Candra

29 oktober 2010 08:48

Mina katter hade skabb i öronen för ett tag sedan, de kom från den nya lilla katten och så smittade han Siri. Låter kanske hemskt men jag tvingade dem att ta sina örondroppar varje morgon och kväll men dem fick alltid godis efteråt. När det gäller piller så ska man nog bara helt enkelt öppna munnen på dem och droppa ner det i halsen och sedan massera halsen på dem för att få till sväljreflexen, efteråt kan man ge dem något gott och berömma. Som sagt, det låter hemskt men ibland måste man ju och efter ett tag så vänjer dem sig och vet att det blir godis efter det hemska!

Lycka till!

Miss S

29 oktober 2010 10:09

Tack för tips! I mina öron låter det inte alls hemskt. Det är ju så det är att vara kattägare, eller hur? Det är ju för deras eget bästa!
Får nog inhandla mer godis till henne... :-)

Anna

29 oktober 2010 09:06

Hej! Jag har tre katter och en av dem har jag medicinerat två gånger dagligen i snart tio år (hon är 12). Efter ett tag blev det ju en vana för oss båda så nu är det inte någon större utmaning längre men i början var det väldigt svårt. Jag fick tips från veterinären att stoppa tabletten så långt bak i munnen på henne som möjligt och därefter hålla ihop käkarna på henne. Om man sedan stryker katten på halsen, från hakan och ned mot bröstet så triggar man kattens sväljreflex. Kanske kan det funka för er? När det gäller "kletet" har jag fått rekommendationen att om allt annat misslyckas kan man helt enkelt sätta det på ovansidan av ena framtassen på katten. Katter är ju väldigt renliga djur och de gillar inte att vara kletiga på tassarna. Det enda sätt de har att hålla sig rena är ju att slicka sig och då är tanken att de helt enkelt slickar bort kletet. Om det inte är så "rinnigt klet" utan typ ett slags pasta, så har jag även helt enkelt öppnat munnen på katten, satt det långt bak på tungan på henne och hållt ihop munnen och klappat henne på halsen som jag beskrev ovan. Så gör jag också när jag avmaskar våra utekatter. För vår del tog det endast några veckor innan katten som får medicin varje dag vande sig vid detta, så håll ut! Lycka till!

Miss S

29 oktober 2010 10:07

Tack! Det där med att smeta det på tassen har jag faktiskt hört talas om, så det blir kanske sista utvägen. :-)
Undrar bara hur jag ska få tabletten så långt in i munnen på henne när jag knappt kan öppna munnen... Men får väl be maken om hjälp. :-)

Lilla Jag

29 oktober 2010 13:08

Jag köpte en slags "spruta" på apoteket som man fäster tabletten på sen är det lätt att få den långt ner i halsen.
Lycka till!
Kram!

Miss S

29 oktober 2010 15:00

Åh, det ska jag kolla. Speciellt för djur eller?

Lilla Jag

29 oktober 2010 15:31

Tror det. Den är jättebra när det är svårt att ge tabletter. Sen gör du som de andra skrivit och stryker på halsen.

Pi

29 oktober 2010 16:06

Hehe, ja det där beror nog helt på katten det. Min förra katt vägrade i sten att ta tabletter, inte ens veterinärerna lyckades (och det var många som provade). När det var dags för avmaskning kletade jag medlet med lite mat på tassen, det sprätte han av. Jag smetade då i pälsen över flera delar av kroppen (huga vilken ångest jag hade över det), då sprang han runt i huset och drog av det mot möblerna. En gång när jag kletat i pälsen stängde jag i ren desperation in katten i duschkabinen, då kletade han av sig det mot kabinväggarna och satt sen där och tjurade i timvis tills jag tillslut kände mig tvungen att släppa ut honom. En gång lyckades faktiskt en veterinär slänga ner en tablett i halsen på honom och vi var så nöjda, men så fort vi kom hem så ställde han sig mitt på golvet och spydde upp den.

Katten vi har nu är betydligt snällare och även om han konstrar så kan en sitta med honom i knät, så katten inte kan fly någonstans. Sen får person nummer två bända upp gapet på katten och kasta in tabletten, hålla ihop dess käkar och massera halsen (som flera skrivit här).

Min svägerskas katt däremot tar snällt emot alla former av tabletter som de håller fram emot honom i handen och tuggar på dem och sväljer dem!

Så...det beror helt på katten vilken taktik man får välja :-)

Å just ja, med vår första katt fick vi till slut köra med sprutor för antibiotika och avmaskningskurer, inget annat gick. Han hade dåliga njurar, så vi fick köpa ett svindyrt specialfoder (vi fick testa flera innan han tillslut accepterade ett).

Miss S

29 oktober 2010 19:39

Haha! Här sitter jag och skrattar år vilka kamper ni utkämpat mot katterna! :-) Sorry... Men det låter allt lite roligt!

Åsa

29 oktober 2010 16:41

Vi hittade en sådan "tablettspruta" hos veterinären. Med antibiotikan som vi fått i pastaform kör vi också tvångsmetoden som någon nämnde här ovan. Känns sådär men det är för kattens bästa. Sambon håller katten och bänder upp käkarna medans jag försöker få det så långt ner i halsen på henne som möjligt och sedan är det till att hålla igen käkarna tills hon svalt, för de är väldigt duktiga på att spotta ut allt igen...
En fundering jag hade på ditt inlägg var det där med skinkan, är det ok att ge henne det fortfarande? När vi fick diagnosen på vår med njurarna var det stopp med all extramat. Framförallt är det protein och salt som skall undvikas.

Miss S

29 oktober 2010 19:41

Ojdå! Veterinären sa inget alls om extramat... Men hon nämnde ju att fodret ska ha lägre proteinhalt. Menar du all sorts godis? Särskilt kattgodis alltså? Hon fullkomligt älskar all sorts sås; brunsås, bearnaisesås, vaniljsås etc. Så det är lite godis hon får vid matbordet ibland. Men det kanske vi ska sluta med då...?

AnnaCecilia

30 oktober 2010 08:52

Lite roligt att läsa era kommentarer, framförallt Pi. Vår kisse var nämligen likadan, vi smetade på tassen, katten smetade i resten av huset. De gånger hon inte smetade ut klegget så torkade det fast på tass och päls och satt där i veckor som sen blev stelt cement, till slut vi fick tvångstvätta henne, vilket var ännu värre.

Vi fick inte heller ge kissen någon annan mat eller godis efter hon fick njurdiagnosen. Enda undantaget var vid mutning av mediciner.