi jobbar igen så är det nog inga problem. Det får bli lite extra frukter.

Ja, det var väl allt, tror jag. Drygt en vecka kvar till 1 aug, och vi har gått 12 fulla veckor (och min födelsedag!). Det längtar vi efter!

Det känns fortfarande väldigt overkligt att vi faktiskt lyckats, efter 3½ år. Svårt att tro på att vi ska bli biologiska föräldrar inom en ganska snar framtid. Vi ska få en liten person som ska förgylla vårt liv och som vi ska överösa med kärlek och som vi ska oroa oss över i många år framöver. En liten skapelse som kommer att ha både mina och R's gener, och någon liten bit av oss båda. Vem kommer han/hon likna? Vilka delar av mig kommer han/hon få, och vilka delar av R?

Ser mycket fram emot hela hösten och vad den här resan kommer att innebära för oss. Det är bara så fantastiskt!  

Mina tankar finns ständigt hos alla dem som fortfarande kämpar och längtar. Jag hoppas innerligt att ni också finner lyckan snart, oavsett om det är ett biologiskt eller adopterat barn. Det är ni alla verkligen värda!