Det är konstigt hur hjärnan fungerar... Hur man, trots tre negativa test, ändå kan få för sig att man kanske eventuellt möjligtvis är gravid...

Så fort jag känner minsta lilla illamående... (Vilket nog är lite väl ofta, va? Eller så inbillar jag mig...)

Att mensen faktiskt är lite konstig och inte som den brukar vara...

Att det gjorde så konstigt och fasligt ont i magen när jag var ute och sprang igår... (Nej, det var inte håll. Det satt längre ner.)

"Kanske är jag en sån där som inte får utslag på grav stickan, utan måste göra blodprov?" Duhhh...   Not likely...

Hur dum får man vara?

Jag finner inga ord. Det är bara så så fruktansvärt fel, vad som hänt kära bloggvännen Tonci och hennes man. Det finns inget rätt i att kämpa så som de gjort, och sen förlora sitt barn i 8:e månaden. Inget rätt alls. Bara fel fel fel. Så in i helvetes fel.

Åh, vad mitt hjärta värker för dem...

Jag har upptäckt Tradera!! Inte så att jag inte visste att det fanns tidigare, men jag har inte handlat där förut. Skitkul när man hittar nåt man verkligen vill ha, och så kostar det en spottstyver och så vinner man auktionen!! En liten kick faktiskt!   

Min senaste vinst är den här supersöta topen från Noa Noa, för det fashionabla priset 59 kr!! Urhäftigt!

Jag köpte en CD för några dagar sen också, för 1 kr + frakt 22 kr. En skiva som jag verkligen ville ha. Tyvärr fick jag ett mail från säljaren direkt efter avslutad auktion att han plötsligt inte hittade skivan... Fan, vad surt och irriterande! Han lovade leta efter den och höra av sig när han hittade den. Men jag tror bara att han inte vill sälja den så billigt egentligen, så han säger att den är borta. Fult! Får se vad som händer, om han hör av sig igen den här veckan. Annars får han stort stort minus i mitt omdöme om honom som säljare.

Helgen spenderade vi på Österlen. Vi var på tyrolerfest med ca 190 andra personer, i en stor lada på en bondgård. Riktigt riktigt kul och fasiken vilken jobb de hade lagt ner på att få till allt! Det var tyrolerband som spelade, maten bestod av schnitzel, stekt potatis och bearnaisesås, apfelstrudel med vaniljsås, alla fick 1 liter tysk Oktoberfest-öl (serverat i ölsejdel), Jägermeister och sen ett annat coverband som spelade resten av kvällen. De var jätteduktiga och dansgolvet var fullt från första minuten de spelade. Gästerna var allt från 20-80 år, så det var en salig blandning. Superkul och häftig fest! Gårdagen var lite tung, måste jag erkänna...   

Vi fick tid till samtal med läkaren på kliniken redan imorgon eftermiddag. Det ska bli intressant att se vad hon har att säga. Så fort vi har pratat med henne ska jag ta kontakt med akupunktören igen också. Vill gärna påbörja behandling så fort som möjligt. Men å andra sidan ska man kanske vänta med det tills vi vet när vi ska påbörja nästa ivf-försök. Men jag kan väl tänka mig att det blir i okt/nov. Om sju svåra år alltså...   

På onsdag ska jag hem till mamma. Vi har bokat in vårt samtal om pappas sjukdomstid då. Ser fram emot det med väldigt blandade känslor. Vet att det kommer att bli apjobbigt, men tror också att jag kommer att bli lättad när det är över.

Nu börjar arbetsveckan!

... ju säga i mitt förra inlägg, att om ni har några erfarenheter från just Carlanderska så berätta mer än gärna! Jag vill höra allt ni har att säga om dem!

By the way, så ska vi träffa läkaren på kliniken redan nu på tisdag. Ska bli mycket intressant att höra vad hon har att säga om saken...

Ja, idag är officiell testdag. Men inte gick det bättre för det. Det var inga produktionsfel på de två test jag tog tidigare i veckan, tyvärr...

I onsdags kväll ringde svägerskan för att kolla läget. Jag berättade de dåliga nyheterna. Hon är gravid i ca sjunde månaden nu (här kan ni läsa om deras gravidbesked), med andra barnet. Hon är en jäkel på att snacka, så hon babblade på i en halvtimme. Vi pratade bl a om att vi inte är redo att ge upp ivf än, för att gå vidare till adoption. Att ge upp ivf innebär att ge upp en graviditet och en förlossning och allt som det inkluderar. Det vill jag inte riktigt än. Då säger hon:

-Det förstår jag. Det är en väldigt speciell känsla att vara gravid.

VA?????!!!!!!! Trodde hon att det var precis de orden jag ville höra just då??? Hon kunde lika gärna slått mig på käften!! Inte var det så att hon på nåt sätt kom på sig själv att hon kanske sagt nåt olämpligt heller, för hon upprepade t o m orden några meningar senare! Men herregud! Så obetänksamt! Jag begär verkligen inte att hon på nåt sätt ska kunna förstå hur jag/vi känner ang vår barnlöshet, men lite längre kan man väl ändå tänka, va??

Till saken hör också att svägerskan och hennes man försökte i 9 månader innan denna graviditet. De tyckte givetvis att det var evigheter! Det gick så långt att de t o m började rådfråga oss om vad vår klinik rekommenderade ang hur man ska leva! Alltså ang bastubad, vanligt badande, avhållsamhet, hur ofta man ska ha sex osv. Det var t o m så att de började fundera på om de var drabbade av sekundär barnlöshet. Men kom igen! 9 månader är väl ingenting! Börja inte snacka med oss om hur jobbigt det är att försöka i 9 månader! Ja, jisses!

Nu byter vi ämne, annars blir jag alldeles för upprörd!

Jag berättade om resultatet för min chef igår. Hon blev väldigt ledsen och började gråta. Hon har ju två av tre döttrar som gjort lyckade ivf-försök. Så hon känner mycket väl till vår situation och engagerar sig som i sina egna döttrar. Jag känner verkligen ett enormt stöd från henne och hon finns där för mig i alla lägen. Hon frågade om jag ville prata med en av hennes döttrar. Jag sa ok.

Igår kväll ringde hennes dotter, A. Hon och hennes man har två ivf-barn. De gick på Carlanderska i Göteborg. Första barnet fick de på sjätte ivf-försöket. Hon pratade så himla varmt om Carlanderska och höjde dem till skyarna. De var helt fantastiska, tyckte hon. Det var ett väldigt intressant och bra samtal, och vi pratade en hel timme. Hon var hur gullig som helst, och jättebra att prata med.

Vi har alltså börjat fundera på att byta klinik. Inte för att vi blivit dåligt behandlade på något vis, men för att få lite nytändning och lite nya idéer. Jag har hört och läst så otroligt mycket gott om just Carlanderska, så jag är ganska sugen på att testa dem. Tyvärr är det ju en bit att köra till Gbg, plus att deras behandlingar kostar mer än på vår nuvarande klinik. Men det kan det ju vara värt. De är tydligen väldigt framgångsrika och är en av de första ivf-klinikerna i Sverige, och är dessutom väldigt stora på just blastocystodling. Blastocyster tror jag starkt på. Jag tror att jag ska ringa och prata med dem och höra vad de säger. Man kan kanske komma dit på ett möte och se hur det känns.

Nu ska jag ringa kliniken och meddela resultatet.

Hittade den här artikeln om ivf och akupunktur. Ganska intressant läsning faktiskt. Den säger att oddsen för att lyckas ökar med 65% om man genomgår akupunktur under en ivf-behandling!!!

Det är faktiskt en ivf-klinik som länkar till artikeln, vilket är ganska kul också, tycker jag!

... sluta använda vaggisarna nu eller? Mensen har fortfarande inte kommit igång riktigt. Säkert pga vaggisarna. Eller jag ska vänta tills jag tagit det slutliga testet på fredag? Kommer inte ihåg hur jag gjorde de andra gångerna och kan inte hitta att jag skrivit nåt om det här heller.

Tack för ert stöd! Ni är så söta allihopa, och det värmer verkligen i hjärtat att läsa era kommentarer.

Igår diskuterade vi lite ang adoptionsköandet. Vi bestämde att vi väntar till januari. De tre-fyra månader som är kvar på det här året, gör ju nästan varken till eller från. Tycker verkligen det är helt SJUKT att man ska betala för ett helt år om man anmäler sig nu och för att köa i 3-4 mån. Hur svårt kan det vara att dela upp en sådan avgift i månader?? Jag förstår inte. Det är ju så fel! Det är att mjölka oss barnlösa på pengar, tycker jag. Visst, pengarna går till ett gott syfte. Men jag kan ju säga att jag känner inte att vi har så mycket pengar att vi skulle ge 3000 kr rakt av till välgörenhet. Mycket möjligt att jag har missat nåt här, och att det kanske finns en logisk anledning till att man ska betala full årsavgift för en del av året. Upplys mig gärna i så fall! (Ja, vi skulle ha börjat köa redan när vi började med ivf... Men det är ju så lätt att vara efterklok, eller hur??)

R hade kollat på olika klinikers hemsidor igår. Kollade vilka priser de har för ivf. Vår klinik var billigast. Om man nu kan kalla det billigt... 26.500 kr/försök. Köper man ett 3-pack kostar det 58.000 kr. Dvs att tredje försöket skulle kosta 5.000 kr bara. Men om man lyckas på första försöket, får man inte en spänn tillbaka. Så då har plötsligt ett försök kostat 58.000 istället.

R sa att ett försök kan vi ju jämställa med en skidresa... Rent ekonomiskt alltså. Med andra ord, så ska vi välja mellan att försöka få ett barn och att leva. Tja, det är ju inte mycket till val. Vi vill ju så klart hellre få ett barn, än att resa. Men det är så upp-och-ner. Varför ska vi behöva betala för att få ett barn? Varför kan inte vi både få ett barn och få leva? Som 90% av befolkningen. Varför ska vi tillhöra de 10% som är ofrivilligt barnlösa??

Tur i oturen att vi har pengar sparade. Pengar som vi absolut inte hade tänkt ha till sånt här. Pengar som vi skulle använda till annat. Som t ex resor.

Att få barn ska inte vara en ekonomisk fråga. Det är så koko...

Vad har vi gjort för att förtjäna denna kamp? Vad det än är, så räcker det nu. Det räcker!!!