Fick en kommentar igår, på ett äldre inlägg:

Jag har nyss plussat, och fyller 23 iår så vart kallad till cellprov i samma veva jag plussade. Inga problem alls att ta när man är gravid =)De är inte alls på samma ställe, man skrapar lite på livmoderhalstappen, och bebis gror ju en bit därifrån ;) Grattis till er =)

Ja, vad säger man? Varför läser man inte vidare...? Det är uppenbarligen en tjej som inte följer min blogg kontinuerligt. Det är inte särskilt kul att få ett grattis när man fått missfall... Tröttsamt.

Jag är ledsen för att jag hänger ut dig som skrivit, men snälla, läs vidare i bloggen nästa gång du kommenterar någonstans.

Nu till annat. Jag såg på nyheterna häromkvällen, och det pratades givetvis om katastrofen med kärnkraftverket i Japan. De sa att det tar 100.000 år för det radioaktiva avfallet att försvinna (eller hur säger man?). Herrejesus! 100.000 år!!! Började fundera lite på mina 80-90 år som jag kanske finns här på jorden, om jag har tur. Det är ju en piss i Mississippi! Om man tänker tillbaka "bara" 2000 år kommer vi till Jesu födelse, och det är ju eeeevigheter sen. Det är ju antiken. Det är svindlande att tänka 100.000 år framåt. Hur ser det ut på jorden då? Hur ser det ut på vår gata hemma? Finns den? Hur tekniskt avancerat är livet? Finns det nåt liv då? Eller människan har förstört jorden långt innan dess? Vad är 3 år som barnlös om man jämför med 100.000 år?? Visst, jag får väl jämföra våra 3 år med de 80-90 år vi lever. Men det är ju ändå en ganska kort period.

Usch, det är såna tankar som man blir knäpp av. Ungefär som hur stort är universum...?? Inte ens lönt att tänka på. Men båda tankarna är skrämmande, tycker jag.   

Trevlig helg!

Helgen i Båstad var underbar. Vi åkte dit lite tidigare och tur var väl det. För de som kom sen kl 15 (incheckningstiden) fick ingen vilstol bredvid poolen... Lite dåligt faktiskt. Det borde finnas vilstolar till det antal gäster man förväntar sig, kan man tycka. Vad är en spa-helg utan att kunna slappa i relax avdelningen, liksom??

Nåja. Vi fick finfina vilstolar och njöt av att bada i den härliga poolen, och läsa eller vila ögonen. Tyvärr hamnade jag bredvid en tjej, som ganska snart påbörjade meningen:

-När jag var gravid...

Då stoppade jag hörlurarna i öronen och stängde ute henne med mysig musik istället. Ville inte höra något om barn och graviditeter.

Kl 17.30 var det avsmakning på vinmenyn som var gjord till 3-rätters menyn. Himla smart. Vi fick smaka vinerna, och sommelieren berättade varför de valt just de vinerna och vilka smakämnen i rätterna som skulle ta upp vad i vinet. Kan gissa att de säljer många vinmenyer på det här viset. Givetvis valde även vi vinmenyn till middagen sen. Menyn har ni ju redan sett, och det var fantastiskt gott. Restaurangen var väldigt mysig och fin. Panoramafönster mot havet, fast vi såg inget eftersom det var mörkt ute. Men två brinnande kaminer och massor av levande ljus och en kille som spelade piano hela tiden. Han var jätteduktig. Efter middagen förflyttade vi oss till sofforna och tog var sin drink och fortsatte lyssna på killen som spelade. Han tog upp önskningar och spelade till midnatt.

På söndagmorgonen fick vi njuta av utsikten från restaurangen, och det var så fint. Stor fin frukostbuffé med allt man kan tänka sig. Efter frukosten gick vi ut till kallbadhuset och hoppade i den varma lilla poolen som fanns där, utomhus. Där satt vi ganska länge, och sen sprang vi nerför trappan i havet och tog ett ultrasnabbt dopp och så upp i den varma poolen igen! Det var 2 grader i vattnet! Wiiihhiiii!!! Vad kallt det var! Men väldigt uppfriskande. Tyvärr kom det inte bara en utan två gravida tjejer och satte sig i den här poolen också... Den mest gravida hoppade t o m i havet. Det hade minsann aldrig jag vågat. Hon var nog i v 35 eller mer. Vilken chock för lilla bebisen!!!

Vi hade, som sagt, en jättehärlig helg. Nu längtar vi till augusti och Turkietresan!

Jag har varit i kontakt med akupunktören igen och köpt nya tabletter. Eftersom jag fått missfall, så får jag börja med en sort som ska återuppbygga kroppen och det låter väl vettigt. Jag ska köpa en till burk Apiforce också. Så nu har jag bestämt mig för att köra samma koncept som förra gången. Många piller blir det.

Läkaren på CA gissade ju på äl nu i helgen som var. Jag har testat med äl-stickor, men inget. Men min kropp funkar ju aldrig som den ska, så varför skulle den det nu efter ett missfall?? Det hade snarare varit en överraskning om den funkade nu. Jag fortsätter testa, så får vi väl se när ägglossningen behagar dyka upp.

Funderar på om jag ska be att få Crinone gel istället för progesteron vagitorierna den här gången. Jag är så förbaskat trött på det där eviga kladdandet. Någon som kan använt Crinone istället? Erfarenheter?

Min underbara chef närmar sig pensionsåldern. Jag har inte velat tänka på det, men hon tog upp det förra veckan. Hon blir 63 i december. Det är inte bestämt vad som händer, om hon stannar till 65 eller går nu. Vill inte tänka på hur det blir med en ny chef. Har aldrig haft en så fantastisk chef, som är så förstående och ödmjuk. Hon är inte bara bra som min chef, utan alla tycker hon är en underbar personalchef. Vem i hela världen ska kunna ersätta henne?? Usch, vill inte tänka på det.

Helt plötsligt ska iaf både jag och min kollega gå utbildningar för att bli diplomerade, så det känns som hon slutar till vintern... Så jag ska upp till Stockholm 2 dagar i månaden maj, juni, augusti, september och oktober.

Detta är vad som står på menyn imorgon kväll. Låter inte helt fel, eller hur?   Mmm, ska bli gott!

Vi har dessutom bokat en semester till augusti. Vi har alltid varit emot Turkiet av någon anledning, men nu trotsar vi det och åker dit ändå. Vi har hittat ett helt fantastiskt hotell, rena paradiset. Det blir vår bröllopsresa, som vi inte åkte på i fjol. Till ett riktigt bra pris också, så vi är helnöjda och längtar som attan!

Titta, dröm och njut!  

Läste på niomånader.se att i en holländsk studie som gjordes 2002 hade man upptäckt att spermieproduktionen blev 74% bättre för de subfertila män som käkade 66 mg zink och 5 mg folsyra om dagen. Detta ska vi testa. R har ätit en helsikes massa olika kosttillskott, från och till, under de här 3 åren. Men aldrig folsyra. Studiens finfina resultat gällde i just den kombinationen, så att R nu ätit zink hur länge som helst har ju inte spelat någon roll. Vilket vi också kan konstatera... Dessutom har han bara ätit 30 mg zink om dagen. Nu ändrar vi doseringen, och så får han käka mina folsyra tabletter jag fick på recept av Cura. Så får vi se hur det går med den saken. Kan ju inte bli mycket sämre, eller hur?

Förstår inte hur sån här information har gått mig förbi? Trodde jag hade läst allt vid det här laget.

Imorgon börjar studien. Håll tummarna.

Jag är trött. Så ofantligt trött. På att alltid ha barnlösheten i huvudet. Jag orkar inte det längre. Jag vill tänka på annat. Jag vill leva. Jag vill inte befinna mig i ett vakuum längre. Det är som en bubbla, och jag vill inte vara kvar i den längre... Jag är så trött på att reagera på varenda liten bebis jag ser, barnvagnar, småbarn generellt, gravida kvinnor, barnskrik osv. För överallt finns de.

TV gör reklam för en serie om förlossningar som jag håller på att börja gråta var gång jag ser det. En ung kvinna säger att även om det gör otroligt ont, så är det helt fantastiskt när bebisen väl är ute. What else is new?? Jag vill inte höra det. Jag vill inte se det.

Undrar om det funkar att inte prata om ivf och barnlöshet med någon på ett tag. Förutom R då alltså. Ska nog säga till mina stöttepelare att jag inte vill prata om det. Jag orkar inte just nu. Men hjälper det?

Jag ska iaf berätta hur det gick i fredags på CA. Tja, det gick väl varken bra eller dåligt. Vul gick bra, och allt såg fint ut. Läkaren såg äggblåsor på tillväxt och gissade på äl nästa helg. Det var en glad överraskning. När vi sen satte oss ner och pratade, så sa han att spermaprovet hade varit väldigt dåligt det här försöket. Lät som det var sämre än vanligt, men jag vet inte. Så den där zinken som R käkat i evigheter nu gör tydligen ingen skillnad. Läkaren var så klart positiv till att vi lyckats bli gravida och tyckte ju vi skulle fortsätta försöka. Det är klart vi ska; vi har ju två betalda försök kvar. Han visade oss på skärmen hur våra embryon sett ut efter 2 och 5 dagar. Det var bra befruktning på dag 2, hela 11 stycken av 15 möjliga. På dag 2 fanns flera perfekt som kunnat återföras då. Men överraskningen var att på dag 5 så var alla de kassa. På dag 5 var det istället ett helt annat embryo som blivit perfekt. Ett embryo som på dag 2 inte alls såg bra ut. Mycket märkligt. Känns som att de 2- och 3-dagarsembryon som vi förut fått tillbaka, kanske aldrig haft en chans att fästa... Detta bekräftar bara att det är blastocystodling som är det som gäller för oss. Och det är ju CA experter på, tack o lov.

Vi köpte, som sagt, färska räkor med oss hem från Feskekörka. Vi kalasade på det och lite goda räkröror, vitt vin och bröd när vi kom hem. Sen hoppade vi i badet och struntade i världens orättvisor.

Vi bestämde att om det verkligen är äl till helgen, och mens om tre veckor, så väntar vi nog ytterligare en månad innan vi kör igång. Jag vill inte stressa fram ett försök, och vet ju att kroppen behöver lång tid att återhämta sig. Även om hcg-värdet är nere på 0 tidigare. (De tog nytt prov på CA, som jag får reda på i em.) Om mensen dröjer längre än läkaren trodde, så kanske vi kör på den mensen iaf. När den väl kommer. Men ett försök till innan sommaren blir det iaf.

Vi var ju på bio i lördags kväll. Det var en upplevelse. Inte för att det var 3D, utan för att hela raden bakom oss bestod av 15-16 åringar som pratade, skrattade, fjantade en stor del av filmen. Frågan är varför man betalar 110 kr per person för att gå på bio om man ändå inte ska se filmen?? Filmen i sig var väl ok. Den var lite obehaglig. Att det var 3D glömde man efter ett tag, och tyckte inte man upplevde det som 3D så mycket. Överreklamerat.

Igår var det Vasaloppet på TV hos oss. R gick upp tidigt och såg starten, och jag anslöt lite senare. TV'n stod på nästan hela dagen med skidor, för sen var det ju herrarnas 5-mil i VM.

Måste ju också berätta att min nära vän och granne, och bundsförvant, H, nu blivit gravid. De har också haft problem, som jag berättat om tidigare. De fick missfall för 2½ år sen och har sen dess inte lyckats igen. Nu håller de på med utredning, och när hennes mens inte hade kommit nu så tog hon ett test och plötsligt var hon gravid! Jag är så glad för deras skull, samtidigt som jag är sååå avundsjuk. Känslorna är väldigt kluvna, och det är superjobbigt. Jag är en sån idiot, som känner så här. Jag borde vara enbart glad. Vi brukar vara ute och promenera tillsammans, och nu vet jag inte om jag ens vill göra det längre. Om jag orkar träffa henne. Det är så fel att känna och tänka så. Skit, skit, skit. Men grattis.

Hade tänkt köra och simma efter jobbet i tisdags. Sen kom jag plötsligt på att det kanske inte är så lämpligt innan vi kollat med vul att allt är ok "där nere och inne". Finns kanske viss infektionsrisk? Dessutom fick jag ont i magen igen. Så jag hoppade simningen. Efter jag gjorde abort i min naiva ungdom för en sådär 18 år sen, så fick jag förhållningsregler om att inte bada, ha sex eller använda tampong de närmsta veckorna efter ingreppet. Tänkte nu att samma kanske gäller vid mf. Fast då borde å andra sidan läkaren på gynakuten nämnt det. Fast hon var ju ny och oerfaren, enl min mamma... Hmm, ja inte vet jag.

Imorgon är det iaf vul på CA. Ska bli så skönt att få kollat allt. Kanske han kan se om det är äl på gång också, så vi får en liten hint om när mensen behagar dyka upp. Men troligtvis inte. Den lever ju sitt eget lilla liv, och kommer säkert inte förrän den är riktigt säker på att jag håller på att få spel av väntandet... Typ om en månad eller två... Ska också blir skönt att få pratat med läkaren och höra hans åsikt om hur vi går vidare. Tror knappast på förändring i behandlingen, eftersom vi trots allt lyckades för första gången i världshistorien.

Jag funderar på vad det var som gjorde att vi lyckades den här gången. Var det för att jag käkade Apiforce (bidrottninggelé)? Eller för att jag käkade Fertile garden? Eller för att jag käkade torkad svinsköldkörtel? Eller för att jag käkade alla tre samtidigt? Hur ska jag göra nu? Hur lyckas vi igen? Ska jag käka alla igen? Eller inga? Vågar jag låta bli?? Eller berodde det på att vi för första gången fick ett perfekt embryo tillbaka? Eller hade vi bara tur? Ja, tänk om man visste...

Imorgon ska vi köpa färska räkor med oss hem från Götet. En flaska vitt vin ligger på kylning. Mums fillibabba! Man får ju försöka hitta fördelarna med att inte vara gravid...

Var och fikade med två vänner igår. Fick blommor av dem, som lite tröst. Blommorna var så klart lite till R också. Sötaste vännerna!

På lördag blir det bio. Fick en företagscheck av Ford i december, för att vi provkörde en bil. Så nu ska vi se Sanctum i 3D. Häftigt! Någon som sett den?