Tack för era tummar och tankar.

Blödningen blev kraftigare igår kväll och även klumpblandad. Allt hopp bara rasade av oss totalt. Tårarna trillade friskt.

Tyvärr kunde läkaren inte säga så mycket som gav oss klarhet. Han hittade en hinnsäck, men han hade gärna velat se något i den... Men så i nästa mening sa han att det behöver inte betyda nåt, eftersom det är så tidigt i graviditeten. Han var dock inte särskilt positiv. De tog blodprov för att kolla hcg-nivån. Men läkaren ville inte säga något förrän han hade nåt att jämföra med, så vi ska dit igen på måndag morgon. Då ser vi om det är någon förändring på hinnsäcken och om hcg-nivån har höjts eller sänkts.

Men det finns inte mycket hopp kvar i det här huvudet, det ska ni veta. Det känns väldigt kört.

Perfekt tajming med dop på lördag också... Tror inte jag klarar av att läsa en dikt för mitt lilla fadderbarn. Det räcker nog med att hålla henne.

Varför varför varför??? Varför måste vi tillhöra alla små procentsatser?? Först tillhör vi de 10% som är ofrivilligt barnlösa, sen de 20% som inte lyckas på tre ivf-försök, sen tillhör vi kanske även de 10% som får missfall... Vart tog rättvisan vägen i den här världen? Jag förstår inte. Vad har vi gjort för att förtjäna detta? Jag vill inte vara med längre i den här "leken". Det börjar bli för jobbigt. Det tär.

Men jag är på jobbet nu, och försöker hålla masken. Förutom för chefen, som jag berättat för.

Jag vet ju dock att det är bra att jag inte har ont. Jag vet också att det är positivt att vi öht blev gravida. Det betyder ju att det funkar. Men det är en klen tröst just nu. Hur lång tid tar det till nästa gång..?

Bara att hålla ut till måndag alltså. Men räkna inte med något positivt resultat...