Magkänslan jag haft sen i fredags stämde. Det är över. Finito. Slut.

Det var en kortvarig lycka, och även om jag inte kände mig direkt gravid, så märkte jag definitivt skillnaden mot när jag inte längre var gravid. Jag kände mig på nåt väldigt märkligt sätt tom. Jag kan inte beskriva det på nåt annat sätt.

På samma sätt kände jag en konstig känsla, som jag inte berättat om förut, en vecka eller så efter återförandet. Jag låg i sängen på kvällen och skulle sova, och hade båda händerna på magen. Plötsligt fick jag en superstark känsla av "förbindelse" med nåt i magen. Det var överväldigande, och sen tänkte jag att jag måste ha inbillat mig. Men jag kan fortfarande känna känslan, och bli glad av den. Nu är jag övertygad om att det verkligen var en riktig känsla.

Precis som när jag kände att det stack till i magen bara en timme efter återförandet. Vet inte om det var när embryot fäste, men vissa säger ju att man kan känna det. Jag kommer aldrig att veta, men jag tror att det var det jag kände.

Under senare delen av ruvningen var jag relativt övertygad om att vi lyckats, men jag vågade inte tro på det, och intalade hela tiden mig själv att vi nog inte lyckats. Jag kände ilningar och dragningar i magen, som jag tolkade som goda tecken. Sen flera graviddrömmar på det.

Men den där drömmen där jag testade och fick en glad gubbe och ett lysande grönt test, som blev tvärtom mitt framför ögonen på mig... Den drömmen har hängt sig kvar i mitt huvud. Har hela tiden tänkt att det var ingen bra dröm. Det blev en sur gubbe och testet lyste rött. Farhågan har hela tiden funnits där: är det ett tecken på ett kommande missfall?

Nu är det mycket flum här. Jag brukar inte tro på sånt, utan är ganska realistisk. Men den här magkänslan har visat sig vara rätt nu några gånger. Det är konstigt.

Hcg-värdet hade idag sjunkit till 100. Läkaren hittade ingen tydlig hinnsäck. Det talar sitt tydliga språk. Har fortfarande tid hos CA för vul på onsdag nästa vecka. Ska ringa dem imorgon och berätta läget. Läkaren på gynakuten ville ta nytt hcg-prov nästa vecka för att se att det går ner till 0. Men jag sa att CA kunde göra det istället, så jag får höra om det imorgon.

Körde tillbaka till jobbet och gömde mig på kontoret resten av dagen. Stängde dörren. Åt lunch efter alla andra var klara. Tog ingen em fika. Orkade inte möta alla och låtsas som inget hade hänt.

Nu är det över.

Stort tack för alla era tummar och alla era värmande ord och kommentarer. Det betyder så oerhört mycket och är så skönt att veta att ni finns där och hejar på oss. Tack.