Jag är kanske lite sen på det, men igår när jag surfade runt på ivf-bloggar upptäckte jag att det har instiftats en dag för oss ofrivilligt barnlösa; 28 maj. Dvs nu på lördag. Då ska vi bloggare i ivf-världen (de som vill så klart) skriva ett litet inlägg om vår historia som barnlös och vad det innebär. Detta är Wilda Mathildas fantastiska initiativ, som dessutom uppmärksammats av Barnlängtan. Även Loba har dragit sitt strå till stacken och pratat lite i radio om detta. Länk till radioinslaget finns hos Loba. Lyssna gärna!

Jag vill också uppmärksamma er på att Barnlängtan m fl ska föreläsa på RMC i Malmö 31 maj, kl 17.00 Då är det Öppet hus med temat "Hur länge ska man vänta med att skaffa barn?". Har ni tid och tillfälle, så gå dit!

Oj, jag har så mycket att skriva om känner jag. Först ska jag berätta om äggplockningen.

Vi åkte upp till Gbg igår em och checkade in på SGS. Gick direkt ut igen och styrde kosan mot Avenyn. Precis när vi kom dit, började regnet. Vi skulade några minuter innan vi fattade att det inte skulle sluta i första taget. Så det var bara att ge sig ut i regnet. Knatade tillbaka igen och smet in på en pizzeria. Då var vi verkligen genomblöta. Tack o lov hade vi regnjackor på oss, men jeans och skor var plaskvått. Vi åt var sin god pizza och gick sen tillbaka till rummet. Jeansen fick vi hänga upp på tork, och vi la oss i sängen och tittade på tv. Till skillnad mot natten på Formule1, där vi bodde förra gången, så var här riktiga sängar och vi sov gott. I morse tog vi vars en drickyoghurt, och jag duschade och sen körde vi den korta biten till CA. Plockningen gick ganska bra. Fick inte samma rus av morfinet som sist, och kände att par stick när läkaren la bedövningen. Men inte så det var jobbigt. Efteråt fick jag ganska ont i magen, och har fortfarande känningar. Det blev 11 ägg. Vi har ju fått 15 ägg de två senaste försöken, så vi blev liiite besvikna. Vet att 11 ägg är superbra, men vi har, som sagt, fått fler innan. Efter vi kom hem har jag bara legat på soffan hela eftermiddagen. Mamma kom förbi med en blomma och några kramar.   

11 ägg betyder att studien med vitrifikation blev aktuell för oss. Spännande att se om det ägget blir bra.

Hör vi inget från CA, så är det ET på lördag. Håll nu tummarna för att ingen ringer! Vill inte dit tidigare!

Det andra, jag vill ta upp idag, förtjänare ett eget inlägg. Läs vidare!

Sista dagen med Menopur och Orgalutran. Imorgon kl 19 är det dags för Ovitrelle, ägglossningssprutan. Det närmar sig måndag...

Igår pratade jag med R om att berätta för våra vänner om vår barnlöshet och barnlängtan. Han har inga problem med att de ska veta, men han tycker själva momentet att berätta är jobbigt. När är det någonsin läge, liksom? Ska man berätta för när alla är samlade? Vilket är när det är fest eller andra liknande trevliga händelser. Vilken partydödare... Eller man ska ta varje par för sig? Det kommer att bli många gånger att berätta, och vissa par träffar vi knappt ensamma. Bara när alla är samlade. Hmmm... Igår kom jag på att det lättaste är ju att skriva ihop ett mail och skicka till alla. Så är det löst. Vi förstör inte någon stämning på en fest, och de får fritt välja hur de ska göra med informationen de får. Vill de fråga något så är det fritt fram. Vill de inte säga ett ord så är det också ok. Men då vet de iaf hur situationen ser ut, och behöver inte undra längre. Sen är de här människorna inte dummare än att de säkert förstått vid det här laget, att vi har problem. Så det kommer nog inte som någon överraskning. R ville iaf att vi skulle vänta tills vi vet hur det här försöket går. Så antingen blir det ett informationsmail, eller så väntar vi ytterligare några veckor och berättar att vi är gravida!   

Läste en hemsk artikel igår, som Kix hade länkat till. Har ni läst? Det är så fruktansvärt och ofattbart, så det är inte klokt! Att det får gå till på det här viset, är långt över mitt förstånd. Orkar ni inte läsa artikeln, så handlar det om ett svenskt par som adopterade ett svenskt barn, fyra timmar efter födseln. ÅTTA MÅNADER senare kommer mamma och vill ha tillbaka sitt barn, och det får hon. Jag blir så arg och besviken på systemet. Hur är detta möjligt?? Hemskt för både barnet och adoptivföräldrarna.

Trevlig helg!

Puh, nu känns det bra igen. Det var ca 14 äggblåsor i bra storlek. ÄP blir på måndag, som planerat. Det var en läkare vi inte träffat förut, men det gör ju ingenting. Han ville dock sänka dosen på mig nu de sista dagarna. Jag sa att jag aldrig haft några problem eller känt mig särskilt svullen eller haft ont, så jag ville inte alls sänka dosen. Vill absolut inte riskera något nu genom att ändra i behandlingen. Han garanterade att det inte riskerade några äggblåsor, men jag stod ändå på mig och ville behålla samma dos. Han gav sig till slut.  

Läkaren frågade också om vi var intresserade av att delta i en studie där man fryser ner ägg, s k vitrifikation. Mycket intressant. Det används inte i Norden idag, men utanför Norden har över 1000 barn fötts med hjälp av vitrifikation. Kravet för att vara med i studien är att man är under 35 år och får ut mer än 10 ägg vid plockningen. Vi får en liten ekonomisk ersättning för deltagandet. Om vi inte får ut mer än 10 ägg, så är vi inte med i studien. Det går till som så att de tar ett av mina ägg och fryser ner direkt, i tre timmar. Sen när de övriga äggen ska befruktas med R's spermier, så tinar de upp ägget igen och befruktar även det ägget. Vi går alltså inte miste om något ägg i den här behandlingen. De följer sedan detta ägg noggrant och om det skulle visa sig bli ett finfint embryo/blastocyst som kvalificerar sig för ET, så får vi nog det tillbaka. Skulle vi då även bli gravida, så är vi det första paret i Norden som lyckats med detta!    Coolt, eller hur?!

Jag lovade alltså att prata med R om detta, och på måndag måste vi alltså lämna besked om vi vill vara med i studien. Troligtvis så är vi det.

Det gick förresten alldeles galant att flyga med sprutor och allt i måndags och igår. Det var inte någon i säkerhetskontrollen som öht var intresserad av att kolla vad jag hade i väskan... Ser de inte sånt på skärmarna? Borde de inte vilja kolla vad jag har för nålar i väskan? Konstigt. Men skönt att jag slapp dra upp grejorna och visa intyget förstås.

Den här gången har jag på något konstigt sätt lyckats sticka mig gul och blå. Tycker det blöder varje gång jag sticker, och det gör ont att sticka också. Det har jag inte upplevt förut. Nu är det t o m så att jag drar mig lite för att sticka... Inte bra. Konstigt att det är så nu, när jag aldrig känt så förut. Nästan aldrig blött förut heller. Aldrig fått blåmärken. Men nu är hela magen full med dem... Knas.

Nu har jag också bokat boende i Gbg för söndag natt. Det blev på SGS veckobostäder, som Emelie tipsade mig om. Än en gång, tack för det!   

Imorgon måste jag ringa apoteket och beställa Crinone. Fick det utskrivet idag av läkaren, istället för vagitorierna. Hoppas det är lite bättre, och lite mindre kladdigt.

Sprutdags!

Lite nervös och orolig är jag allt, inför vul. Känner inte mycket, och har inte haft några äl-flytningar alls... Tänk om det, mot förmodan, inte alls ser bra ut. Trots att det är precis samma dos och behandling som förut, och som funkat alla gånger. Kanske den korta graviditeten har ställt till det...?   

Imorgon är det vul. R kan inte följa med, för han måste jobba. Min goda vän och gravida granne, H, erbjöd sig att följa med, och jag tackade ja. Hon är så söt och snäll och guld värd.   Så jag jobbar fm, äter lunch och träffar sen H på en parkeringsplats och kör 2 tim tillsammans till Gbg. Ganska skönt med sällskap i bilen.

Håll tummarna för mig imorgon, för många fina äggblåsor!  

Det som inte får hända en gravid i den här fruktansvärda världen av ofrivillig barnlöshet, har hänt... Läs på Annas blogg. Mitt hjärta blöder för Anna och hennes man. Tårarna rinner. Det är så hemskt, så det finns inga ord. Mina tankar kommer definitivt att finnas hos Anna och hennes man den här helgen. Skoningslöst.

Det var kul att träffa andra barnlängtande tjejer hemma hos Cornelia igår. Vi startar en lokalförening till Barnlängtan, i Skåne. Jag fick rollen som kassor och firmatecknare. Spännande att se hur det här utvecklar sig och vad det innebär. Vi har så olika historier i bagaget, och olika förutsättningar. Men vi har en gemensam dröm och ett gemensamt mål; att få det barn vi så hett längtar efter. På ett eller annat sätt.

Något jag funderade på när jag körde hem, var om jag kan fortsätta vara anonymt barnlös. Eller rättare sagt, borde vi berätta för alla i vår omgivning nu att vi är ofrivilligt barnlösa? Jag är förvisso ganska trött på att låtsas som ingenting, men jag tror inte R är beredd att berätta för kreti och pleti. Jag bryr mig inte längre om vem som vet eller inte vet. Skulle gärna låta hela världen få veta. Men vi är ju två i den här familjen. Får väl prata om det.

Imorgon ska jag till konstgalleriet Louisiana i Humlebaek utanför Helsingör med min barndomsvän F. Ska bli kul! På kvällen blir det grill med andra vänner. Ska också bli trevligt!

Söndagen är inte planerad än. Kanske en söndagstur med bilen, eller trädgårdsarbete? R köpte lite fler plantor igår, som ska ner i jorden. Vi måste dessutom ta oss i kragen och ta ner utemöblerna från vinden på garaget och olja dem.

Trevlig helg till er alla!