Fick en kommentar igår, på ett äldre inlägg:

Jag har nyss plussat, och fyller 23 iår så vart kallad till cellprov i samma veva jag plussade. Inga problem alls att ta när man är gravid =)De är inte alls på samma ställe, man skrapar lite på livmoderhalstappen, och bebis gror ju en bit därifrån ;) Grattis till er =)

Ja, vad säger man? Varför läser man inte vidare...? Det är uppenbarligen en tjej som inte följer min blogg kontinuerligt. Det är inte särskilt kul att få ett grattis när man fått missfall... Tröttsamt.

Jag är ledsen för att jag hänger ut dig som skrivit, men snälla, läs vidare i bloggen nästa gång du kommenterar någonstans.

Nu till annat. Jag såg på nyheterna häromkvällen, och det pratades givetvis om katastrofen med kärnkraftverket i Japan. De sa att det tar 100.000 år för det radioaktiva avfallet att försvinna (eller hur säger man?). Herrejesus! 100.000 år!!! Började fundera lite på mina 80-90 år som jag kanske finns här på jorden, om jag har tur. Det är ju en piss i Mississippi! Om man tänker tillbaka "bara" 2000 år kommer vi till Jesu födelse, och det är ju eeeevigheter sen. Det är ju antiken. Det är svindlande att tänka 100.000 år framåt. Hur ser det ut på jorden då? Hur ser det ut på vår gata hemma? Finns den? Hur tekniskt avancerat är livet? Finns det nåt liv då? Eller människan har förstört jorden långt innan dess? Vad är 3 år som barnlös om man jämför med 100.000 år?? Visst, jag får väl jämföra våra 3 år med de 80-90 år vi lever. Men det är ju ändå en ganska kort period.

Usch, det är såna tankar som man blir knäpp av. Ungefär som hur stort är universum...?? Inte ens lönt att tänka på. Men båda tankarna är skrämmande, tycker jag.   

Trevlig helg!