R övertalade mig att ta ett nytt test idag. Så det gjorde vi. Det var fortfarande positivt!   Jag har inte riktigt vågat ta fler test. Tänk om det hade varit negativt... Hemska tanke. Men man är ju lite knäppgök. Hade det nu varit negativt, så hade det ju varit ganska bra att få reda på det...

Men hade jag redan fått ett missfall, så hade jag ju blött mer. Jag hade haft ont. Dessutom tror jag inte gravidhormonerna försvinner så fort ur kroppen, så det hade säkert varit positivt nu iaf. Sen är det väl så att ett negativt utslag kan vara fel, men ett positivt kan aldrig vara fel väl?

Nu kanske R också kan lägga oron och misstron åt sidan lite, och bara njuta. Jag vill verkligen njuta. Jag vill inte tänka på risken för missfall. Någon sa någon gång någonstans, att "jag väntar ett barn, inte ett missfall". Så rätt, så rätt.

Läste på Längtans blogg om en sida där de säljer ivf-kläder till föräldrar och ivf-barn. Jättehäftiga! Blev helt klart sugen på att köpa nåt fint där så småningom. Men jag är lite tveksam till att handla från utlandet... Jag vet, jag är supermesig. Skulle gärna vilja ha nån av dessa:

Till vårt lilla mirakel skulle jag vilja ha någon av dessa:

Är de inte helt underbara?!

Fick frågan om när jag ska på vul. Det glömde jag ju berätta igår! Vi ska dit den 2 mars. Om tre veckor alltså. Kommer att kännas som en evighet, men jag vet ju att tiden alltid går så himla fort. Längtar till dess iaf, och att få se om allt ser ok ut. Tror inte jag kommer att ringa någon mödravårdscentral och boka någon tid innan dess. Känns inte som det är någon brådska med det. De gör väl inte ul förrän i v 17-18 nåt, och innan dess är det väl bara inskrivning med info om kostråd etc? Så det kan vänta tills vi vet att det verkligen är ett litet frö i magen som lever.

Det R har sett minst fram emot vid en ev graviditet är att rensa kattlådan. Pga risken för toxoplasma, så faller det nu på hans lott. Han avskyr det! Haha! Han säger att han blir kräkfärdig av lukten. Bara att vänja sig!  

Berättade för min kollega om mina blåsor i näsan (hon vet om vår ivf och att jag är gravid). Hon sa då att sen hon blev gravid med sin dotter så får hon alltid sina herpesblåsor i näsan istället för på munnen! Konstigt! Är det pga grav jag har fått dem i näsan? Knäppo.    

För övrigt så fortsätter mina spottings. Tycker inte alls om det. Men jag försöker att strunta i dem. Så länge det inte är riktigt blod och det gör ont, så är det ok. Jag har ju varit gravid ytterligare en dag nu.   

Fy katten, vad det har stormat i natt, och fortfarande stormar. Hade lite problem att sova pga stormbyarna som tog tag i huset, så jag fick hämta öronproppar och sen sov jag relativt gott. En lykta jag har på en bänk i entrén, ramlade i marken och gick sönder. Trist. Jag var väldigt glad för den.

En barnmorska på CA ringde igår och kollade resultatet. Jag fick lite tips om hemsidor att besöka, bl a livsmedelsverket med kostråd för gravida. Jösses, det var lång läsning... Skrev ut det och det blev 5 sidor! En annan sida hon rekommenderade var growingpeople.se. Gick in och kikade när jag kom hem från jobbet. Aldrig besökt sidan förut. Men där stod en hel massa grejor, om allt som har med graviditet och barn att göra. Kunde räkna ut att kotten är beräknad att komma 14 okt, och att jag är i 5:e grav veckan (v4+3 tror jag det var), och att den är ungefär lika stor som ett sesamfrö! Hihi! Inte mycket för världen!

Ringde våra kära grannar H & A igår och berättade den glada nyheten. De visste att vi höll på med behandling, och att det var dags för resultat. Så vi kunde ju inte gärna låta bli att säga något till dem då. De har också problem och har precis påbörjat fertilitetsutredning. Jag och H är ute och promenerar lite då och då tillsammans, och den senaste tiden har det givetvis varit mycket snack om barnlöshet och tankar och känslor kring det. Hon sa ju givetvis igår att de var jätteglada för vår skull. Men jag har verkligen full förståelse för om det är blandade känslor. Det har jag ju själv upplevt så många gånger. Avundsjukan finns där och pyr under ytan. Ikväll ska vi ut och gå igen. Jag har lovat mig själv att jag inte ska ta upp graviditeten, om inte hon gör det. Jag ska verkligen försöka att inte prata för mycket om det, om hon tar upp det. Det finns ju så mycket annat att prata om!

Fre-sön hade jag en fruktansvärd konstant huvudvärk. Alvedon hjälpte inte. När den kom i fredags tänkte jag direkt att det var kört, att mensen var på gång. Får alltid huvudvärk när mensen är på väg. Läste på growingpeople igår att om man vanligtvis får huvudvärk vid mens, så är det inte ovanligt att man får det i tidig graviditet pga de stora hormonomställningarna. Fram till v 10 var det vanligt. Har haft lite känningar igår och idag, men inte som i helgen. Men skönt att ha en förklaring iaf.   

När jag blir förkyld eller vistas i mycket sol brukar jag få munsår i form av herpesblåsor. J-a skit är det och gör riktigt ont. Det har jag ärvt av min kära pappa. Nu har jag fått blåsor i näsan!!! Det har jag aldrig varit med om förut! Jag är varken förkyld eller varit i sol (var finns den solen??). Pratade med mamma om det igår, och hon sa att pappa faktiskt fick det någon gång. Jag har kanske fått det nu pga graviditeten och nedsatt immunförsvar. Kollade på salvorna som jag använder på munsår, men på alla stod "rådgör med läkaren innan användning" vid graviditet. Mamma skulle kolla med någon kollega på jobbet vad jag kunde använda (hon jobbar på gyn-avd).

Har insett att den här bloggen nu kommer att bli en sån där blogg som jag själv slutat läsa efter ett tag. Som ivf-are är man inte särskilt intresserad av att läsa om andras graviditeter. Inte jag iaf. Så jag förmodar att jag kommer att tappa en hel massa läsare nu, men det är inte mycket att göra åt saken. Jag kommer att sakna er som lämnar mig iaf, det ska ni veta. Jag är så otroligt glad för att jag började blogga, och jag har haft ett enormt stöd av er läsare. Det värmer i hjärtat att läsa era kommentarer i form av glada tillrop eller tröstande ord. Det behövs så väl. Jag hoppas att någon stannar kvar och fortsätter läsa iaf. Jag kommer att fortsätta följa er kamp mot barnlösheten iaf, bara så ni vet! Jag hoppas innerligt att ni alla kommer att få det barn vi så hett önskar, så småningom.

Jag är smärtsamt medveten om risken för missfall, men jag tänker faktiskt vara gravid och njuta av det, tills motsatsen bevisas. Så det så!    Hoppas bloggen slipper gå tillbaka till att vara en ivf- och barnlöshetsblogg...

"Shit!" Det var min första tanke när jag loggade in igår kväll för att se om min sms-bloggning hade fungerat. 49 nya kommentarer!!! Förvisso var det några som hade kommenterat inlägget om dikterna, men merparten var verkligen gratulationer. Från många ivf-vänner, men också från helt nya personer som jag aldrig hört talas om tidigare. Oj, vad härligt! Vilken underbar värme det finns i världen!   Tack allihopa!

I lördags kände jag mig väldigt hoppfull hela dagen. Kände små ilningar och dragningar i magen (typ livmodertrakten), som jag hoppades var ett tecken på graviditet. Samtidigt försökte jag intala mig själv att det inte alls behövde betyda nåt. Sen gick jag på toa innan melodifestivalen, och hittade brunt i trosorna. Hoppet sjönk till havets botten, och jag blev väldigt besviken. Hade inte berättat om ilningarna för R, men berättade om det bruna. Han blev också depp, så klart. Det blev ändå en hyfsat bra kväll. Vi åt en god middag och drack var sitt glas rödvin.

I söndags när jag vaknade, funderade jag genom nattens dröm. Ännu ett positivt grav test i drömmen. Den här gången blev det inte negativt framför ögonen på mig. Det var istället över-positivt, om man nu kan säga så!

Jag både ville och inte ville gå upp och testa. Jag ville ju inte testa negativt. Ville vara lyckligt ovetande så länge som möjligt... Men till slut gick jag upp ändå, strax efter kom R. Han var med när jag doppade ner stickan i muggen med urin. Vi satte kapsylen på testet, och la det på vasken. Det första vi såg var det jättestora minus tecknet... Jag kände direkt att det var kört. Men då hade inte ens kontrollstrecket dykt upp. R fortsatte stirra på testet.

-Där kommer ett streck till, sa han.

Jag tittade.

-Där är ett streck till, sa jag. Där är ett streck till!

Så började jag gråta. Jag var så skakig så det var inte klokt. Vi tittade på testet flera gånger. Vi gick in och la oss i sängen igen. R hade CB's bruksanvisning i handen och jag tog med mig testet. Han ville läsa om fallgropar. Kanske vi hade avläst det fel på nåt sätt. Det kunde väl inte vara sant?? Men det var sant. Det ÄR sant.

För jag har tittat på det där testet nu hundratals gånger, där det ligger på diskbänken. Det är fortfarande ett fint plus. Helt otroligt! Vi har lyckats! För första gången på tre år har vi lyckats bli gravida! Jag fattar inte. Det känns helt overkligt. Men det är verklighet!!!

Vi ringde svärföräldrarna och svägerskan (vars dotter jag ska vara fadder till). Svägerskan började gråta i luren.   Sen försökte jag ringa mamma, men hon jobbade. Hon ringde mig sen istället, och blev så klart också överlycklig.

Idag kommer CA att ringa. Ska bli så härligt att få säga att testet var positivt!!! Tror de bokar in ett ultraljud om tre veckor, sen är det väl samma rutiner som vid en vanlig graviditet.

Men först och främst ska vi ta oss förbi de första riskiga veckorna... Jag kommer att leta symptom som en galning, det vet jag. Men jag ska ändå verkligen försöka njuta av vetskapen att jag är gravid. Att vi kanske blir föräldrar till en underbar ny liten människa i mitten på oktober. Att vi äntligen ska få uppleva det alla snackar om. Att vi faktiskt ska få vara med om en graviditets alla ups and downs. Att jag kanske ska må dåligt pga livet som växer i min mage, och älska att må dåligt! För det har jag längtat efter!

Är det verkligen sant? Är jag verkligen gravid? Ja, för tusan!   

(Cura i Malmö, som inte trodde på oss, kan flyga och fara!   )

Det var positivt! Jag är gravid! :-D

Nu vill jag har lite hjälp av er alla som läser den här bloggen! Jag ska, som sagt, vara fadder till svägerskans lilla dotter och dopet är om två veckor. Jag har lovat att läsa en dikt. Men jag kan inte bestämma mig. Jag har lite olika alternativ, och ni ska få hjälpa mig att välja! Lämna er röst i omröstningen i högermenyn!

Tack, söta ni!   

1.

Ett barn... 

Ett barn som kritiseras - lär sig fördöma
Ett barn som får stryk - lär sig att slåss
Ett barn som hånas - lär sig blyghet
Ett barn som utsätts för ironi - får dåligt samvete
Men...
Ett barn som får uppmuntran - lär sig förtroende
Ett barn som möts med tolerans - lär sig tålamod
Ett barn som får beröm - lär sig uppskatta
Ett barn som får uppleva rent spel - lär sig rättvisa
Ett barn som känner vänskap - lär sig vänlighet
Ett barn som får uppleva trygghet - lär sig tilltro
Ett barn som blir omtyckt och kramat - lär sig känna kärlek i världen

Av: Dorothy Law Holte

2.

Kom till mig 

Kom till mig när du är ledsen
och jag ska trösta dig.
Kom till mig när du är ensam
och jag skall hålla dig sällskap.
Kom till mig när du behöver prata
och jag skall lyssna.
Kom till mig när du är rädd
och jag skall hålla om dig.
När du än behöver mig
ställer jag upp för dig.
Vad det än gäller, när det än är,
Finns jag här för dig....

Av: Okänd författare

3.

Krama mig ofta så blir jag glad och trygg,
låt mig känna mig älskad även om jag varit stygg.

Stå fast, ni som är vuxna, trots mina prövningar och test,
för även om jag klagar är ni ändå bäst.

Visa mig i handling vad respekt är för någonting,
lär mig se det vackra i världen runt omkring.

Tala om att jag duger just precis som jag är
och låt mig höra ofta att jag är er väldigt kär.

Låt vårt hem vara ett ställe där tolerans och kärlek bor
och kom ihåg att man kan leka även om man blivit stor.

Av: Okänd författare

4.

Ett gudbarn 

Att få ett litet gudbarn
är en gåva och en ära
- att man är så betrodd
att stå ett liv så nära.

Man länkas till varandra
med ett gudomligt band.
Så själsligt är man nära
fast man bara ses ibland.

Ett gudbarns liv man följer
av omtänksamma skäl.
För man har fått till uppgift
att se till barnets väl.

Och även i det tysta
finns detta alltid kvar
- att man känner något särskilt
för det gudbarn som man har.

Av: Siv Andersson

Måste dela med mig av denna roliga webshop: barntavlor.se. Helt underbara barntavlor och perfekta dopgåvor. Önskar jag hade sett den här sidan innan vi köpte doppresent till mitt fadderbarn som döps om två veckor. Det får bli födelsedagspresenter till henne och hennes storasyster i höst istället.

Mamma berättade för ett par veckor sen att hon haft många drömmar på sistone om bebisar, spjälsängar, barnkläder och annat som har med bebisar att göra. Vi hoppas det är ett gott tecken!

Min mammalediga kollega berättade på julbordet i december (hon känner till vår situation) att hon drömt om mig som gravid.

Åh, vad jag önskar att det är sanndrömmar!