Läste på niomånader.se att i en holländsk studie som gjordes 2002 hade man upptäckt att spermieproduktionen blev 74% bättre för de subfertila män som käkade 66 mg zink och 5 mg folsyra om dagen. Detta ska vi testa. R har ätit en helsikes massa olika kosttillskott, från och till, under de här 3 åren. Men aldrig folsyra. Studiens finfina resultat gällde i just den kombinationen, så att R nu ätit zink hur länge som helst har ju inte spelat någon roll. Vilket vi också kan konstatera... Dessutom har han bara ätit 30 mg zink om dagen. Nu ändrar vi doseringen, och så får han käka mina folsyra tabletter jag fick på recept av Cura. Så får vi se hur det går med den saken. Kan ju inte bli mycket sämre, eller hur?

Förstår inte hur sån här information har gått mig förbi? Trodde jag hade läst allt vid det här laget.

Imorgon börjar studien. Håll tummarna.

Jag är trött. Så ofantligt trött. På att alltid ha barnlösheten i huvudet. Jag orkar inte det längre. Jag vill tänka på annat. Jag vill leva. Jag vill inte befinna mig i ett vakuum längre. Det är som en bubbla, och jag vill inte vara kvar i den längre... Jag är så trött på att reagera på varenda liten bebis jag ser, barnvagnar, småbarn generellt, gravida kvinnor, barnskrik osv. För överallt finns de.

TV gör reklam för en serie om förlossningar som jag håller på att börja gråta var gång jag ser det. En ung kvinna säger att även om det gör otroligt ont, så är det helt fantastiskt när bebisen väl är ute. What else is new?? Jag vill inte höra det. Jag vill inte se det.

Undrar om det funkar att inte prata om ivf och barnlöshet med någon på ett tag. Förutom R då alltså. Ska nog säga till mina stöttepelare att jag inte vill prata om det. Jag orkar inte just nu. Men hjälper det?

Jag ska iaf berätta hur det gick i fredags på CA. Tja, det gick väl varken bra eller dåligt. Vul gick bra, och allt såg fint ut. Läkaren såg äggblåsor på tillväxt och gissade på äl nästa helg. Det var en glad överraskning. När vi sen satte oss ner och pratade, så sa han att spermaprovet hade varit väldigt dåligt det här försöket. Lät som det var sämre än vanligt, men jag vet inte. Så den där zinken som R käkat i evigheter nu gör tydligen ingen skillnad. Läkaren var så klart positiv till att vi lyckats bli gravida och tyckte ju vi skulle fortsätta försöka. Det är klart vi ska; vi har ju två betalda försök kvar. Han visade oss på skärmen hur våra embryon sett ut efter 2 och 5 dagar. Det var bra befruktning på dag 2, hela 11 stycken av 15 möjliga. På dag 2 fanns flera perfekt som kunnat återföras då. Men överraskningen var att på dag 5 så var alla de kassa. På dag 5 var det istället ett helt annat embryo som blivit perfekt. Ett embryo som på dag 2 inte alls såg bra ut. Mycket märkligt. Känns som att de 2- och 3-dagarsembryon som vi förut fått tillbaka, kanske aldrig haft en chans att fästa... Detta bekräftar bara att det är blastocystodling som är det som gäller för oss. Och det är ju CA experter på, tack o lov.

Vi köpte, som sagt, färska räkor med oss hem från Feskekörka. Vi kalasade på det och lite goda räkröror, vitt vin och bröd när vi kom hem. Sen hoppade vi i badet och struntade i världens orättvisor.

Vi bestämde att om det verkligen är äl till helgen, och mens om tre veckor, så väntar vi nog ytterligare en månad innan vi kör igång. Jag vill inte stressa fram ett försök, och vet ju att kroppen behöver lång tid att återhämta sig. Även om hcg-värdet är nere på 0 tidigare. (De tog nytt prov på CA, som jag får reda på i em.) Om mensen dröjer längre än läkaren trodde, så kanske vi kör på den mensen iaf. När den väl kommer. Men ett försök till innan sommaren blir det iaf.

Vi var ju på bio i lördags kväll. Det var en upplevelse. Inte för att det var 3D, utan för att hela raden bakom oss bestod av 15-16 åringar som pratade, skrattade, fjantade en stor del av filmen. Frågan är varför man betalar 110 kr per person för att gå på bio om man ändå inte ska se filmen?? Filmen i sig var väl ok. Den var lite obehaglig. Att det var 3D glömde man efter ett tag, och tyckte inte man upplevde det som 3D så mycket. Överreklamerat.

Igår var det Vasaloppet på TV hos oss. R gick upp tidigt och såg starten, och jag anslöt lite senare. TV'n stod på nästan hela dagen med skidor, för sen var det ju herrarnas 5-mil i VM.

Måste ju också berätta att min nära vän och granne, och bundsförvant, H, nu blivit gravid. De har också haft problem, som jag berättat om tidigare. De fick missfall för 2½ år sen och har sen dess inte lyckats igen. Nu håller de på med utredning, och när hennes mens inte hade kommit nu så tog hon ett test och plötsligt var hon gravid! Jag är så glad för deras skull, samtidigt som jag är sååå avundsjuk. Känslorna är väldigt kluvna, och det är superjobbigt. Jag är en sån idiot, som känner så här. Jag borde vara enbart glad. Vi brukar vara ute och promenera tillsammans, och nu vet jag inte om jag ens vill göra det längre. Om jag orkar träffa henne. Det är så fel att känna och tänka så. Skit, skit, skit. Men grattis.