Puh, nu känns det bra igen. Det var ca 14 äggblåsor i bra storlek. ÄP blir på måndag, som planerat. Det var en läkare vi inte träffat förut, men det gör ju ingenting. Han ville dock sänka dosen på mig nu de sista dagarna. Jag sa att jag aldrig haft några problem eller känt mig särskilt svullen eller haft ont, så jag ville inte alls sänka dosen. Vill absolut inte riskera något nu genom att ändra i behandlingen. Han garanterade att det inte riskerade några äggblåsor, men jag stod ändå på mig och ville behålla samma dos. Han gav sig till slut.  

Läkaren frågade också om vi var intresserade av att delta i en studie där man fryser ner ägg, s k vitrifikation. Mycket intressant. Det används inte i Norden idag, men utanför Norden har över 1000 barn fötts med hjälp av vitrifikation. Kravet för att vara med i studien är att man är under 35 år och får ut mer än 10 ägg vid plockningen. Vi får en liten ekonomisk ersättning för deltagandet. Om vi inte får ut mer än 10 ägg, så är vi inte med i studien. Det går till som så att de tar ett av mina ägg och fryser ner direkt, i tre timmar. Sen när de övriga äggen ska befruktas med R's spermier, så tinar de upp ägget igen och befruktar även det ägget. Vi går alltså inte miste om något ägg i den här behandlingen. De följer sedan detta ägg noggrant och om det skulle visa sig bli ett finfint embryo/blastocyst som kvalificerar sig för ET, så får vi nog det tillbaka. Skulle vi då även bli gravida, så är vi det första paret i Norden som lyckats med detta!    Coolt, eller hur?!

Jag lovade alltså att prata med R om detta, och på måndag måste vi alltså lämna besked om vi vill vara med i studien. Troligtvis så är vi det.

Det gick förresten alldeles galant att flyga med sprutor och allt i måndags och igår. Det var inte någon i säkerhetskontrollen som öht var intresserad av att kolla vad jag hade i väskan... Ser de inte sånt på skärmarna? Borde de inte vilja kolla vad jag har för nålar i väskan? Konstigt. Men skönt att jag slapp dra upp grejorna och visa intyget förstås.

Den här gången har jag på något konstigt sätt lyckats sticka mig gul och blå. Tycker det blöder varje gång jag sticker, och det gör ont att sticka också. Det har jag inte upplevt förut. Nu är det t o m så att jag drar mig lite för att sticka... Inte bra. Konstigt att det är så nu, när jag aldrig känt så förut. Nästan aldrig blött förut heller. Aldrig fått blåmärken. Men nu är hela magen full med dem... Knas.

Nu har jag också bokat boende i Gbg för söndag natt. Det blev på SGS veckobostäder, som Emelie tipsade mig om. Än en gång, tack för det!   

Imorgon måste jag ringa apoteket och beställa Crinone. Fick det utskrivet idag av läkaren, istället för vagitorierna. Hoppas det är lite bättre, och lite mindre kladdigt.

Sprutdags!

Lite nervös och orolig är jag allt, inför vul. Känner inte mycket, och har inte haft några äl-flytningar alls... Tänk om det, mot förmodan, inte alls ser bra ut. Trots att det är precis samma dos och behandling som förut, och som funkat alla gånger. Kanske den korta graviditeten har ställt till det...?